Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helsingland, norrländskt landskap - Helsinglands norra kontrakt, Upsala ärkestift - Helsinglands vestra nedre kontrakt, Upsala ärkestift - Helsinglands vestra öfre kontrakt, Upsala ärkestift - Helsinglands östra kontrakt, Upsala ärkestift - Helsingör, stad i Danmark - Helskugga. Se Kärnskugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(mellan sjön Dellen och Hudiksvall), Marma–
Sandarne och Söderhamns (mellan Bergvik och
Söderhamn). (Statistiska uppgifter rörande
näringsgrenarna m. m. äro lemnade i art. Gefleborgs
län.)
H. var före unionstiden det gemensamma namnet för den
norrländska kustbygden norr om Ödmorden och omfattade
sålunda hela Norrland, så långt det var bebodt af
svenskar. Den sydligare delen af landskapet kallades
Sundhed, som i något senare tid delades i prostadömena
Alir (den sydvestra delen) och Sundhed (den nordöstra
delen), eller södra och norra prosteriet, hvilka i
hufvudsak motsvara det nuvarande H. Alir och Sundhed
hade hvar sin lagman, men i slutet af 1300-talet
sammanslogos de båda lagsagorna till en, hvars
lagman höll lagmansting vid sockenkyrkorna och
ofta äfven allmänna landsting för hela landet. Denne
lagman stod dock i ett underordnadt förhållande till
Uplandslagmannen. H. hade en egen lag, Helsingelagen
(se d. o.). I unionstidens strider togo helsingarna
en verksam del. Enligt 1634 års reg. form kom H. att
tillhöra Norrlands höfdingedöme och Vesternorrlands
lagsaga. 1762 förenades H. med Gestrikland och
Herjedalen till Gefleborgs län.
I våra tider har till Los församling i detta landskap
förlagts en del af Orsa finnmark, som rätteligen
torde tillhöra landskapet Dalarna, hvaremot det af
ålder till H. hörande Hogdal (d. v. s. Ytter-Hogdal
med Ängersjö kapell) år 1863 öfverflyttades till
Hernösands stift och Jämtlands län. Om man nu icke
så strängt fäster sig vid det gamla landskapet H.,
utan anser det lika med Helsinglands fyra kontrakt
och dess tre domsagor: norra, vestra samt södra,
så omfattar landskapet den del af Gefleborgs län,
som icke tillhör landskapet Gestrikland.
H:s folkmål, helsingskan, hör till deu norrländska
gruppen af folkmål, med förmjukning äfven inuti
ord. t. ex. äntja, enka, foltje, folket, samt
bestämd plur. mask. och fem.-an; i Delsbo finnas
äfven spår af äldre kort vokal med kort konsonant
i skilnaden mellan bela, börda, bestämd form bela,
och floge, fluga, best. form flogo. I enlighet med
landskapets läge står helsingskan nära sveamålen,
bl. a. genom saknaden af diftonger. För landskapets
folkmål mer eller mindre egendomliga drag äro sj-ljud
i st. f. r och tjockt l före t, t. ex. josjt, gjordt,
svasjt, svalt; supradentalt s i st. f. r framför k
och p, t. ex. starsk, stark, korsp, korp; tonlöst
l före t, t. ex. hehlt, svählta; gar, garn, jär, järn
o. s. v., samt förlängning af konsonant i sådana
ord som betti, bitit, söppe, supit, fuggel, fogel;
i böjningen plur. utan r, bestämd sing. fem. vanl.
-a, pres. ind. i regeln på -e. Delsbomålet utmärker
sig särskildt derigenom att det i st. f. y och ö
har i och e, gv för hv: gvit o. s. v., eng. w
i ljudförbindelsen kw, olika form för adj. i
attribu-tiv och predikativ ställning med tre skilda
kön i förra fallet, t. ex. attr. kåsugan, -ga, -t,
pred. kåsug, tokig. Tryckta källor: "Ordbok öfver
helsing-dialecten" (suppl. till Ihre af P. Boling),
utg. af C. J. Lénström (Ups. 1841); "Ordbok öfver
allmogeord i Helsingland" (1873) och
"Uppränning till grammatik för Delsbomålet" (1862 och
1870), båda utg. af Helsinglands fornminnessällskap,
den förra genom F. Wennberg, den senare genom
L. Landgren.
Öfver H. finnes knappast någon annan topografisk
literatur än P. H. Widmarks "Beskrifning öfver
provinsen Helsingland". K. S. E. E. Lll.
Helsinglands norra kontrakt, Upsala ärkestift,
omfattar pastoraten Hudiksvalls stad och Idenor,
Delsbo, Forsa och Hög, Enånger med Njutånger och
Nianfors kapell, Harmånger och Jättendal, Tuna,
Bergsjö, Hassela, Norrbo och Bjuråker, Rogsta och
Ilsbo, Gnarp. 41,125 innev. (1880).
Helsinglands vestra nedre kontrakt, Upsala ärkestift,
omfattar pastoraten Bollnäs med Annefors och
Katrinebergs kapell, Alfta med Svabensverks kapell,
Arbrå, Undersvik, Ofvanåker med Öjungs och Mattsmyra
kapell, Voxna. 23,206 innev. (1880).
Helsinglands vestra öfre kontrakt, Upsala ärkestift,
omfattar pastoraten Jerfsö, Ljusdal, Ramsjö, Färila
med Kårböle kapell, Los med Hamra kapell. 18,779
innev. (1880).
Helsinglands östra kontrakt, Upsala ärkestift,
omfattar pastoraten Mo, Rengsjö, Söderala med
Maråkers kapell, Segersta och Hanebo, Söderhamns stad,
Norrala och Trönö, Skog med Lingbo kapell. 29,272
innev. (1880).
Helsingör, stad i Danmark, på Själlands nordöstra
kust, på en i Öresund utskjutande udde, midt emot
Helsingborg (blott omkr. 5 km. derifran). Innan
Öresundstullen upphäfdes (1857), hvilken nödsakade
fartygen att stanna i H., var staden i stort
välstånd, men gick sedermera betydligt tillbaka och
har ännu icke nått en så hög folkmängdssiffra som
i midten af 1850-talet (1880 var innevånarnas antal
8,978, men 1855 uppgick det till 9,097), ehuru den
1864 fick jernvägsförbindelse med hufvudstaden
och hamnen 1859–63 mycket utvidgades. Från H. är
liflig ångbåtstrafik till Köpenhamn och till svenska
kusten. Det närbelägna forna lustslottet Marienlyst
ombildades 1859 till en hafsbadanstalt, som under
de senare åren varit mycket besökt, i synnerhet
af nordtyskar. Utom några skeppsbyggerier och en
slip finnas i H. och dess omnejd flere industriella
anläggningar af ganska betydligt omfång. Hemmahörande
i H. voro 1880 107 segelfartyg, med en drägtighet af
omkr. 9,750 tons, och 6 ångfartyg, med omkr. 1,400
tons. Ytterst på den udde, der staden är belägen,
ligger fästningen Kronborg. H. omtalas redan i den
äldre medeltiden och är troligen samma ställe som
det gamla Halöre, hvarest en mycket besökt marknad
hölls. Erik Presthataren brände staden 1288,
och lybeckarna gjorde detsamma tvänne gånger i
14:de årh. samt derjämte 1522. Stadsrättigheter
fick H. 1425, och ungefär samtidigt byggdes
borgen Krogen l. Örekrog i stället för det äldre
Flynderborg. H. har tvänne gånger svårt hemsökts af
pesten, nämligen 1583, då 1,200 menniskor dogo,
och 1711, då omkr. 2,000 personer (mera än en
tredjedel af innevånarnas hela antal) bortrycktes.
E. Ebg.
Helskugga. Se Kärnskugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
