Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heroldt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fyrdubbel, 2,000 m. lång lindallé. I den slottet omgifvande
41 har stora engelska parken ligga Welfenmuseum,
med kulturhistoriska samlingar, ett skulpturgalleri,
stora växthus samt konung Ernst Augusts och hans gemål
Fredrikas marmormausolé (af Rauch). På H. slöts i
Sept. 1725 ett mot Spanien och Österrike riktadt
alliansfördrag ("hannoverska alliansen") mellan
England, Frankrike och Preussen.
Herrens bön. Se Fader vår.
Herrera [errera], Hernando de. spansk lyriker,
om hvars levnadsomständigheter ingenting annat är
bekant än att han var född omkr. 1534, sannolikt
i Sevilla, tillhörde det andliga ståndet och dog
1597. Hans poesi, särskildt hans sonetter, är påverkad
af Garcilasos italienska manér; mera originel visar
han sig uti oden och elegier, der en platonisk erotik
uttalar sig i harmonisk versbyggnad. De flesta af H:s
arbeten gingo förlorade vid en eldsvåda. Ett litet
antal utgaf han sjelf, 1582; andra utgåfvos af hans
vän målaren Pacheco (1619). Utom dikter har man af
H. ett värdefullt historiskt arbete: Relacion de la
guerra de Chipre y sucesos de la batalla naval de
Lepanto (1572).
Herrera [errera], Juan de, spansk arkitekt, lefde
under senare hälften af 1500-talet, studerade
arkitektur uti Italien och fick 1567, då Juan de
Toledo dog, af Filip II i uppdrag att fortsätta den
aflidnes verk: de offentliga byggnaderna vid Escorial,
som utmärka sig för en sträng och enkel stil. Samma
karakter tillhör H:s öfriga arbeten, såsom Katedralen
i Valladolid, Alcazar i Toledo, Börsen i Sevilla
och Slottet Aranjuez, hållna i en stil, som försmår
all öfverdrifven dekoration, och som i Palladios
anda inskränker sig till den doriska och toscanska
ordningens enklare former. C. R. N.
Herrera [errera]. 1. Francisco de H., kallad el viejo
(den äldre), spansk målare, född i Sevilla omkr. 1576,
död i Madrid 1656, var en af de förste bland de
spanska målarna i Sevilla-skolan, som grundlade hennes
kommande storhet genom att införa en kraftig färg
och en djerf penselföring. Han skildras som en rå man
både mot sin familj och mot sina lärjungar. Äfven i
sin konst lät han hänföra sig af ett slags raseri,
som dock ej hindrade, att man i flere af hans bilder
finner en natursann framställning af det nakna,
förträfflig gruppering och uttrycksfull behandling
af hufvud. Hans förnämsta verk är Yttersta domen,
i S. Bernardo i Sevilla, ett arbete, i hvilket man
beundrar en väldig komposition och en betydande
verkan, frambragt medelst några få stora färg-,
ljus- och skuggpartier. Likaså prydde han med fresker
kupolen i kyrkan S. Buenaventura; och då han en tid
funnit en fristad undan rättvisans förföljelser,
emedan han var angifven som falskmyntare, hos
jesuiterna i klostret S. Hermenegildo, målade han till
tack i deras kapell helgonet Hermenegildos triumf
(1624), ett af hans bästa arbeten. Utom en mängd
andra taflor och väggmålningar utförde H. äfven många
utmärkta kopparstick. – 2. H., el rubio (den
blonde), den föregåendes äldste son, hade vunnit
rykte för sin
skicklighet att måla "nature morte" och smärre genrebilder,
men dog redan tidigt. – 3. Francisco de H., el mozo
(den yngre), den föregåendes broder, född i Sevilla
1622, d. 1685, lärde målarekonsten under sin fader,
men öfvergaf honom på grund af hans hårdhet och
for till Italien, der han studerade i Rom ej blott
måleri, utan äfven byggnadskonst. Men vid beröringen
med den derstädes herskande manierismen förlorade
han sin nationella ursprunglighet och blef sjelf
manierist. Efter sin faders död återkom han till
Sevilla, men flyttade snart till Madrid, der han
utförde flere arbeten, som tillvunno honom ära och
konungagunst, och om hvilka han dock sjelf med
sin olidliga egenkärlek alltid yttrade sig mest
superlativt. Hit höra S. Hermenegildo, i Madrids
museum, samt fresker i San Felipe och i kupolen till
Vårfrukyrkan i Atocba. Under sina sista lefnadsår
sysselsatte han sig mest med arkitektoniska uppdrag,
hvarvid han följde den barocka smak han inhemtat
i Rom. – H. el viejo räknade bland sina lärjungar
Velasquez; H. el mozo, med sin manierism, mynnade ut
i Luca Fa presto och hans sjelfsvåld. C. R. N.
Herrera y Tordesillas [errera i tordesiljas],
Antonio de, spansk historieskrifvare, f. 1549, kom
som ung till Italien, der han blef sekreterare hos
Vespasiano Gonzaga. Af Gonzaga rekommenderades han
hos Filip II och utnämndes af denne till historiograf
öfver Indierna och Kastilien samt slutligen till
statssekreterare. Död 1625. Hans förnämsta arbete är
Historia general de los hechos de los Castellanos en
las islas y tierra firme del mar Oceano (1601–15),
som i krönikeform, på ett i allmänhet tillförlitligt
sätt behandlar de spansk-amerikanska koloniernas
historia från 1492 till 1554. Bland hans öfriga
historiska arbeten må nämnas: Cinco libros de la
historia de Portugal y conquista de las islas de
los Açores, 1582 y 1583 (1591), Historia general del
mundo del tiempo del Señor Rey Don Felipe II, desde
1559 hasta su muerte (1601–12) och Comentarios de los
hechos de los Españoles, Franceses y Venecianos en
Italia etc. desde 1281 hasta 1559 (1624).
Herresta, gods i Toresunds socken, Selebo
härad och Södermanlands län, vackert beläget vid
Mälaren. Taxeringsvärde 330,500 kr. (1880). Bland
egare af gården märkas amiralen frih. J. F. Örnfelt,
som 1718 med tillhjelp af ryska fångar uppförde det
nuvarande stenhuset i två våningar, och presidenten
grefve J. G. Lillienberg (d. 1798), som förbättrade
gården i många afseenden. 1810 kom H. genom köp
i grossh. C. A. Grewesmühls hand och innehafves
f. n. (1882) af dennes sonson, O. Grewesmühl. B. S.
Herrestad. 1. Socken i Göteborgs och Bohus
län, Lane härad. Arealen 9,029 har. 2,205
innev. (1881). H. moderförsamling bildar med
Skredsvik och Högås ett regalt pastorat af 2:dra
kl., hvilket kallas Skredsviks pastorat, Göteborgs
stift, Elfsyssels norra kontrakt. – 2. Socken
i Östergötlands län, Dals härad. Arealen 1,691
har. 432 innev. (1881). H. bildar med Källstad ett
konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Linköpings stift,
Dals kontrakt. – 3. Härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
