Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hess ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fideikommissnaturen från H. till Björnstorps gods i Skåne,
hvarefter han s. å. sålde H. till landshöfdingen
frih. S. Liljencrantz. Denne utvidgade godset till
dess nuvarande storlek samt förordnade 1796, att
H. skulle vara fideikommiss inom hans ätt, såväl å
mans- som qvinnosidan. Det innehafves f. n. (1883)
af friherrinnan U. A. M. Liljencrantz, enka efter
ceremonimästaren frih. A. V. Stiernstedt. B. S.
1. Hesselius, Johan, läkare, född i Falun 1687
blef 1715 provinsialläkare i Vestergötland,
reste 1721 utrikes och promoverades s. å.
till medicine doktor i Harderwijk. 1728 befordrades
han till provinsialläkare i Nerike och
Värmland samt 1733 till assessor i Collegium
medicum. Ledamot af Vetenskapsakademien 1745.
Död på Alkvettern i Örebro län d. 10 April
1752. Påverkad af tidens riktning sysselsatte sig
H., förutom med medicinen, med allahanda ekonomiska
rön, för hvilka han af Riksens ständer 1747 erhöll
en belöning.
2. Hesselius, Andreas, med binamnet
Americanus, den föregåendes brorson och son till
Andreas H. (f. 1677, d. 1733), hvilken 1711–23 var
predikant vid svenska församlingarna i Nord-Amerika,
föddes 1714 i Pennsylvania, medföljde 1723
fadern till Sverige och blef med tiden
engelsk språkmästare vid Upsala universitet.
Han gjorde sig bekant som ovanligt flitig
författare på det vittra området. Enligt
egen uppgift hade han nämligen 1755 utgifvit,
utom större arbeten af detta slag, 500
bröllops- och grafskrifter samt ett ungefär
lika stort antal gratulationsqväden o. d. Sin första
namnkunnighet vann H. såsom Ol. Celsius’ medarbetare
i den rimmade tidningen "Thet swenska nitet" (1738),
i hvars fotspår han sedan ensam trädde med "Then
swenska sanningen" (1739–40). Äfven som författare
för scenen uppträdde H. med åtskilliga stycken,
af hvilka tragedierna Erik den nionde (tr. 1740)
och Fröken Oge och Starkotter (otryckt) uppfördes,
men öfversättningen Vänskap och trohet i döden (1740)
endast utgafs. Men det var egentligast som
diktare af politiska allegorier och stycken för
dagen samt som tillfällighetstalare på vers, som
H. var alsterrik. Bland hans mångfaldiga skrifter
af detta slag kunna nämnas: Hialmars dröm och
resa til Walhall (1741), The tolf Carolers sedo-lära
(1748), Måns Jönssons beskrifning öfver kongl. slottet
i Stockholm (1754), Svea-manna lagbundna frihet
(1755), Sagan om Hildurs och Frodes gyllende-tid
(s. å.) m. fl. H:s poetiska betydelse står på
det hela i ett omvändt förhållande till hans
alstringsgåfva. Dock saknar ej hans framställning en
viss liflighet och kryddas ej sällan af en humor
i folklig anda, som utgör hans mest tilldragande
egenskap. Af sin samtid synes ej häller
H. varit i större mån uppburen, ehuru flere
af hans småstycken lästes med begärlighet, och
sorgespelet "Erik den nionde" lär mottagits med
bifall. H. afled i Stockholm i April 1762. -rn.
3. Hesselius, Gustaf, målare, den föregåendes
halfbroder, föddes i Gagnef (Dalarna) 1727
och kom tämligen snart i målarelära i Stockholm
hos Joh. Pasch. Såsom lärling hos
denne, hvilken ej hörde till skrået, deltog han i
arbetena för k. slottets dekorering och visade dervid
sådan skicklighet, att slotts byggnadsdeputationen
1757 gaf honom ett reseunderstöd. På hösten s. å. for
H. öfver Köpenhamn till Paris, der han uppehöll sig
ända till 1764 för att utbilda sig i sin konst,
under de sista åren hugnad med en ganska riklig
pension. Vid sin återkomst erhöll han i uppdrag
att måla de dörrstycken, hvilka ännu felades i
slottet, och han fortfor dermed till 1771. Han
afled i Stockholm i Sept. 1775. Någon närmare
undersökning af hans möjligen qvarvarande arbeten
är ej företagen. Några egentliga taflor finnas ej,
veterligen, af hans hand. -rn.
Hesselkulla, gammal jerngrufva i Vintrosa socken
af Örebro län. Grufvan är såsom jerngrufva
ej synnerligen märklig, men har vunnit sin
ryktbarhet genom en ovanligt rik tillgång på
bruna bergkristaller l. röktopas, ofta af betydlig
storlek och med väl utvecklade kristallytor. Malmen
i grufvan är dels blodsten, dels svartmalm.
Th. N-m.
Hesselö, dansk ö i Kattegat, 30 km. n. om inloppet
till Isefjorden. På ön, som hör till Holbäks amt,
finnes endast en gård. Fyr. E. Ebg.
Hessen, tyskt landtgrefskap, var ett gammalt
namn på det af hessare bebodda landet kring
Rhens och Mains bägge stränder. H:s historia
ända till midten af 1200-talet sammanfaller
med Thüringens. Då det landtgrefliga huset af
Thüringen och H. 1247 utslocknade på manssidan
med tyske konungen Henrik Raspe, uppstod det
s. k. thüringska arfföljdskriget, hvilket ledde
till Thüringens och H:s skilsmässa. Sistnämnda
land tillföll Henrik Raspes brorsdotter Sofia
(1247–82), hvilkens son Henrik Barnet (1263–1308)
blef stamfader för det landtgrefliga hessiska
huset. H. blef 1373 landtgrefskap. 1458 delades det
mellan bröderna Ludvig III (1458–71) och Henrik III
(1458–83) i H.-Kassel och H.-Marburg, men redan 1500
återförenades dessa land under Vilhelm II:s (1493–
1509) af H.-Kassel spira. Dennes son Filip I den
ädelmodige (1509–67) införde 1526 reformationen i sitt
land och deltog såsom stiftare af det schmalkaldiska
förbundet i det schmalkaldiska kriget mot kejsar
Karl V (1546–52). Hans söner delade 1567 landet och
grundade linierna H.-Kassel, H.-Marburg, H.-Rheinfels
och H.-Darmstadt, af hvilka dock H.-Rheinfels redan
1583 och H.-Marburg 1604 utslocknade.
Hessen (före 1866 H.-Darmstadt), storhertigdöme,
till storleken den sjunde och till folkmängden
den sjette bland Tyska rikets stater (om man
frånräknar Elsass-Lothringen), består af tvänne
genom Mainfloden och en smal remsa preussiskt område
skilda hufvuddelar, af hvilka den södra, som omfattar
prov. Starkenburg och Rheinhessen, inneslutes af
Preussen, Baden och Bajern, den norra, Oberhessen,
helt och hållet af Preussen. Dertill ktomma 11
enklaver i Preussen och Baden, hvilka båda land
sjelfva räkna 8 dylika smärre områden i H. Sammanlagda
arealen uppgår till 7,680,32 qv. km. Landets fysiska
beskaffenhet vexlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
