Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holstein ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
in Venedig. Uppmuntrad af M. Hauptmann, lemnade
han 1853 sin officersplats och började studera för
denne. H:s kompositioner röja osökt ingifvelse och
skicklighet samt äro ej utan originalitet. Bäst
lyckades tre operor – till hvilka han sjelf skref
texterna –, nämligen Der haideschacht (1868),
Der erbe von Morley (1872) och Die hochländer
(1876). Dessutom skref han flere uvertyrer,
kammarmusik, diverse sångsaker, äfvensom Nachgelassene
gedichte (1880). A. L.
Holsteinborg, danskt grefskap, i sydvestra delen
af Själland, Sorö amt, stiftades 1708 för U. A.
Holstein (se Holstein, dansk adlig slägt,
1) och omfattar tre egendomar, H., Snedinge
och Fuirendal. Hufvudgården H. ligger omkr. 11
km. s. ö. om Skjelskör, invid Vordingborg-bukten. Den
hette ursprungligen Brådegård och hörde i den katolska
tiden under Roskilde biskopsstol, indrogs 1536
till kronan samt kom 1562 genom byte till slägten
Trolle, som 1707 sålde den till U. A. Holstein.
E. Ebg.
Holstein-gottorpska ätten, svensk konungaätt,
var en gren af det danska oldenburgska husets
holstein-gottorpska linie (se Gottorp och Holstein)
och regerade i Sverige 1751–1818. Konungar af denna
ätt voro Adolf Fredrik (1751–71), hans son Gustaf III
(1771–92) och sonson Gustaf IV Adolf (1792; afsatt
1809) samt dennes farbroder Karl XIII (1809–18). Denna
ättegren utslocknade på svärdssidan 1877 med Gustaf
IV Adolfs son, Gustaf, "Prins af Vasa". – Andra grenar
af den hertigliga holstein-gottorpska linien regera i
Ryssland (sedan 1762) och i storhertigdömet Oldenburg
(sedan 1773).
Holsteinska partiet plägar i Sveriges historia det
parti kallas, som utgjordes af anhängarna till Karl
XII:s systerson, den unge hertig Karl Fredrik af
Holstein, hvilken de ville förhjelpa till Sveriges
krona. Under tiden närmast efter Karl XII:s död voro
dessa, hvilka redan
1719 misstänktes såsom vänner till Ryssland,
hvarken många eller mäktiga. Efter riksdagen
1720 tillväxte partiets betydelse dels till
följd af konung Fredriks okloka uppförande,
hvarigenom han uppväckte allmän ovilja,
dels till följd af hertigens förbindelse med
Ryssland. Vid riksdagen 1723 blef partiet så starkt,
att det, trots konungens och drottningens
häftiga motstånd, genomdref, att titeln af "kunglig
höghet" beviljades hertigen, och att underhandlingar
öppnades med Ryssland om ett förbund, som
äfven afslöts 1724. Det holsteinska partiet
hade nu fullständigt öfvervigten, men Karl
Fredriks förlofning i Nov. 1724 med kejsar Peter
I:s dotter Anna och hans följande år ingångna
giftermål förorsakade partiets fall. Visserligen
utverkade holsteinarna i rådet 1725, att riksrådet
J. Cederhielm såsom utomordentlig minister skulle afgå
till Petersburg för att blifva hertigens rådgifvare,
men 1726 lyckades det kanslipresidenten A. B. Horn
att tvärt emot partiets önskningar genomdrifva
Cederhielms återkallande, Sveriges anslutning till
den af Frankrike, England och Preussen bildade
hannoverska alliansen (hvilken var riktad mot den
af Ryssland biträdda s. k. wienska alliansen)
och en
riksdags sammankallande. Vid denna blef partiet
i grund besegradt, 1727. Ständerna gillade
Horns åtgärder. Riksrådet M. Vellingk, som varit
partiets egentlige ledare, dömdes af en kommission
på grund af flere anklagelsepunkter från lifvet,
men benådades. Cederhielm kunde endast genom en
afskedsansökan undandraga sig åtal. Andra, såsom
Nik. Tessin och K. Gyllenborg, erhöllo en varning. Horn
sökte sedermera vinna partiets medlemmar, men lyckades
endast ofullständigt. Män, hvilka tillhört detsamma,
bildade sedan det parti, hattpartiet (se d. o.),
som skulle störta honom från makten. F. W.
Holsteinsminde, uppfostringsanstalt för fattiga och
föräldralösa barn, i Sorö amt (Danmark). Anstalten
flyttades 1840 till H. från Fuirendal, der den
grundlagts 1833 af F. A. Holstein (se Holstein,
dansk adlig slägt, 2), och styrdes till 1865 af
A. Stephansen. Mer än 600 barn hafva der uppfostrats.
E. Ebg.
Holsten, Karl Johann, tysk protestantisk teolog,
f. 1825 i Güstrow i Mecklenburg, blef, efter att
hafva gjort teologiska studier i Berlin, Rostock och
Leipzig, 1852 lärare vid gymnasium i Rostock. 1870
fick han en e. o. och 1871 en ordinarie professur vid
högskolan i Bern. 1873 utnämndes han af fakulteten i
Jena till teologie doktor. Hans märkligaste arbeten
utgöras af en serie exegetiska och kritiska skrifter,
som han sammanfört under titeln Zum evangelium des
Paulus und des Petrus (1868), och som föranledde hans
kallelse till Bern.
Holstensborg, danskt kolonidistrikt på Grönland, hör
till södra inspektoratet och sträcker sig från Nordre
Strömfjord 173 km. mot söder. 597 innev. (1874),
deraf 6 europeer. Den egentliga kolonien H ligger på
66° 55’ n. br. E. Ebg.
Holstenshus, danskt baroni, i södra delen af
Fyen, stiftadt 1779, tillhör familjen Holsten
och omfattar tre egendomar, H., Nakkebölle och
Langesö. Hufvudgården H., omkr. 4 km. ö. om Fåborg,
hette under medeltiden Finstrup. E. Ebg.
Holtavörðuheiði, isländsk högslätt, mellan
Hrutafjärdens och Borgarfjärdens dalgångar. Öfver
H., som nämnes på många ställen i sagorna, går
vägen mellan Myrarsyssel och Hunavatnssyssel.
C. R.
Holtei, Karl Edward von, tysk skriftställare, föddes
i Breslau d. 24 Jan. 1797, lemnade studiebanan af
böjelse för teatern, debuterade 1819, såsom Mortimer i
Schillers "Maria Stuart", på Stadtteatern i Breslau
samt blef 1821 sekreterare och literatör vid samma
teater. 1824 flyttade han till Berlin, der han skref
de med bifall mottagna lustspelen Die wiener in
Berlin ("Far och son, eller Den ena för den andra",
1830) och Die berliner in Wien, vådevillen Der alte
feldherr ("Den gamla fältherren", 1835) m. fl. Efter
ett kort engagement i Darrnstadt återvände han
1830 till Berlin samt skref bl. a. texten till
Gläsers romantisk-komiska opera Des adlers horst
("Örnnästet"’, 1837) och skådespelet Der dumme Peter
("Dumme Peter", 1837). 1837–39 dirigerade han teatern
i Riga och vistades derefter på olika ställen, till
dess han, i början af 1840-talet, öfvertog ledningen
af teatern i Breslau. Från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
