Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hetäria ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
t. ex. i Korint, hade de i egenskap af kärleksgudinnan
Afrodites prestinnor (hieroduloi) till och med en
viss religiös helgd. Många hetärer utmärkte sig dock
äfven genom hög bildning och fin umgängeston, andra
genom sin oförlikneliga skönhet och allt besegrande
förförelsekonst äfvensom genom det oerhörda pris,
för hvilket deras ynnest måste köpas. Ryktbara voro
framför andra Thais, Myrrhine, Lamia, Theodota,
Lais och Fryne, hvilken sistnämnda af Praxiteles
användes såsom modell vid hans framställning af
Afrodite. Aspasia, Perikles’ frejdade väninna,
kan knappast räknas till de egentliga hetärernas
antal. Vid bedömandet af hetärernas betydelse inom
det forngrekiska lifvet måste man besinna, att i
Grekland familjens qvinliga medlemmar till följd af
det strängt tillbakadragna lif, som lagstiftning
och sedvänja ålade dem, och den ringa omsorg, som
egnades åt deras andliga utveckling, stodo på en
jämförelsevis låg bildningsgrad, så att ett mera
spirituelt qvinligt umgänge för männen stod att
finna endast i hetärernas sällskap. A. M. A.
Hetäria, heteria l. hetairia (Grek. hetairia,
kamratskap, förening, klubb). 1. I det forna Grekland
en förening af likatänkande till ömsesidigt
understöd. I de demokratiska staterna utöfvades
under politiskt upprörda tider ett stort och ofta
förderf bringande inflytande af såsom hemliga
förbund organiserade hetärior, hvilkas uppgift
var att bekämpa demokratien. Så var t. ex. i
Athen under det peloponnesiska krigets tid (431
–404 f. Kr.) förhållandet med de oligarkiska
hetäriorna, hvilka 411 omstörtade den demokratiska
författningen och 404 genom förrädiska förbindelser
med Sparta medverkade vid upprättandet af de "trettio
tyrannernas" regemente.– 2. I nyare tider har ordet
användts som namn på några grekiska samfund af dels
literär, dels politisk art. I synnerhet hafva ett
par hetärior blifvit namnkunniga, den af skalden
Rhigas på 1770-talet stiftade politiska hetärian
och hennes fortsättning, hvilka arbetat för den
grekiska nationalitetens pånyttfödelse och frihet,
den 1814 bildade Hetairia ton filimon ("Filikerna"
l. "Brödraförbundet") och Hetairia ton filomuson
("Filomusernas samfund"), som stiftades 1812. (Se
Grekland, sp. 1540 o. f.) "Filomusernas samfund"
växte snart till ett stort förbund af mer än 80,000
medlemmar, bland hvilka voro furstar, statsmän och
lärde af alla nationer. Den stiftade och underhöll
tvänne läroanstalter, den ena i Athen, den andra
i Milias i Tessalien. Vid grekiska frihetskrigets
utbrott upphörde hetärian 1821, men återupplifvades
1824. Dess verksamhet upphörde emellertid å nyo
vid konungariket Greklands upprättande (1832), om
icke tidigare.
Heuermann [höjer-], Georg, dansk kirurg, född i
Oldesloe i Holstein 1722, promoverades 1749 till
med. doktor och utnämndes, sedan han utgifvit
de värdefulla arbetena Physiologie (1751–55)
och Abhandlung der vornehmsten chirurgischen
operationen am menschlichen körper (1754–57),
1760 till e. o. professor vid universitetet i
Köpenhamn. Död d. 8 Dec. 1768. Sina rön såsom praktisk
läkare nedlade han i
Vermischte bemerkungen und untersuchungen der
ausübenden arzneiwissenchaft (1765–67).
Heuglin [höjg-], Theodor von, tysk afrikaresande
och nordpolsfarare, f. i Würtemberg 1824,
begaf sig 1850 till Egypten, hvarifrån han gjorde
utflykter till Arabien och Röda hafvets kust, och
1852, tillsammans med Reitz, till Abessinien samt
blef efter dennes död, 1853, österrikisk konsul i
Kartum. 1856–58 undersökte han östra Sudan, Röda
hafvets vestra kust och Somalis land och återvände
sedan af helsoskäl samt för att ordna sina samlingar
till Europa. 1861 ställde han sig i spetsen för den
expedition, som skulle uppsöka Vogel i Vadai och som
bland sina deltagare räknade Munzinger, Steudner,
Kinzelbach och Schubert. Expeditionen upplöstes
dock snart; H. jämte Steudner och Schubert togo en
sydligare riktning genom Adoa, Gondar och gallaernas
land. 1863 förenade sig H. och Steudner med den af
de holländska damerna Tinné utrustade expeditionen,
följde denna uppför Bahr el Ghasai och Dembo i landet
Gor, der de för sjuklighet (Steudner hade redan
förut dött) nödgades återvända till Europa. 1870 och
1871 gjorde H. värdefulla geologiska och zoologiska
undersökningar på Spetsbergen och Novaja Scmlja. 1875
var han åter i nord-östra Afrika, i Beni Amrs och
Hababs område vid Röda hafvet. Under förberedelserna
till en expedition till Sokotra dog han i Stuttgart
1876. Såsom zoolog och särskildt ornitolog intog H. en
framstående plats. Han författade bl. a. Systematische
übersicht der vögel Nordost-Afrikas (1855), Reisen
in Nordost-Afrika (1857), Systematische übersicht
der säugethiere Nordost-Afrikas (1867), Reise nach
Abessinien, den Galla-ländern etc. 1861–62 (1868),
Reise in das gebiet des Weissen Nil 1862–64 (1869),
Ornithologie Nordost-Afrikas (1869–75) och Reise in
Nordost-Afrika etc. (1877) samt en mängd artiklar
i Petermanns "Mittheilungen".
Heun [höjn], Karl Gottlob Samuel, tysk
romanförfattare, känd under psevdonymen H.
Clauren (anagram af Carl Heun), f. 1771, fick 1810
anställning på statskansleren Hardenbergs byrå,
redigerade 1820–23 "Preussische staatszeitung"
samt erhöll 1824 en syssla i postverket. Död
1854. Hans berättelser och romaner, hvilka samlades
under titlarna Erzählungen (1819–20) och Scherz
und ernst (1820–28), och bland hvilka Mimili, Die
graue stube, Das mädchen aus der fliedermühle, Gräfin
Cherubine, Liesli und Elsi och Tornisterlieschen
blefvo de mest omtyckta, utöfvade genom sin platthet,
falska sentimentalitet och grofva frivolitet ett
forderfligt inflytande på den goda smaken. Ehuru
kritiken afgjordt fördömde hans produkter, förblef
han dock länge massans gunstling.
Heung-noo. Se Hiong-nu.
Heurlin [hör-]. Kristofer Isak, biskop, statsråd, född
d. 25 Okt. 1786 i Åseda socken, Kronobergs län, blef
student i Lund 1804, promoverades 1808 till filos.
magister samt utnämndes 1809 till docent i romerska
literaturen, 1810 till docent i matematik och 1813
till adjunkt i ekonomi. H:s akademiska bana, som
förde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
