Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hellebard ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räntmästaren B. Cronberg (d. 1673), hvilkens arfvingar sålde
jernbruket 1686 till brukspatronen J. Lohe. Denne
inköpte äfven Smedstorps, Fräkentorps, Hvarsta och
Biby gårdar i Södermanland, hvilka sedermera kommo
i hans måg landshöfding A. Leijels ego. Leijels måg
kammarrådet J. Wulfenstjerna kom efter svärfaderns
död (1744) i besittning af godset, hvilket han ökade
med Fjällskäfte. Då han afled barnlös (1758), ärfdes
H. af hans svärmoder och efter hennes död, 1770, af
hennes son H. Leijel, hvilken 1781 sålde egendomarna
till presidenten frih. G. Celsing. Denne stiftade
ett fideikommiss af Biby, H., Smedstorp. Fräkentorp,
Hvarsta och Fjällskäfte, hvilket efter hans död
tillföll hans broder entoyén U. Celsing. Denne
stiftade 1804 "Celsingska fideikommisset", af
hvilket efter hans död (1810) Biby, Smedstorp,
Fräkentorp, Hvarsta, två tredjedelar af Hellefors
bruk och ett hus vid Gustaf Adolfs torg i Stockholm
tillföllo hans brorson majoren L. G. Celsing, samt
Fjällskäfte, den återstående tredjedelen i H. och
huset n:r 3 vid Regeringsgatan i Stockholm dennes
syster Elisabet Lovisa, gift med ryttmästaren
E. Ihre. Den förres son, L. G. Celsing d. y., erhöll
den del af fideikommisset, som fadern innehaft,
men torde hafva utbytt huset i Stockholm mot gården
Lindholm i Barfva socken, Södermanland. Denne blef
H:s egentlige skapare. Han anlade mekanisk verkstad
(1833), masugn med gasrostugn och gjuteri (1847),
manufaktur och stamphamrar (1859). Då han dog (1881),
delades det af honom innehafda fideikommisset, med
bibehållande af dess fideikommissnatur, mellan hans
båda äldste söner, så att den äldre, kammarherre
A. Celsing, fick Fräkentorp, Lindholm och Smedstorp,
den yngre, f. d. kapten F. Celsing, Biby och 2/3 i
H., sedan han förut (1865), genom sitt gifte med
sin syssling A. S. Ihre, fått Fjällskäfte, 1/3 i
H. och huset n:o 3 vid Regeringsgatan i Stockholm.
B. S.
Hellekis, gods i Medelplana socken, Kinne härad,
Skaraborgs län, naturskönt beläget på sluttningen
af Kinnekulle, utmed Vänern. 15 27/32 mtl med
underlydande. Areal omkr. 1,974 har. Taxeringsvärde
625,000 kr. (1881), hvaraf stensliperiet 20,000
kr. Mot slutet af 1400-talet flyttade till
H. riksrådet Axel Matsson (klufven sköld, i
högra fältet half lilja, i venstra två balkar),
hvilkens måg, Axel Posse, ärfde gården, och
sedermera har denna, med några kortare afbrott
(1604 indrogs H. till kronan och innehades af
N. Stiernsköld till 1627) varit i Posseslägtens ego
till 1818. F. n. (1882) eges H. af ett aktiebolag,
som 1873 bildades af kammarherren K. A. Sköldebrand.
B. S.
Hellen, Grek. mytol., Deukalions och Pyrrhas son, blef
med nymfen Orseïs fader till Aiolos, Xuthos och Doros
samt derigenom hellenernas (grekernas) stamfader.
Hellener, innevånare i Hellas. Se Hellas och Grekland.
Hellenister (Grek. Hellenistai) kallades af
forntidens greker de främlingar, som tillegnat sig
grekiskt språk och grekisk odling, särskildt
grekisktalande judar. Redan efter Jerusalems första
förstöring genom Nebukadnesar (585 f. Kr.) utvandrade
ett stort antal judar till Egypten. Den judiska
kolonien derstädes förstärktes genom en ny utvandring
under Alexander d. stores tid. Det af honom grundlagda
Alexandrias befolkning utgjordes från början till
en ej obetydlig del af judar. Dessa antogo snart
grekiskt språk och rönte stort inflytande af den
grekiska bildningen, ty greker hade redan under
den sista egyptiska dynastien (från midten af
7:de årh. f. Kr.) i betydligt antal börjat bosätta
sig i denna del af Egypten (se Egypten, sp. 230,
231). Under de första ptolemaeerna (tiden efter
323 f. Kr.) hade judarna i Egypten redan hunnit
så mycket glömma hebreiskan, att de behöfde en
grekisk bibelöfversättning. Påverkade af grekisk
bildning och filosofi, höllo hellenisterna ej så
strängt som judarna i Palestina på sin religions
yttre former och ceremonier, utan tolkade hennes
läror på ett friare och mera andligt sätt. Genom
hellenisterna förmedlades spridandet af monoteistiska
religionsåsigter inom hednaverlden. Under den
grekisk-romerska religionens förfall drogos många
af hennes bekännare till främmande kulter. Några
kommo till synagogorna. Då de der hörde predikas
icke mera på ett för dem obegripligt språk, utan
på den tidens kulturspråk, vunnos allt flere för
judendomens renare gudsbegrepp, om de än icke
formligen öfvergingo till dess kult. Derigenom och
genom sin friare hållning gentemot ceremoniallagen
banade hellenisterna väg för kristendomen. Vid tiden
för den första kristna församlingens bildande var
ett stort antal hellenister bosatt i Jerusalem
och egde der tre synagogor "libertinernas,
alexandrinernas och cyreneernas". En del af dessa
hellenister anslöt sig till den kristna församlingen
och representerade inom henne en friare riktning
gentemot den judiska tempelkulten (Stefanus). Andre
af dem voro fanatiske ifrare för denna kult och
motståndare till kristendomen. – Numera begagnas
ordet hellenist i betydelsen lärd kännare af det
forngrekiska språket och literaturen. – Hellenism,
den språk- och bildningsriktning, som representeras
af hellenisterna.
Hellenistiska språket. Se Grekiska språket, sp. 1521.
Hellenofil (af Grek. hellen, grek, och filos, vän),
grekvän. Jfr Filhellen.
Hellens, Karl Niklas von (förut Hellenius), finsk
botanist, f. i Hollola socken i Tavastland
d. 1 Aug. 1745, blef student i Åbo 1765, filos.
magister 1772 samt docent i kemi och zoologi
s. å. Han reste 1774 öfver till Upsala, för
att under Linné fortsätta sina studier, samt
vann der 1777 medicine licentiatgrad. På Linnés
rekommendation nämndes H. 1778 till medicine adjunkt
och botanices demonstrator i Åbo, befordrades
1780 till e. o. professor i naturalhistorien
och 1793 till ordinarie professor i ekonomi och
naturalhistoria i Åbo. H. valdes 1788 till ledamot
af Vetenskapsakademien, blef 1811 ledamot af finska
Collegium medicum samt erhöll 1816 afske- såsom
emeritus från sin professur och blef s. å. ads
lad. Död i Åbo d. 16 Jan. 1820. Såsom professor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
