Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hess ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af d. 13 Juni 1871) en division, den 25:te,
af 11:te armékåren. H. har 3 röster i tyska
förbundsrådet och skickar 9 medlemmar till tyska
Riksdagen. 1882–83 utgör dess matrikularbidrag
1,794,671 mark. Nationalfärgerna äro rödt och
hvitt. Statens vapen är en af två lejon hållen blå
sköld med ett krönt, af tio ränder i silfver och rödt
öfverkorsadt lejon, som i den högra upplyfta tassen
bär ett svärd.
Historia. H. uppstod genom landtgrefskapet
Hessens (se d. o.) delning 1567, då 1/8 af det
hessiska stamlandet, nämligen öfre grefskapet
Katzenellenbogen, med hufvudorten Darmstadt,
tillföll Filip den ädelmodiges yngste son Georg I
(1567–96). 1506 delades det mellan bröderna Ludvig V
(1596–1626) och Fredrik I (1596–1638) så, att den
sistnämnde blef landtgrefve af Hessen-Homburg (se
H.-Homburg). Landtgrefvarna af H. regerade i allmänhet
fredligt samt gynnade konster och vetenskaper. Under
revolutionskrigen förlorade Ludvig X (1790–1830) en
stor del af sina besittningar, men erhöll 1803, enligt
riksdeputationens hufvudbeslut, en riklig ersättning
i hertigdömet Westfalen samt delar af stiften Mainz
och Worms. Han blef medlem af Rhenförbundet och antog
1806 titeln storhertig samt kallade sig såsom sådan
Ludvig I. På Wienkongressen 1814 måste han afträda
Westfalen, men fick i stället ett område på venstra
Rhenstranden. I sitt lands förvaltning genomförde han
en mängd reformer och oktrojerade 1820 en konstitutionel
författning. Med landtdagen råkade hans son
Ludvig II (1830–48) i en strid, som fortsattes af
dennes son Ludvig III (1848–77) till 1872, då ett
bättre förhållande mellan statsmakterna inträdde. 1866
förenades H.-Homburg i personalunion med H., men redan
s. å. måste Ludvig, som i striden mellan Österrike och
Preussen 1866 ställt sig på förstnämnda makts sida,
till Preussen afträda sin nyvunna besittning. För den
norr om Main belägna delen af H. blef Ludvig medlem
af Nordtyska förbundet (s. å.), och genom fördraget
d. 18 Nov. 1870 inträdde H. i Tyska riket. Sedan 1877
regerar Ludvig IV,en brorson till Ludvig III.
Hessen-Darmstadt. Se Hessen, storhertigdöme.
Hessen-Eschwege, en bilinie af landtgrefliga
huset Hessen-Kassel (se d. o.), som stiftades af
landtgrefven Vilhelm IV:s son Fredrik 1627 och utgick
med stiftaren, 1655.
Hessen-Homburg, till 1866 tyskt landtgrefskap, var
ursprungligen en del af Hessen-Darmstadt, skildes
derifrån 1596 och tillföll Georg I:s yngste son
Fredrik I (d. 1638). Landtgrefve Fredrik II med
silfverbenet (se d. o.) förvärfvade i svensk och
brandenburgsk tjenst krigisk ryktbarhet samt inlade
stora förtjenster om sitt lands utveckling. Fredrik V
Ludvig (1751–1820) blef 1806 mediatiserad, och hans land
införlifvades med Hessen-Darmstadt, men 1815
återfick han sitt rike, med ökadt område. Med
landtgrefve Ferdinand utdog regenthuset 1866,
hvarefter H. förenades med Hessen-Darmstadt, som d. 3
Sept. s. å. afträdde det till Preussen.
Det utgör numera delar af provinsen Hessen-Nassau och
Rhenprovinsen. Det forna landtgrefskapct omfattade
275 qvkm. och hade 27,374 innev. (1864).
Hessen-Kassel, till 1866 ett kurfurstendöme och en
stat i Tyska förbundet, numera en del af preussiska
provinsen Hessen-Nassau (se d. o.), bestod af
stamlandet (egentliga Hessen), furstendömet Hersfeld,
storhertigdömet Fulda, furstendömet Hanau, grefskapet
Schaumburg, herskapet Schmalkalden och några smärre
områden. Areal 9,581 qvkm. 745,000 innev. (1864).
Historia. H.-Kassel var ursprungligen en del af det
forna landtgrefskapet Hessen (se d. o.). Vid delningen
af det hessiska landet 1567 tillföll H.-Kassel, som
också bar titel landtgrefskap, Filip den ädelmodiges
äldste son, Vilhelm IV (1567–92). Landtgrefve
Moritz (1592–1627) öfvergick från lutherska
till reformerta läran. Hans yngre söner, Herman,
Fredrik och Ernst, stiftade bilinierna H.-Rotenburg,
H.-Eschwege och H.-Rheinfels (den yngre). Hans
äldste son, Vilhelm V (1627–37), gjorde (1628) tronen
ärftlig efter förstfödslorätt. I trettioåriga kriget
deltogo såsom Sveriges bundsförvandter Vilhelm V
och, efter hans plötsliga död, hans heroiska enka,
Amalia Elisabet, som ända till 1650 styrde landet
under sin son Vilhelm VI:s (1637–63) minderårighet. I
Westfaliska freden (1648) erhöll H.-K. också en
landutvidgning, abbotstiftet Hersfeld jämte några
andra besittningar. Vilhelm VI:s tredje son, Filip,
stiftade linien H.-Philippsthal (se d. o.). Under
Vilhelms andre son, Karl I (1670–1730), började
hessarna vinna soldatrykte såsom legoknektar i
främmande härar. Karls äldste son och efterträdare,
Fredrik I (1730–51), som 1720 hade blifvit konung
af Sverige, öfverlemnade styrelsen öfver H.-K. åt
sin broder, som sedermera efterträdde honom under
namn af Vilhelm VIII (1751–60). Dennes son Fredrik
II (1760–85), hvilken öfvergick till katolicismen,
förvärfvade mycket penningar (omkr. 56 mill. kr.),
men ingen ära genom att under nord-amerikanska
frihetskriget (1776–83) utarrendera sin armé till
engelska regeringen. Hans son och efterträdare
Vilhelm IX (1785–1821) antog 1803 titeln kurfurste
och kallade sig som sådan Vilhelm I, men förlorade
sitt rike, hvilket 1807 införlifvades med konungariket
Westfalen. Efter slaget vid Leipzig 1813 återkommen
till sitt land, upphäfde Vilhelm hänsynslöst
allt, hvad den föregående regeringen gjort. 1817
oktrojerade han en familj- och statslag ("haus- und
staatsgesetz"), enligt hvilken kurfursten skulle efter
landsständernas hörande styra landet; men ständerna
sammankallades icke. Vilhelm II (1821–47) nödgades
under trycket af 1830 års revolutionära rörelser
att 1831 godkänna en ytterst liberal författning,
men lemnade samma år sitt land och uppdrog regeringen
åt sin son Fredrik Vilhelm (1847–66; död 1875) under
titeln medregent. Lika autokratiskt sinnad som fadern,
sökte denne med ministern Hassenpflugs biträde så
mycket som möjligt kringgå författningen. Då han 1847
efter faderns död såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
