Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hoffmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synnerhet känd genom sitt stora arbete Samlinger
af publique og private stiftelser, fundationer,
gavebreve o. s. v. (vanligen kalladt "H:s Fundatser",
11 bd, 1755–80). Derjämte utgaf han de fyra
sista banden af Pontoppidans verk "Danske atlas"
(1768–81). – 2. Tycho de H., den föregåendes broder,
född 1714, höjesteretsassessor 1750, död 1754,
författade Portraits historiques des hommes illustres
de Dannemark (1746), hvilket arbete sedermera utgafs
på danska, med förbättringar och tillägg, af Sandvig:
"Historiske efterretninger om velfortjente danske
adelsmänd" (1777–79). E. Ebg.
Hofman (Bang). 1. Niels H., dansk naturforskare
och landtbrukare, född i Vejle 1776, insattes
1784 till innehafvare af stamhuset Hofmansgave på
Fyen och öfvertog 1801 skötseln af detsamma. Död
1855. H. författade flere botaniska afhandlingar,
understödde unga vetenskapsmän och arbetade
för jordbrukets höjande. – 2. Niels Erik H., den
föregåendes son, landtbrukare, född d. 18 Juli 1803,
var 1831–42 schäferidirektör i Sverige, men öfvertog
sistnämnda år arrendet af Hofmansgave och inrättade
der (1843) en landtbruksskola, som verkade i elfva
år och var mycket besökt. Efter faderns död blef
han innehafvare af stamhuset. H. är en produktiv
landtbruksförfattare (1850–56 utgaf han Meddelelser
for landmänd, i tvångfria häften) och har med ifver
verkat för förbättringar i de mindre jordbrukarnas
ställning, för fruktträdsodling, för införandet af nya
landtbruksmaskiner ("den svenska harfven") o. s. v.
E. Ebg.
Hofmann, Johann Christian Konrad von, tysk teolog,
född i Nürnberg 1810, blef 1833 lärare i historia
och hebreiska språket vid gymnasiet i Erlangen,
1835 privatdocent vid denna stads universitet,
1842 teologie professor i Rostock samt 1845 i
Erlangen. 1863 valdes han till medlem af bajerska
representationens andra kammare, hvarest han slöt
sig till det nationella framstegspartiet. Genom
detta afbrott i hans lärareverksamhet minskades
i någon mån den mängd af åhörare, som 1850–60
(det mest lysande skedet af hans akademiska bana)
ej blott från de flesta delar af Tyskland, utan ock
från utlandet strömmat till hans föreläsningar. H:s
teologiska ståndpunkt är strängt luthersk, ehuru
han icke undgått all misstanke för bristande
renlärighet. I sin vetenskapliga metod är han
framförallt historiker. Detta framträder tydligt redan
i hans första större arbete Weissagung und erfüllung
(1841–44). Han betraktar der den heliga historien och
bibeln, genom hvilken den bevarats åt efterverlden,
såsom en lefvande organism. Profetian är för honom
icke i främsta rummet en förutsägelse, utan historien
sjelf i ordets form. Den heliga historiens fakta,
den ur dem framsprungna profetiska förkunnelsen och
dennas fullbordan i framtiden äro verk af en och samma
helige ande och derför ett med hvarandra. H. bildade
en talrik skola; hans vetenskapliga verksamhet var af
en mycket ingripande betydelse. Död i Erlangen 1877. –
1857 erhöll han adlig värdighet. Hans förnämsta
skrifter – utom
den redan nämnda – äro Der schriftbeweis (1852–56;
2:dra uppl. 1857–60), Die heilige schrift des neuen
testaments, zusammanhängend untersucht (1862–81, 9
bd.; 2:dra uppl. bd. I 1869, bd. II 1872–77). Sedan
1846 var H. medredaktör af "Zeitschrift für
protestantismus und kirche". Efter hans död
utgåfvos Theologische ethik (1878), Encyklopädie der
theologie (1879) och Biblische hermeneutik (1880).
P. F.
Hofmann, Friedrich, tysk skriftställare, f. 1813,
var 1841–55 medarbetare i J. Meyers "Grosses
konversationslexikon", blef 1858 redaktör af "Paynes
panorama des wissens und der gewerbe" och inträdde
1861 såsom ständig medarbetare i den illustrerade
tidningen "Gartenlaube". H. har utgifvit en mängd
folk- och barnskrifter samt dessutom patriotiska,
episka och dramatiska dikter. Hans skrifter, som
äro mer betydande till omfång än till innehåll,
utmärka sig för varm och djup känsla och en behaglig
form. Särskildt förstår H. att, såsom få, gripa
barnahjertat.
Hofmann, August Wilhelm, tysk kemist, född
1818 i Giessen, arbetade en tid såsom assistent
hos Liebig, men reste 1845 till London, der han
anställdes såsom lärare vid den nyinrättade kemiska
läroanstalten, hvilken under hans ledning snart
erhöll stort anseende. Åt H. anförtroddes många
vigtiga undersökningar. 1856–65 var han wardein vid
engelska myntverket och valdes 1861 till president
för "Chemical society" i London. 1862 uppdrogs åt
honom af preussiska regeringen att organisera det
kemiska laboratoriet i Bonn, och 1863 kallades han
till Mitscherlichs efterträdare såsom professor
vid Berlins universitet, 1865 derjämte till kemie
professor vid Friedrich-Wilhelms-institutet i
nämnda stad och till medlem af den vetenskapliga
deputationen för medicinalangelägenheter. I Berlin
gaf han en ny väckelse åt den kemiska forskningen,
i synnerhet genom det af honom 1868 stiftade
"Deutsche chemische gesellschaft". H:s vetenskapliga
arbeten röra sig hufvudsakligen inom den organiska
kemien. Hans upptäckter öfver ammoniaken och dess
derivater bidrogo i väsentlig mån till typteoriens
utveckling, och i den riktningen fortgick kemien
sedan under åratal. Äfven den metod, som H. använde
vid framställningen af de organiska baserna, vann
allmän betydelse. Synnerligen vigtiga voro likaledes
hans undersökningar öfver fosforbaser, polyaminer,
cyanföreningar o. s. v. Om hans för industrien så
betydelsefulla upptäckt (1858) af anilinfärgerna se
d. o. Bland H:s öfriga arbeten märkas hans ytterst
värderika rapport öfver de ur stenkolstjära erhållna
färgämnena på paris-utställningen 1867 samt hans i
förening med en mängd andra forskare med anledning af
wien-expositionen 1873 utarbetade Entwickelung der
chemischen industrie des letzten jahrzehnts. Såsom
läroboksförfattare intager H. en hög rang genom sin
Introduction to modern chemistry (1865). H. är sedan
1872 led. af sv. Vet.-akad.
Hofmann. 1. Heinrich H., tysk historiemålare, f. 1824,
gjorde sina grundläggande studier i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
