Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herakleios ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvergick det utlofvade herraväldet, hvaremot
H. måste blifva sin fege och i alla afseenden
underlägsne frändes tjenare. Redan i vaggan röjde
sig hos H. den gryende hjeltekraften, i det han
med händerna qväfde två väldiga ormar, hvilka Hera
utsändt till hans förderf. Skyddad och gynnad af
Zevs och Athene, men hatad och förföljd af Hera,
uppväxte H. till en härlig yngling, öfverlägsen alla
i storlek och styrka. Hans fosterfader, Amfitryon,
sörjde dels sjelf, dels genom utmärkta lärare för
hans uppfostran, till dess H. med anledning af
en erhållen tillrättavisning ihjälslog Linos, sin
lärare i strängaspel. Förskräckt öfver ynglingens
obändiga kraft, skickade honom Amfitryon då ut på
landsbygden för att vakta hjordarna på Kithairon,
hvilka hemsöktes af ett rofgirigt lejon. H. dödade
detta och begagnade sedermera dess hud (enligt andra
det nemeiska lejonets) såsom pansar. Till denna
period förlägges äfven den af sofisten Prodikos
i moraliserande syfte diktade fabeln om "H. vid
skiljovägen", der han sammanträffade med dygdens och
vällustens gudinnor och valde den förra till sin
ledsagarinna. Vid 18 års ålder återvände han till
sin födelsestad, Thebe, och befriade den från en
skymflig tribut till det närbelägna Orchomenos. Den
thebanske konungen Kreon gaf honom sin dotter Megara
till äkta, men i ett anfall af vansinne dödade han
sina barn med henne. Ej långt derefter trädde han på
det delfiska oraklets maning i tjenst hos Eurystheus,
numera konung i Mykenai, på hvars befallning han
måste utföra tolf svåra och farliga arbeten, nämligen:
1. Dödandet af nemeiska lejonet (vid Nemea i Argolis),
hvilket H. måste qväfva i sina armar, emedan det ej
kunde såras med vapen. 2. Dödandet af lerneiska
hydran l. vattenormen, ett ohyggligt, från Tyfon och
Echidna härstammande vidunder, som hade sitt tillhåll
i träsken vid Lerna, söder om Argos. Hvarje gång
H. afhögg ett af dess många (9 l. 100 l. 10,000)
hufvud, uppväxte två nya, till dess han påfann
utvägen att omedelbart bränna såret med eld och på
sådant sätt slutligen lyckades döda vidundret. Han
understöddes dervid af sin trogne vän och vapendragare
Iolaos, en son af Ifikles. 3. Betvingandet af
det i Arkadien härjande erymantiska vildsvinet,
som af H. fångades lefvande. 4. Fångandet af den
guldhornade, Artemis tillhöriga kerynitiska hinden
på berget Keryneia i norra Arkadien. 5. Rensandet
af den eliske konungen Augeias’ stall, hvilket
verkställdes på en enda dag genom att derinleda en
flod (Menios, Alpheios eller Peneios). 6. Dödandet
eller förjagandet af de menniskoätande roffoglarna
kring stymfaliska sjön i Arkadien. 7. Fångandet af
den vilda tjuren på Kreta, hvilken Poseidon låtit
uppstiga ur hafvet. 8. Fångandet af den traciske
konungen Diomedes’ vilda hästar, hvilka fodrades
med menniskokött. 9. Eröfrandet af Amazondrottningen
Hippolytes gördel. 10. Hemtandet af den tregestaltade
jätten Geryones’ boskapshjordar och 11. af de gyllene
äplena från Hesperidernas trädgårdar. 12. Det sista
och svåraste arbetet, upphemtandet af hunden
Kerbros (Cerberus) från underjorden, hvars åsyn så
förskräckte Eurystheus, att H. genast måste bära honom
tillbaka. Utom dessa, af Eurystheus anbefallda arbeten
utförde H. många andra storverk. Till dessa höra:
striden med kentaurerna på berget Foloë i Arkadien;
deltagandet i Argonavttåget och i gudarnas strid
mot giganterna; räddandet af Hesione, som af sin
fader, konung Laomedon i Troja, blifvit utsatt att
förtäras af ett hafsvidunder; befriandet af den
fjättrade Prometheus och den i underjorden fångne
Theseus m. fl. I det tessaliska Oichalia täflade
han i bågskjutning med konung Eurytos och hans söner
för att till äkta erhålla dennes dotter Iole. Hon
blef honom dock svikligen förvägrad, och under
ett anfall af vansinne dödade H. sin vän Ifitos,
Ioles broder. Till försoning för denna våldsbragd
sålde han sig på det delfiska oraklets anvisning
till slaf hos drottning Omfale i Lydien och måste
der under tre års tid, förklädd till slafvinna,
spinna ull, under det att Omfale stoltserade med
hans klubba och lejonhud. Efter slutad tjenstetid
drog han i härnad mot konung Laomedon i Troja,
hvilken med lifvet fick plikta för sin vägran
att utbetala den för Hesiones räddning betingade
lönen. Med flodguden Acheloos i Aetolien kämpade han
om Deianeira, konung Oinevs’ dotter, hvilken han
sedermera som sin maka medförde till Trachis, och
dödade under vägen med en i den lerneiska hydrans
blod doppad pil kentauren Nessos, som ville förgripa
sig på Deianeiras person. Från Trachis företog han ett
hämdekrig mot konung Eurytos, dödade honom och hans
söner samt bortförde Iole. Deianeira, som fruktade
att utträngas ur sin makes kärlek, sände honom vid
hemkomsten en med Nessos’ blod bestänkt klädnad,
hvilken hon enligt den döende Nessos’ försäkran
trodde vara ett osvikligt kärleksmedel. Knappt hade
H. påtagit den förgiftade klädnaden, förr än denna bet
sig fast vid hans lemmar och vållade honom olidliga
smärtor, hvilka förmådde honom att frivilligt bestiga
ett på berget Oite uppfördt bål. Då
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
