Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hieroskopi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
studerade vid universiteten i Prag, Paris, Köln,
Oxford och Heidelberg samt blef 1399 magister
och baccalaureus i teologi. H. var af ett
lifligt lynne och af naturen rikt begåfvad samt
ansågs för en af sin tids lärdaste män. Han
omfattade med hänförelse den engelske reformatorn
Wycliffes läror och försvarade dessa med
lysande vältalighet icke blott i sitt fädernesland,
utan äfven vid en mängd utländska universitet.
Återkommen från detta akademiska härnadståg,
slöt han sig på det närmaste till Hus och trädde
jämte denne i spetsen för anhängarna af en
evangelisk kristendom. För utbredandet af Wycliffes
läror visade han än större ifver än Hus och
angrep med hänsynslös djerfhet hierarkiens
missbruk samt lät 1412 offentligen bränna en påflig
aflatsbulla. 1413 begaf han sig till Polen och
Litaven och framkallade der stora religiösa
rörelser bland folket. 1415 reste han till
Kostnitz för att inför det der samlade kyrkomötet
försvara sin vän Hus. Men då han erfor
hurudan stämningen inom mötet var, och då hans
ansökan om säker lejd besvarats på ett sätt,
som lät honom frukta det värsta, anträdde han
återresan till Prag, men blef under vägen
häktad och återfördes till Kostnitz. Efter ett
förberedande förhör inför kyrkomötet inspärrades
han i ett mörkt torn, fjättrad med halsjern samt
hand- och fotbojor. Efter ett halft års svår
fångenskap fick han åter – med brutna kropps- och
själskrafter – inställa sig för kyrkomötet
d. 23 Sept. s. å. Han lät förmå sig att taga sina
påståenden tillbaka och instämma i kyrkans
förkastelsedom öfver Wycliffe och Hus. Men
emedan hans fiender framkastade välgrundade
misstankar mot uppriktigheten af hans omvändelse,
qvarhölls han i fängelse i mer än ett halft år,
och d. 26 Maj 1416 anställdes ett nytt förhör
med honom. H. återtog sin återkallelse,
förklarande, att han aldrig ångrat någonting
så mycket, som att han af dödsfruktan uttalat
sig emot sådana Guds män som Wycliffe och
Hus. Med ett mod, en hänförelse och en
vältalighet, som väckte åhörarnas undran och
häpnad, försvarade han sin och Hus’ religiösa
ståndpunkt, angrep kyrkan och slutade med att
instämma sina domare inför Guds domstol.
Den 30 Sept. afkunnades dödsdomen öfver
honom, och samma dag blef han lefvande bränd.
Martyrens aska ströddes i Rhenfloden.
Hieroskopi. Se Hieromanti.
Hierosolyma, hos greker och romare namn på Jerusalem.
Hierro. Se Ferro.
Hierta, svensk-finsk adlig ätt, härstammar
från den danske krigaren Lars Ragvaldsson,
hvilkens son Bengt H. vid Varbergs
intagande 1565 blef svensk krigsfånge och
gick i svensk tjenst. 1627 introducerades
hans son Torsten på Riddarhuset. Torsten
dog barnlös. Hans broders, Lars H:s, ättlingar
i fjerde led, Lars H. och Karl H. (se
Hierta 1), erhöllo 1771 och deras kusins son,
Gustaf Adolf H., 1832 friherrlig värdighet.
Lars’ ättegren fortlefver både i Sverige och i
Finland, på hvars riddarhus den introducerades
såsom friherrlig 1818. Karls ättegren
fortlefver äfven såsom ofrälse, under namnet
Järta, hvilket namn Karls son Hans (se Järta
1) antog, då han 1800 af politiska skäl afsade
sig adelskapet.
1. Hierta, Karl, friherre, generallöjtnant, född
d. 1 Jan. 1719, deltog såsom fänrik i slaget vid
Villmanstrand, 1741, och föll der i ryssarnas
händer. Efter sin återkomst ur fångenskapen
befordrades han 1743 till löjtnant. Såsom
öfverstelöjtnant deltog han i pommerska kriget
(1757–62), men blef äfven derunder tillfångatagen,
vid Passevalk 1760. 1766 utnämndes
han till öfverste för Jämtlands regemente och
1768 för Dalregementet samt blef 1771
friherre, 1773 generalmajor och 1778
generallöjtnant. 1788, då under svensk-ryska
kriget ett anfall från Danmark hotade, erhöll
han befälet öfver den armékår, som samlades
i Venersborg för att betäcka Bohuslän och
Göteborg. Den 24 Sept. s. å. gingo
danskarna under prins Karl af Hessen öfver
gränsen och inryckte i Bohuslän. H. fick då
befallning att hindra fiendens vidare framträngande,
men kunde ej fullgöra denna order: en
afdelning af hans armékår, under befäl af
öfverste Tranefelt, blef t. o. m. tillfångatagen
vid Qvistrum af danskarna. Död d. 6 Dec.
1793 på Lagmansholm i Fullestads socken i
Vestergötland.
2. Hierta, Johan Gustaf, militär, publicist,
föddes i Göteborg d. 25 Okt. 1791, genomgick
krigsakademien på Karlberg och blef 1808
underlöjtnant vid Göta artilleri. Som sådan
tillhörde han i Mars 1809 den afdelning af
"vestra armén", som qvarstannade vid gränsen, samt
gjorde äfven fälttågen i Tyskland och Norge
(1813–14). Han befordrades 1816 till löjtnant,
s. å. till kapten i generalstaben, 1818 till
major vid Vestgöta-Dals regemente samt 1821
till bataljonschef vid lifbeväringsregementet och
öfverstelöjtnant i armén. Dermed slöt raden af
H:s befordringar, något, som var helt naturligt,
då han vid 1823 års riksdag började uppträda
som medlem af riddarhusoppositionen och i
allmänhet alltmer af håg och förhållanden drogs
öfver på det politiska området. 1823 blef han
fullmäktig i rikets ständers bank och utgaf 1828
afhandlingen Om mynt, banker och riksgäld,
genom hvilken hans anseende som skicklig finansman
befästes. Till följd af sin egen ekonomis
dåliga ställning nödgades H. 1829 taga afsked
från regementet, 1830 från armén och 1832 från
bankofullmäktigskapet. H. använde derefter sin
onekliga förmåga i publicitetens tjenst. Han
uppsatte tidningen "Medborgaren", som begynte
utgifvas i Juni 1829 och såsom sin förnämste
medarbetare offentligt uppgaf C. H. Anckarsvärd.
Naturligtvis var sålunda tidningens färg
afgjordt "oppositionel", som det då hette. Också
blef den ett af indragningsmaktens mest
ansatta offer, i synnerhet som man nu uppställde
grundsatsen att vägra tillståndsbevis åt den,
som en gång förverkat ett föregående. Till följd
deraf måste H. tillgripa ansvaringssystemet, som
blef af en så ödesdiger verkan på hela den
svenska pressen under de följande årtiondena.
"Medborgaren" fortsatte under vexlande titlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
