Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt / 1399-1400 (1883) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hogendorp ... - Hoj, sjöv., ett omrk. 20 m. långt, flatbottnadt fartyg - Hoja, Johan af. Se Hoya - Hojer, Andreas - Hok-kin. Se Hak-ka - Hokkohönsen, Cracinæ, zool.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(d. 1568), som 1511 blifvit kallad till Tyska ordens
högmästare, blef 1525, efter ordensregeringens
upplösning, af Polen erkänd såsom ärftlig hertig af
ordenslandet Preussen (Ost-Preussen). Sålunda delade
sig huset Ansbach i tre linier, den baireuthska,
den ansbachska och den preussiska, af hvilka
den första utslocknade 1557, den andra 1603 och
den tredje 1618. Då den ansbachska linien utdog,
tillföll Baireuth Kristian (d. 1655) och Ansbach
Joakim Ernst (d. 1625), bröder till kurfursten Joakim
Fredrik af Brandenburg. Den nya linien Baireuth
utdog 1769, då dess område tillföll Alexander af
Ansbach, den siste af sin ätt (d. 1806), hvilken
1791 afträdde sina besittningar till Preussen. Den i
Preussen regerande grenen hade under tiden utvidgat
sig på annat håll. Den ofvannämnde kurfursten
Joakim Fredriks af Brandenburg son Johan Sigismund
(1608–19), som var förmäld med Albrekt Fredriks af
(Ost-)Preussen dotter Anna, blef vid sin svärfaders
död, 1618, hertig af Preussen och förenade sålunda
detta land med Brandenburg. Johan Sigismunds sonson,
Fredrik Vilhelm (1640–88), "den store kurfursten",
förvärfvade suveräniteten öfver Preussen (1656 och
1657), och dennes efterträdare, kurfursten Fredrik
III (d. 1713) antog d. 18 Januari 1701 titeln konung
i Preussen och kallade sig som konung Fredrik I.
(Från hans yngre broder Filip Vilhelm, d. 1711,
härstammade linien Brandenburg-Schwedt, hvilken
utslocknade 1788.) Konung Fredrik I:s ättling i 5:te
led, Vilhelm I, utropades d. 18 Januari 1871 till
kejsare af Tyskland och förenade sålunda alla tyska
land under en hohenzollerns spira.

B. Den schwabiska l. hoherizollernska linien
stiftades 1226 af Fredrik IV (II), d. omkr. 1255. En
af dennes efterkommande, Karl I (d. 1576),
erhöll 1535 af kejsar Karl V de riksomedelbara
grefskapen Sigmaringen och Vöringen. Hans söner,
Eitel Fredrik VI (d. 1605), Kristoffer (d. 1601) och
Karl II (d. 1606), delade sin faders besittningar
och blefvo stamfäder för linierna H.-Hechingen,
H.-Haigerloch och H.-Sigmaringen. H.-Haigerlochska
linien utslocknade snart. De båda andra linierna
blefvo 1623 riksfurstliga och erkändes 1815 vid Tyska
förbundets stiftande såsom suveräna. Efter 1848 års
revolution funno Fredrik Vilhelm af H.-Hechingen
(1838–49), med hvilken denna linie 1869 utgick
på svärdssidan, och Karl Anton af H.-Sigmaringen
(1848–49) för godt att afträda sina land till sin
mäktige frände, konung Fredrik Vilhelm IV af Preussen,
och sedan dess betraktas ättlingarna af H.-Hechingen
och H.-Sigmaringen såsom prinsar och prinsessor af
blodet inom det preussiska konungahuset. Karl Antons
af H.-Sigmaringen bägge äldsta söner, Leopold och
Karl, hafva spelat en ganska märklig rol i våra
dagars politiska historia: uppställandet af prins
Leopolds kandidatur till spanska tronen bidrog till
att framkalla 1870–71 års fransk-tyska krig, och
Karl blef 1866 furste samt 1881 konung af Rumanien.

Hoj, sjöv., ett omkr. 20 m. långt, flatbottnadt
fartyg, som i 16:de och 17:de årh. användes att föra



gods och passagerare på kortare resor långs kusterna
af England och Holland. Den engelska hojen var taklad
med blott en mast och hade storseglet försedt med
bom. Fig. föreställer en holländsk hoj. R. N.

Hoja, Johan af. Se Hoya.

Hojer, Andreas, dansk historiker och rättslärd, föddes
i vestra Slesvig 1690, studerade medicin i Halle
1706–13, men kom aldrig att utöfva läkarekonsten,
utan blef guvernör för ministern grefve J. G. von
Holsteins söner, med hvilka han reste utomlands
1717–18. Närmast till vägledning för sina lärjungar
skref H. Kurzgefasste dänemarckische geschichte
(1718), hvilket arbete till följd af åtskilliga i
företalet inflätade utfall mot danskarna framkallade
förbittring hos många, bl. a. Gram och Holbergr
som i åtskilliga anonyma skrifter gåfvo luft åt
sin harm. Enär arbetet innehöll oförbehållsamma
uttalanden om danske konungars enskilda lif, blef det
förbjudet; men sedan förbudet blifvit upphäfdt (1731),
öfversattes boken på danska och begagnades i många
år som historisk lärobok. Jan.–Juli 1721 utgaf H. en
literär tidskrift, Nova literaria Daniae et vicinarum
regionum, som skulle meddela en fortlöpande öfversigt
af dansk-norsk och svensk literatur och sålunda var
det första försöket till en för hela Skandinavien
gemensam tidskrift. Emellertid sysselsatte H. sig
med historiska studier och utgaf bl. a. Continuatio
annalium Alberti Stadensis (1720). Genom Holsteins
inflytande blef han 1722 kunglig historiograf. I
denna egenskap utarbetade han sitt förnämsta
historiska verk, König Friedrich des vierten
glorwürdigstes leben (utg. 1829 af N. N. Falck),
en vigtig källskrift. Efter Fredrik IV:s död
(1730) afskedades H., men blef, genom sin kusins,
den pietistiske hofpredikanten Bluhmes, inflytande,
professor i juridik vid universitetet, med uppdrag att
förklara de danska lagarna, öfver hvilka förut icke
hållits några föreläsningar. H. blef derigenom den
danska rättsvetenskapens grundläggare. Genom honom
tillkom förordningen af d. 10 Febr. 1736, som först
införde en juridisk examen. Hans encyklopedi Idea
jurisconsulti danici (1736), som genast öfversattes på
danska ("Forestilling på en dansk jurist"), var under
många år den första vägledningen för unga jurister,
och hans föreläsningar i dansk rätt studerades ännu
länge efter hans död, som inträffade 1739. H. var
illa tåld af många bland sina samtida, som i honom
sågo endast en hänsynslös och högmodig tysk. C. R.

Hok-kin. Se Hak-ka.

Hokkohönsen, Cracinae, zool., bilda en underfamilj af
fam. Penelopidae, duffoglarnas ordning och foglarnas
klass. De äro starkt byggda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>