- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
1025-1026

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemgift ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men Gustaf III lät åter tillsätta ett särskildt
utskott för bankoärenden. 1800 erhöllo bönderna
tillträde till detsamma, och 1823 upphörde det att
vara hemligt. V. K-r.

Hemling, H. Se Memling.

Hemlock-läder. Se Läder.

Hemlängtan. Se Nostalgi.

Hemman, kamer., är den jordbesittning, som till
följd af sin förmåga att bära ett visst minimum af
skatter och allmänna besvär blifvit satt i mantal,
i motsats till lägenhet, en jordlott, som ej eger
detta minimum af förmåga att skatta. Sveriges hemman
indelas efter jordnaturen i krono-, frälse- och
skattehemman. Efter de ändamål, till hvilka deras
afkastning varit eller ännu är använd, hafva de fått
en mängd olika benämningar: akademi-, hospitals-,
prebende-hemman o. s. v.         Kbg.

Hemmansklyfning, jur., ett hemmans fördelande
i mindre delar, hvilka erhålla proportionerlig
andel i hemmanets egor samt deltaga uti alla från
hemmanet utgående skatter och besvär efter åsatt
mantal. Hvarje genom hemmansklyfningen uppkommen
hemmansdel blifver ett sjelfständigt helt, brukas
och häfdas såsom särskildt hemman. – Likasom man i
äldre tider företrädesvis af politiska skäl sökte
förhindra jordegendomens sammanhopande hos ett
fåtal egare, så har också lagstiftningen i flere
land länge och ihärdigt fasthållit vid sin sträfvan
att hindra en alltför långt drifven sönderstyckning
af jorden. Såväl omvårdnaden om kronans inkomster
som ock hänsynen till jordbruksnäringens egen
förkofran har man ansett fordra en begränsning af
jordstyckningen, vare sig i form af hemmansklyfning
eller jordafsöndring (se d. o.). Mot dessa åsigter
om nödvändigheten att hindra jordens utstyckning
har särskildt i senare tider en motsatt grundsats
gjort sig allt mera gällande, hvilken uppbäres af
det sociala syftet att sätta så många som möjligt i
tillfälle att förvärfva en egen jordbit. Frankrike,
Belgien, Würtemberg, Preussen m. fl. land hafva också
sedan lång tid tillbaka och i synnerhet efter franska
revolutionen erbjudit exempel på att jordegendomens
fördelande på många händer kan medföra stora såväl
sociala som ekonomiska fördelar. Vår tids lagstiftning
synes också allt allmännare börja tillämpa frihetens
grundsats på detta område. I Sverige har emellertid
full frihet att klyfva hemman först medgifvits genom
K. F. d. 6 Aug. 1881. – I den äldre lagstiftningen
verkade redan slägtens intresse till bibehållande af
jordegendomen någorlunda odelad. Enligt flere stadgar
från 1400-talet skulle en afliden skattebondes hemman
ej få skiftas, utan efter värdering lösas af närmaste
bördeman, som sjelf ej egde något hemman, hvarå han
var fullsädes. På samma sätt föreskrefs under 16:de
och 17:de årh. i en mängd bref och förordningar,
att hemman ej finge klyfvas, utan att den störste
delegaren i hemmanet skulle hafva lösningsrätt. Och
endast om hemmanet efter undersökning pröfvades så
godt, att flere kunde derpå berga sig och kronans
inkomster derigenom förbättras, skulle delning kunna
medgifvas. Mot slutet af det

17:de årh. lagstadgades ett minimum af jord, som
man skulle få ega utan att vara underkastad störste
delegarens lösningsrätt, och som sålunda äfven
blef en gräns för hemmansklyfningen. Detta minimum
sattes till en fjerdedel af ett skattehemman (Plakat
d. 10 Juni 1684) utom bergslagen, der man skulle få
bebo och ega jämväl mindre hemmanslotter (i Ö. och
V. Dalarna 1/16 mantal samt i Dalarna för öfrigt
1/8 mantal enligt K. Br. d. 1 Maj 1693). Karl XII
kullkastade visserligen under sitt sista regeringsår
(K. Br. d. 26 Mars 1718) de gamla stadganden, som
inskränkte rätten att klyfva hemman; men de gamla
grundsatserna återinfördes redan 1721 och hyllades
äfven af 1734 års lag, som föreskref (Ä. B. 12: 7,
J. B. 6: 3), att der delning ej väl kunde ske, skulle
lösningsrätt tillkomma störste delegaren. Förbudet mot
hemmansklyfning gällde emellertid icke frälsejorden,
hvars egare ansågos berättigade att å ett hemman
sätta så många åbor, som de funno lämpligt. Mot
midten af 18:de årh. medgafs rätt att klyfva
hemman i större utsträckning, så att hemman kunde
klyfvas i sex, åtta eller ännu flere delar, om det
pröfvades kunna tåla detta (K. F. d. 30 Juni 1747);
och på denna liberalare ståndpunkt bibehöll sig
lagstiftningen till 1827 (K. F. d. 19 Dec, 1827),
då man, med upphäfvande af bestämmelserna om ett
visst minimum af jord, i lagstiftningen införde
begreppet besutenhet (se d. o.) och fordrade,
att hemman ej skulle få klyfvas, så vida icke åbon
å hvarje del kunde anses besuten, d. v. s. af sin
hemmansdels afkastning under vanliga år kunna påräkna
bergning och utgöra utskylder. Säteri-, rå- och rörs-
samt frälsehemman skulle fritt få klyfvas. Dessa
grundsatser upprepades uti K. F. d. 6 Aug. 1864, som
gällde till 1881 för Sverige i allmänhet, under det
att K. K. d. 18 Febr. 1859 för vissa delar af Dalarna
stadgade särskilda bestämmelser om besutenhet. Enligt
nu gällande 1881 års lagstiftning kunna alla under
enskild eganderätt varande hemman samt kronohemman
under stadgad åborätt med undantag endast för vissa
lotshemman och hemman, som oskiljaktigt förenats med
bruk, fritt klyfvas till hvad hemmantal som hälst.

Den finska lagstiftningen upptog genom K. K. d. 1
Mars 1852 samma grundsats, hvarpå 1827 års svenska
lagstiftning hvilade, men då besutenheten i
Sverige bestämdes så, att egendomen skulle kunna
bereda bergning åt tre fullvuxna personer, så skulle
enligt den finska förordningen en jordegendom ej anses
bereda besutenhet, om den ej kunde lemna tillräckligt
uppehälle för fem personer.

I Norge och Danmark har en vidsträckt hemmansklyfning
länge varit medgifven och hindras endast i någon
mån genom den s. k. åsäderätten, eller rätten
för närmaste frände att mot lösningsskyldighet
begära på sin arfslott jordagodset eller,
om flere gårdar finnas, hufvudgården.
K. H. B.

Hemmantal. Se Mantal.

Hemmantalsränta. Se Ränta.

Hemmesjö, socken i Kronobergs län, Konga
härad. Arealen 5,894 har. H. utgör egen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 8 15:37:29 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaf/0517.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free