- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
1467-1468

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Homann ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

staterna 54,469 qvkm. ledig refvad jord och 4,370,436
qvkm. ledig orefvad jord.

Homeyer, Karl Gustav, tysk rättslärd, f. 1795 i
Wolgast i svenska Pommern, d. 1874, blef 1821
docent i juridik vid universitetet i Berlin, 1824
e. o. professor och 1827 professor derstädes, 1845
geheime obertribunalråd – denna post lemnade
han 1867 – samt 1854 kronsyndikus och medlem
på lifstid af landtdagens första kammare. Såsom
skriftställare fäste han allmänhetens uppmärksamhet på
sig genom sin öfversättning af Kolderup-Rosenwinges
"Grundrids af den danske retshistorie" (1825) samt
i synnerhet genom sina klassiska editioner af de
sachsiska rättskällorna: nämligen "Sachsenspiegel"
(1827; 3:dje uppl. 1861), Das sächsische lehnrecht
und der richtsteig lehnrechts
(1842), Der auctor
vetus de beneficiis, das Görlitzer rechtsbuch
und das system des lehnrechts
(1844) samt Der
richtsteig landrechts nebst cautela und premis

(1857). För kännedomen om öfriga tyska rättskällor
har H. gifvit en god ledtråd i Verzeichniss
deutscher rechtsbücher des mittelalters und ihrer
handschriften
(1836; ny uppl. 1856). I skriften
Die stellung des Sachsenspiegels zum Schwabenspiegel
(1853) vederlade han det påståendet att Sachsenspiegel
vore en sämre upplaga af Schwabenspiegel, och
uppvisade deremot, att dess ålder var högre än den
senare rättskällans. Bland hans öfriga arbeten märkas:
Die stellung des Sachsenspiegels zur parentelenordnung
(1860) och Haus- und hofmarken (1870).

Homicidium, Lat. (af homo, menniska, och caedere,
döda), mord, dråp.

Homilet (se Homilie), kyrklig talare, predikant,
predikoförfattare.

Homiletik (se Homilie), predikovältalighetens
teori. Homiletiken är i grunden intet annat än
en på det kyrkliga talet tillämpad retorik och
omfattar liksom all sådan läran om uppfinnandet
(de inventione), om stoffets rätta fördelning
(de dispositione), om ämnets framställning och
utveckling (de elocutione) samt om det muntliga
föredraget (de declamatione et actione).
P. F.

Homiliae Clementis. Se Klementinerna.

Homiliarium (se Homilie), samling af ur kyrkofädernas
skrifter utdragna homilier, hvilka, då presterna
under medeltiden till följd af sin i allmänhet
låga bildningsståndpunkt ofta voro oförmögna att
sjelfva aftatta en predikan, voro ämnade att vid
gudstjensten uppläsas som utläggningar af kyrkoårets
fastställda texter. Det mest kända, ehuru icke det
första, arbetet af detta slag är det s. k. "Karl
den stores homiliarium", hvilket på denne kejsares
föranstaltande skrefs på latin af Paulus Diaconus,
sedermera öfversattes på folkspråket och under hela
medeltiden utgjorde en mycket anlitad homiletisk
hjelpreda. Dess ursprungliga text finnes sannolikt
icke mera i behåll. P. F.

Homilie (af Grek. homilia, samtal), predikan,
som noga ansluter sig till textens tankeföljd
och uttryck; uppbygglig bibelförklaring. Motsats:
Syntetisk predikan. – Om de Klementinska homilierna
se Klementinerna. P. F.

Homilius, Gottfried August, tysk tonsättare,
f. 1714, lärjunge af S. Bach och lärare åt
J. A. Hiller, blef 1742 organist vid Frauenkirche
i Dresden och 1755 kantor vid Kreuzschule
dersammastädes. Död 1785. H. var på sin tid –
och är till en del ännu – högt skattad såsom
kyrkokomponist. Han utgaf en passionskantat
(1775), oratoriet Die freude der hirten
(1777) och Sechs deutsche arien (1786). En mängd
manuskript af honom förvaras i Berlins bibliotek.
A. L.

Homma, i södra Sverige benämning på ryssjor i
allmänhet, men särskildt på ryssjor för fångst af ål.

Hommage [åmmasj], Fr., hyllning, uttryck af vördnad,
högaktning. – H. de l’auteur [dö låtör], på böcker
o. s. v., "högaktningsfullt från författaren".

Homman, Anders Andersson, sjöofficer, född i Juli
1622, tjente sig upp till kommendör vid amiralitetet,
hvilken grad han innehade, då han 1676 blef chef på
amiral Ugglas chefsskepp "Svärdet". Han var en af
de få, som blefvo bergade, sedan detta skepp under
sjöslaget vid Öland, omringadt af fiender och antändt
af fientlig brännare, sprungit i luften. H. deltog
sedan i 1677 års sjökrig såsom chef på fregatten
"Salvador". Han utnämndes 1679 till major samt
1684 till holm-major vid det då nyligen inrättade
skeppsvarfvet i Kalmar, der han dog d. 13 Febr. 1685.
L. H.

Homme [åmm], Fr. (af Lat. homo), menniska, man. –
H. d’affaires [-fär], person, som ombesörjer andras
angelägenheter. – H. de lettres [dö lettör], boksynt,
vitter; literatör. – H. d’ésprit [-spri], snillrik
man. – H. d’état [-ta], statsman.

Homo, Lat, menniska, man. – Homo novus, Lat., "ny
person", hittills okänd, uppkomling. – Homo proponit,
sed Deus disponit, Lat. (Fr. L’homme propose et
Dieu dispose
), "menniskan spår, men Gud rår", gammalt
ordspråk, som vunnit spridning i synnerhet genom
Thomas a Kempis’ "Imitatio Jesu Christi" (Kristi
efterföljelse), der det förekommer (I, 19, 2). –
Homo sum, humani nihil a me alienum puto, Lat.,
"jag är menniska och anser intet menskligt vara mig
främmande". Uttrycket förekommer i Terentius’ komedi
"Heavtontimorumenos" (akt. I, sc. 1). En roman af
G. Ebers bär titeln "Homo sum" (jag är menniska).

Homo diluvii testis, paleont. Se Andrias.

Homofokal (af Grek. homos, samma, och Lat. focus,
härd), matem. Två kägelsnitt sägas vara homofokala,
om de hafva samma brännpunkter (foci). Två ytor
af andra graden sägas vara homofokala, om deras
principal-sektioner hafva samma brännpunkter.
G. E.

Homofon (af Grek. homos, lika, samma, och fone,
ljud), mus. 1. Ursprungligen och egentligare,
"likstämmig", om den grekiska musiken, der alla
stämmor gingo i unison eller oktav. 2. Numera,
"enstämmig",’om en sats, der endast en stämma är
hufvudstämma och alla de andra ackompagnerande,
i motsats mot polyfon, "flerstämmig", der alla
stämmor äro lika sjelfständiga. A.. L.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 8 15:37:29 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaf/0738.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free