Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hird-adel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med anledning: af denna sats råkade han i en häftig
strid med Haeckel. Jämte Rütimeyer utgaf H. 1865
ett stort arbete öfver kranieformerna i Schweiz:
Crania helvetica. Bland hans öfriga skrifter
må endast framhållas den förträffliga historiska
framställningen (i "Archiv fur anthropologie", 4:de
och 5:te del.) af teorierna för djurens fortplantning
samt hans undersökningar öfver blodets, blodkärlens
och bindväfnadens utvecklingshistoria. 1875–76
utgaf H. tillsammans med W. Braune "Zeitschrift für
anatomie und entwickelungsgeschichte", hvilken sedan
1877 uppgått i den af dem bägge redigerade anatomiska
afdelningen af "Archiv für anatomie und physiologie".
Hishult, socken, delad med större delen, 9,257 har,
1,857 innev. (1881), å Hallands län, Höks härad,
och med en mindre del, 1,468 har, 218 innev. (1881),
å Kristianstads län, Norra Åsbo härad, tillsammans
10,725 har, 2,075 innev. H. bildar med Fagerhult
ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl, af hvilket
H. tillhör Göteborgs stift, Laholms kontrakt, men
annexet Lunds stift.
Hising. Se under Hisinger.
Hisingen, näst Orust den största af de många öar, som
bilda den Bohuslänska skärgården, begränsas i ö. af
Göta elf, i n. och n. v. af dess förgrening Nordre elf
samt i öfrigt af de dessa elfvar mötande vikarna af
Kattegatt, Elfve-, Björkö-, Dana-, Hake-, Rifö- och
Elfsborgsfjordarna. Areal 19,497 har. Ön är bergig
och nära nog skoglös, men dalarna äro väl odlade
och mycket bördiga. Innevånarna i församlingarna
å H. utgjorde vid 1881 års slut 11,511 personer,
hvadan folkmängdstätheten är ganska betydlig,
omkr. 60 personer å qvkm. Närheten till staden
Göteborg, med hvilken ön är förenad med en bro,
har framkallat en mängd industriella anläggningar,
bland hvilka märkes Lindholmens mekaniska verkstad,
desslikes ock både villor och enklare bostäder
tillhörande Göteborgsboar. Till Backa socken å ön
är Göteborgs hospital för sinnessjuka förlagdt. –
Ön är delad å två härad, båda bildande ett tingslag
af Askims, Hisings och Säfvedals domsaga. Vestra
Hisings härad omfattar socknarna Rödbo, Säfve,
Backa, Björlanda, Torslanda och Öckerö (en ögrupp
v. om H.) samt en del af Nödinge. Arealen 18,590
har. 8,738 innev. (1881); Östra Hisings härad består
af socknarna Lundby och Tufve. Areal 4,536 har,
5,162 innev. (1881). Af dessa härad räknas det vestra
till Bohuslän och det östra till Vestergötland.
K. S.
Hisinger, svensk-finsk adlig ätt, härstammar
från Olof Hising, en bondeson från Hisingen, som
(senare hälften af 1500-talet) tjenade sig upp till
befallningsman (landshöfding). Dennes ättlings i
5:te led, Mikaël Hisings (se nedan 1), son, Johan,
adlades 1770 med namnet H. Dennes kusin Karl och
brorson Vilhelm blefvo 1784 adopterade. Ätten
anses utgången i Sverige. Johans son Mikaël erhöll
1819 finsk friherrlig värdighet, och i Finland
fortlefver slägten.
1. Hising, Mikaël, bruksegare, född d. 22 April 1687
i Köping, studerade en tid i Upsala,
men nedsatte sig sedan såsom handlande i sin
födelsestad och flyttade derifrån 1711 till Stockholm
såsom grosshandlare. Snart samlade han sig en stor
förmögenhet, inköpte 1725 Skogby och Billnäs Jernbruk
i Nyland samt 1727 Fagerviks (se d. o.) Jernbruk och
Dahls fabrik i Kimito. 1732 grundlade han slutligen
Björkboda Jernbruk i Dragsfjerds kapell. H. var
riksdagsman för Stockholms stad vid riksdagen
1734. Död på Ådö gård i Upland d. 14 Okt. 1756.
2. Hisinger, Johan, bergsman, den förres son,
född i Stockholm d. 31 Jan. 1727, blef student i
Upsala 1737 och inskrefs 1747 såsom auskultant
i Bergskollegium, hvarest han 1749 befordrades
till vicenotarie. Genom resor till rikets
förnämsta bergverk förvärfvade han sig stor
erfarenhet i bergs- och brukshandteringen. Efter
faderns död (1756) tog han 1758 afsked från sin
tjenst i Bergskollegium och flyttade öfver
till Finland, hvarest han på sina efter
fadern ärfda bruk införde en mängd förbättringar,
genom hvilka han i hög grad bidrog att höja
bergshandteringen i detta land. Äfven väckte
han trädgårdsskötseln till lif genom att
grundlägga storartade fruktträdgårdar och
kryddgårdar. Derjämte sörjde han med stor
omtanke för sina underhafvandes väl, inlade under
dåliga år stora förtjenster om nödens mildrande,
understödde med donationer Åbo universitet o. s. v.
Han adlades 1770, fick 1778 bergsråds titel och
dog på Fagervik den 19 Maj 1790.
3. Hisinger, Vilhelm, kemist och fysiker, den
förres brorson, född i Vestmanland d. 23 Dec. 1766,
studerade vid Upsala universitet och inskrefs
1786 vid Bergskollegium, men skilde sig snart
derifrån och bosatte sig på landet, der han på
sina fäderneärfda egendomar Skinskatteberg och
Baggå (i Vestmanland) egnade sig åt en vidsträckt
bruksrörelse. Vid sidan af denna idkade han äfven
omfattande vetenskapliga studier, genom hvilka
han förvärfvade sig ett berättigadt hedersrum bland
Sveriges naturforskare. Det var hufvudsakligen åt
den oorganiska kemien, mineralogien och paleontologien
han riktade sina forskningar. Bland de arbeten
han inom dem utförde böra främst nämnas upptäckten
af cerjorden (tillsammans med Berzelius, 1803)
och undersökningarna öfver den elektriska strömmens
verkningar på saltlösningar (äfvenledes i förening
med Berzelius, s. å.), hvarvid det grundväsentliga
sakförhållandet uppdagades att den elektriska
strömmen, då den går genom en ledande vätska, skiljer
dennas beståndsdelar sålunda, att syret och syrorna
taga vägen till den positiva polen, under det att
bränbara kroppar och baser begifva sig till den
negativa polen. Detta blef utgångspunkten för de
i vetenskapens historia epokgörande elektrokemiska
teorierna af Davy och Berzelius. Redogörelsen för
denna undersökning är offentliggjord i Versuche
betreffend die wirkung der elektrischen säule auf
salze und auf einige von ihren basen (i Gehlens
"Journal der chemie", bd I). Under vidsträckta
resor i olika trakter af Skandinavien
insamlade H. värderika bidrag till Sveriges och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
