Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holstein ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(d. 5 Febr. 1864) och Dybböl (d. 18 Apr. s. å.). Sedan
äfven ön Als fallit i deras händer (d. 29 Juni),
måste Danmark begära stillestånd och slutligen
genom freden i Wien (d. 30 Okt.) till Preussen och
Österrike afträda H., Slesvig och Lauenburg. Men
knappt var freden sluten, förrän segrarna kommo i
strid om bytet, enär Preussen för egen del ville
behålla hertigdömena, hvilket Österrike åter ej
kunde tillåta. Då någon delning af hertigdömena ej
gerna kunde komma i fråga, var Österrike ej ovilligt
att lemna dem till hertig Fredrik af Augustenborg,
så mycket mera som allmänna meningen i Tyskland
uttalade sig för en dylik lösning af frågan. I ett
förlikningsförslag (d. 22 Febr. 1865) medgaf Preussen,
att Slesvig-H. blef ett eget hertigdöme, men under
vilkor, som skulle hafva gjort det till en preussisk
vasallstat. Sedan Österrike förkastat detta förslag
och Preussen tillbakavisat ett annat, öfverenskommo
de båda makterna genom fördraget i Gastein (d. 14
Aug. s. å.), att Preussen tills vidare skulle förvalta
Slesvig, Österrike åter H. Söndringen mellan de båda
makterna blef emellertid allt oförsonligare, och då
Österrike d. 1 Juni 1866 hänsköt tvistefrågan till
tyska förbundsdagen, lät preussiska regeringen besätta
H. Då beslöt förbundsdagen, på Österrikes fordran,
att mobilisera förbundshären, men detta beslut
betraktade Preussen såsom en krigsförklaring. Krigets
för Österrike olyckliga utgång afgjorde Slesvigs
och H:s öde: genom freden i Prag (d. 23 Aug. s
å.) afstod Österrike till Preussen sin rätt
till de båda hertigdömena, och den 24 Jan. 1867
införlifvades de under namnet Schleswig-Holstein
med den preussiska monarkien. Dessförinnan hade
storhertigen af Oldenburg d. 27 Sept. 1866 mot
1 mill. thaler och amtet Ahrensbök i H. till
Preussen afträdt sina anspråk på H. Sedan nämligen
ryske kejsarens afsägelse 1851 genom Slesvigs och
H:s skiljande från Danmark förlorat sin giltighet,
hade denne i stället öfverflyttat sina arfsanspråk
på storhertigen. Hertigen af Augustenborg erhöll
deremot ingenting i ersättning af Preussen.
V. K-r.
Holstein, dansk adlig slägt, som i 17:de årh. från
Tyskland inkom till Danmark, hvarest tvänne grenar af
densamma vunno greflig värdighet. – 1. Ulrik Adolf
II., grefve af Holsteinborg, född i Mecklenburg
d. 14 April 1664, hette ursprungligen Holst,
anställdes 1679 som page hos kronprinsen Fredrik
(sedermera kon. Fredrik IV), blef 1700 friherre och
fick till baroni Fuirendal, men aflägsnades 1703
från hofvet (derför att han motsatte sig konungens
giftermål med Helene von Viereck) och blef amtman
i Flensborg. S. å. utnämndes han emellertid till
geheimeråd och 1708 till grefve af Holsteinborg (han
antog då namnet H.). Han var gift med Kristine Sofie
Reventlov och hjelpte (1712) konungen att enlevera
hennes halfsyster Anna Sofie, som sedermera blef
Danmarks drottning. 1719 upptogs han i konseljen,
och sedan hans svägerska upphöjts till drottning
(1721), blef han storkansler samt var konungens
närmaste rådgifvare till hans frånfälle (1730) Död
d. 21 Aug. 1737. – 2.
Frederik Adolf H., grefve af Holsteinborg (sedan
1808), den förres sonsons son, född d. 18 Okt. 1784,
visade stor ifver för att höja skolväsendet och på
andra sätt förbättra sina underhafvandes ställning
samt väcka ett religiöst lif bland bönderna. 1810
stiftade han en sparkassa för grefskapet, den äldsta
i Danmark, och 1833 på Fuirendal en anstalt med
ändamål att till jordbrukare uppfostra fattiga och
föräldralösa barn. Anstalten flyttades 1840 till
Holsteinsminde. 1832 insattes H. af konungen i den
församling af "oplyste mänd", som skulle rådslå
angående provins-ständers införande, och blef 1835
medlem af ständerförsamlingen i Roskilde. Död d. 21
Maj 1836. – 3. Ludvig Henrik Karl Herman H., grefve af
Holsteinborg, den förres son, konseljpresident, född
d. 18 Juli 1815, valdes 1848 till medlem af den sista
ständerförsamlingen i Roskilde och hade 1856–63 säte i
riksrådet, hvarest han under de första åren tillhörde
helstatsoppositionen. 1866–76 var han folketingsman
och tillhörde "mellempartiet". Från d. 28 Maj 1870
till d. 14 Juli 1874 var han konseljpresident,
men kunde icke uträtta något gent emot venstern,
samt var 1879–81 å nyo medlem af folketinget, utan
att der spela någon rol. 1872 var H. president för
den nordiska industri- och konstutställningen i
Köpenhamn. – 4. Johan Georg H., tillhörande en annan
linie, föddes d. 16 Febr. 1662, gick 1688 öfver från
mecklenburgsk till dansk tjenst samt utnämndes 1699
till "overlanddrost" i Oldenburg, 1706 till deputerad
för finanserna och till hofmästare hos kronprins
Kristian (sedermera konung Kristian VI) samt 1712
till minister i konseljen. Död d. 26 Dec. 1730. –
5. Johan Ludvig H., grefve, den förres son, född
d. 7 Sept. 1694, blef 1730 stiftamtman på Själland,
1734 deputerad för finanserna, 1735 öfversekreterare
i det danska kansliet samt minister i konseljen,
hvarest han ända till sin död, d. 29 Jan. 1763,
var den ledande. 1746 upphöjdes han till grefve af
Ledreborg. H. utmärkte sig icke endast genom sin
stora duglighet som statsman, utan äfven genom sin
ifver för vetenskapernas befrämjande, hvarför han
också (1742) blef "Videnskapernes selskabs" förste
president. – 6. Johan Ludvig Karl Kristian Tido
H., grefve, politiker, ättling af den föregående,
född d. 10 Juni 1839, öfvergick i sin ungdom till
katolicismen och utgaf 1872 några polemiska skrifter
mot statskyrkan. S. å. valdes han till medlem
af folketinget och uppträdde der till en början
afgjordt till försvar för det personliga konungadömet
i motsats till parlamentarismen, men slöt sig redan
1874 till den Förenade venstern och blef inom kort
en af dess ledare. Efter dess sprängning (Nov. 1877)
blef H. en af cheferna för den moderata venstern samt
har, som en elegant talare och en smidig dialektiker,
ständigt gjort tjenst som partiets ordförande och
som ordförande i finansutskottet. E. Ebg.
Holstein, Franz Friedrich von, tysk tonsättare,
f. 1826, d. 1878, egnade sig till en början åt
militäryrket och uppförde såsom ung löjtnant 1845 i
privatkretsar en liten opera, Zwei nächte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
