- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
1239-1240

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hilker ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tidigaste skolåldern, tills de voro mogna
att afgå till universitetet. Bland stiftarna
voro D. F. Frölich, J. J. Hedrén, J. G. Richert,
V. F. Tersmeden och F. J. Wrede. Anstalten grundades
af ett aktiebolag, hvars angelägenheter i första hand
ombesörjdes af en direktion af 12 personer. Skolan
hade sitt namn efter Rowland Hill (se d. o.) och
var inrättad efter mönstret af dennes skola vid
Hazelwood i England. Den hillska uppfostringsmetoden
gick ut på att skolan skulle vara en bild af samhället
i dess renhet. Ändamålet var att dana redliga, kloka,
kunniga och verksamma medborgare, och de medel, som
användes för detta ändamål, bestodo i det sociala
lifvets driffjädrar. Inom skolan rådde derför en långt
utsträckt sjelfstyrelse. Disciplinen handhades af
gossarna sjelfve, och för detta ändamål utsågs bland
dem ett stort antal tjenstemän: custos depositorum, 2
öfverprefekter, hvardera med 2 eller flere ordningsmän
under sig, sof- och klassprefekter, realprefekt,
materialförvaltare och signalgifvare. Ämbetena
tillsattes antingen af direktionen eller af
gossarna genom val, eller gingo de i tur. Studierna
bedrefvos också på ett sätt, som var afsedt att främja
lärjungens sjelfverksamhet. I hvarje ämne voro vissa
kurser bestämda, och läraren lemnade ej någon direkt
undervisning, utan inskränkte sig till att endast
leda lärjungen, så att han på egen hand kunde vinna
de upplysningar han sökte. Efter det denne inhemtat en
kurs i ett ämne, anmälde han sig till särskild examen
för läraren deri och fick, om han tillfredsställande
kunde göra reda för sig, öfvergå till följande kurs. –
Skolan var ett fullkomligt internat. Lärjungarna bodde
vid Barnängen, liksom äfven de fleste lärarna, jämte
en läkare. Dessa åto vid samma bord som eleverna samt
deltogo med dem om aftnarna i ett sällskapslif, hvari
äfven inrättningens husmoder och tillfälliga besökande
togo del. För öfrigt gjorde sig en viss militärisk
ordning gällande, i det samlingar och marscher
till måltider och lekar skedde efter trumma. På den
fysiska utbildningen lades äfven stor vigt, i det
anstalten ej blott, såsom redan är nämndt, hade en
särskild läkare, utan äfven gymnastik der infördes
vida tidigare än vid statens läroverk, hvarjämte
gossarnas lekar öfvervakades af vakthafvande
läraren. I hvarje logement hade äfven en lärare sin
plats. – Till den första uppsättningen af lärare
hörde J. Reuter, såsom intendent, J. A. Afzelius,
J. L. Asping, J. I. Elfving, J. J. Guinchard, Edv.
Lewin, en engelsman, som fått sin uppfostran vid
Hazelwood, och N. Lindgren; läkare var C. U. Sondén
och gymnastiklärare A. v. Vegesack. Bland senare
lärare märkas E. G. Björling, J. Kr. Julin-Fabricius,
J. F. Loenbom, A. May, N. G. Wennerström m. fl. –
Liksom den hillska metoden vid Hazelwood under
Hills egen ledning bar goda frukter, så visade
den äfven sådana på Barnängen under Björlings
kraftfulla rektorat (1831–40). Sedan Björling
frånträdt rektorsplatsen, uppkommo vid inrättningen
oordningar, som störde allmänhetens förtroende och
kommo lärjungeantalet att nedgå, till dess skolan
(1846) alldeles måste upphöra. Bland de lärjungar.

som utgått från detta läroverk, må nämnas
presidenterna K. J. Berg (den förste, som
derifrån dimitterades till universitetet)
och C. F. Waern, justitierådet E. H. Carleson,
frih. C. J. A. Skogman och professoren H. Schultz. En
senare skola på Barnängen under J. Reuters ledning
hade med den hillska intet direkt sammanhang.
A. F.

Hilmend (Helmend), Afganistans största
flod, upprinner på södra sidan af Hindukusch och
faller, efter ett lopp hufvudsakligen i s. v., v. och
n. v., ut i norra änden af sjön Hamun, vid Afganistans
sydvestra gräns. Längden uppskattas till omkr. 850
km. Floden är delvis farbar med ångfartyg och af
stor vigt genom den bevattning, som hon gifver sina i
allmänhet tätt befolkade stränder, och genom hvilken
i synnerhet mynningsområdet, Seistan, förvandlats
till fruktbart land. Dess största tillflöden äro från
h. Musa och från v. Argandab, med hvilken Tarnak
förenar sig.

Hilperik (Chilperik). Se Merovinger.

Hiltensperger, Johann Georg, tysk historiemålare,
f. 1806, fick sin första undervisning vid akademien i
München, studerade sedan under Cornelius i Düsseldorf
och återvände 1825 med sin lärare till München, der
han prydt bl. a. det kongl. slottet med åtskilliga
fresker. Bilderna ur Aristofanes’ komedier (efter
Schwanthalers utkast) äro hans i koloristiskt
afseende bästa arbeten. H. blef 1850 professor vid
konstakademien i München.

Himalaja l. Himalaya (Sanskrit, "snöns hem"),
jordens väldigaste bergmassa, skiljer vestra
indiska halfön från Tibet och Central-Asien samt
sträcker sig i sydöstlig riktning från Indus (72°
ö. lgd) till Brahmaputra (95°). Ehuru ordet H. af
Indiens innevånare nyttjas endast om de bergskedjor,
som de se betäckta med evig snö, hafva europeiska
geografer länge användt det om hela den bergstrakt,
för hvilken infödingarna ej hafva något annat namn
än pahár, bergen. H:s vestra början under 36°
n. br. sammanhänger så nära med utgreningarna af det
med H. parallella Karakorum samt med Hindukusch,
att dessa tre kunna betraktas såsom delar af ett
bergssystem, af hvilka H. är den sydligaste och
högsta. Den östra änden af H. öfvergår ungefär
under 26° n. br. i alplandet Jynling, hvarifrån det
skiljes genom Brahmaputras dalgång. Betraktad i
sin helhet, består H. af en rad parallella kedjor,
sins emellan förenade genom sidokammar, som utgrena
sig från bergsknutarna och krönas af ovanligt höga
toppar. För vinnande af en bättre öfversigt af det
i enskildheterna ännu i många afseenden obekanta
berget hafva flere indelningar föreslagits, bland
hvilka den i tre delar (af Ritter föreslagna)
är den vanligaste: vestra H., från Indus till
Satledj, mellersta H., derifrån till Arun (den
östligaste af Kosjis källfloder), samt östra H.,
derifrån till Brahmaputra. H. har de väldigaste
bergstoppar på jorden. Alla äro dock ej på långt
när kända; t. o. m. listan på toppar af mer än 6,000
m. (hittills 120 kända) är icke fullständig; ensamt
v. om 80 1/2° ö. lgd finnas 450 toppar af mer än 5,000
m. höjd. I mellersta H.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 8 15:37:29 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaf/0624.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free