Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helsingfors (F. Helsinki), finlands hufvudstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medlemmar uttaxerades efter skattören 427,000
kr. Kostnaderna för den ryska militära inqvarteringen
utgjorde före 1881 en af budgetens drygaste poster. –
I kyrkligt afseende bildar största delen af stadens
lutherska befolkning en enda svensk-finsk församling,
som utgör ett imperielt pastorat af 1:sta kl,
hörande till H. prosteri och Borgå stift. Frågan om en
tudelning efter språkförhållandena af denna ofantliga
församling – 37,721 pers. (1880) – står sedan
länge på dagordningen. Församlingen har 2 kyrkor,
och en tredje är afsedd att snart uppföras. Smärre
lutherska församlingar äro den tyska församlingen,
med egen kyrka (496 pers.), gardesbataljonens
(1,383 pers.) och Nylands bataljons församlingar samt
estnisk-lettiska församlingen, hvilken sistnämndas
medlemmar tillhöra den ryska garnisonen. Till
H. pastorat hänföres ock den lilla lutherska
församlingen på Sveaborg (432 pers). Den grekisk-ryska
församlingen (1,131 pers.) disponerar två kyrkor,
och på Sveaborg finnes jämväl en grekisk kyrka för
fästningsgarnisonen. Romersk-katolska bekännare,
nästan uteslutande tillhörande garnisonen (2,171
pers.), begagna den vid Brunnsparken belägna katolska
kyrkan. Mosaiske trosbekännare och muhammedaner
(militär) hafva ock sina särskilda andaktsrum. – H. är
säte för Finlands senat, dess centrala ämbetsverk
och landtdag samt för Nylands länsstyrelse.
Bland H:s vackra omgifningar nämnas här, ehuru
rätteligen ännu hörande till sjelfva staden,
Kaisaniemi park, i n. v. kanten af staden, vid
Tölöviken, och Brunnsparken, i s. ö., vid öppna
hafvet, hvardera försedda med restaurationer. Den
förra, anlagd af staden på 1830-talet, innesluter
jämväl universitetets botaniska trädgård
med dess växthus och bostad för professorn i
botanik. Brunnsparken är med stora kostnader samtidigt
anlagd af ett aktiebolag, som fortfarande besitter
området, hvaraf en betydlig del är arrenderad till
platser för en mängd villor. Parken hyser en bad-
och brunnsinrättning, som eges af bolaget. –
I n. v. om staden, utanför tullarna, ligger,
äfvenledes sträckande sig till Tölöviken, den vackra
och vidsträckta Tölö park (Djurgården), som för sin
uppkomst och sitt förskönande har, liksom Brunnsparken
och andra vackra anläggningar i stadens närhet, att
tacka en enskild persons (kommerserådet H. Borgström)
stora intresse och betydliga penningeuppoffringar. I
parken finnes en trädgårdsskola, och på ett högt
berg är reservoaren för stadens vattenledning
uppmurad. Från samma berg har man den präktigaste
utsigt öfver hela den nedanför liggande hafomflutna
staden. – Bland de vackra holmarna och öarna i
stadens närhet förtjena särskildt att nämnas Degerö
och Turholm, der natur och konst i förening skapat
de mest tilltalande taflor. För öfrigt finnas på en
sträcka af flere mil längs de vackra inre farlederna
både åt öster och vester uppförda sommarbostäder.
Konung Gustaf I:s älsklingsplan att anlägga en stad
på Sandhamn, en ö 7 krn. utanför det n. v. H., vardt
i utförandet sålunda modifierad, att en stad år 1550
i sjelfva verket
begynte grundas på fasta landet invid Vanda ås utlopp
i Södernäsviken, på Helsingefors kungsgårds mark, af
borgare från 4 af landets 8 städer, de der dels genom
öfvertalningar, dels genom öppet våld förmåddes att i
massa hit öfverflytta. Den nya staden, som var afsedd
att draga till sig den "profiteliga" rysk-holländska
handeln samt utestänga denna från Reval, och hvilken
i sådant afseende erhöll stapelrätt och en hop andra
förmåner, förkofrades väl i någon mån genom dessa
åtgärder, men syntes dock icke lofva att motsvara
de vidtgående förhoppningarna. Läget var i många
hänseenden ogynsamt; och då detsamma icke häller
tillät det önskade befästandet af staden, uppstod
redan efter några år fråga om dennas förflyttande
till lämpligare plats. Denna fråga erhöll, genom
generalguvernören P. Brahes medverkan, sin lösning
1639, då påbud utgick om stadens flyttning till
dess nuvarande plats, hvilken flyttning försiggick
under 1640-talet. Nya privilegier tillades staden af
förmyndareregeringen och bekräftades af drottning
Kristina (uti br. af d. 17 Jan. 1651). Likaså
fick staden nytt vapen: en båt, stående i en fors,
der ofvanpå en förgylld krona i blått fält. – Bland
historiska minnen, förbundna med det gamla H., är att
anteckna den landtdag, som af Gustaf II Adolf derstädes
hölls 1616, och hvarvid finska ständerna beviljade en
gärd till afslutandet af då pågående ryska krig. –
Gammelstaden är fortfarande det gemensamma namnet
på en planlös komplex af byggnader från nyare tid,
som befinna sig på den förra stadens plats, omkr. 5
km. utom H:s norra tull, hvarest emellertid ringa
spår antyda den forna tillvaron af en stad. Det är
för öfrigt derifrån våra dagars H. tager vattnet
till sin nya vattenledning. Genom flyttningen hade
väl staden vunnit ett af de fördelaktigaste lägen
med två rymliga och förträffliga, af naturen sjelf
skyddade, hamnar, men vidriga yttre förhållanden –
upprepade vådeldar, hungersår, pest och krigsfaror –
afbröto ständigt utvecklingen och hindrade, i förening
med andra icke oväsentliga omständigheter, hvarje
kraftigare uppblomstring. Två gånger intogs och hölls
H. ockuperadt af ryssarna, första gången 1713–21,
då det öfvergafs af hela sin vanliga befolkning,
och sedermera 1742–43, sedan hela svensk-finska hären
d. 23 Aug. 1742 sträckt vapen vid H. Efter den senare
ockupationen påbörjades befästandet af höjderna i
stadens utkanter, men detta arbete öfvergafs snart,
och i stället begyntes 1749 uppförandet af den väldiga
Sveaborgs fästning (se d. o.) och Gustafssvärd
(se d. o.) på de holmar, som sluta inloppet till
hamnarna. Under och i trots af de vexlande öden, som
ofvanför antyddes och som beteckna hela tidsskiftet
från flyttningen intill ryska eröfringen 1808,
hade H. visserligen lyckats bringa sig upp till en
af landets främre städer, men var dock ej af större
betydenhet, än att det 1805 på en areal af 40 har
hyste en befolkning af endast 4,237 pers., hvilket
tal år 1810 befanns nedgånget till 3,534. Först sedan
H. genom manifest af d. 27 Mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
