Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt / 967-968 (1883) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heliga sakramentets kongregation ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inriktar tuben med objektivet mot solen och uppfångar
den af okularet alstrade förstorade solbilden på en
skärm i mörkt rum. L. A. F.

Heliostat (af Grek. helios, och statos,
ställd), fys., "solställ". Vid en mängd optiska
undersökningar är det af synnerlig vigt att hafva
till sitt förfogande ett kraftigt ljus, och solljuset
erbjuder i detta afseende stora fördelar. Men till
följd af solens dagliga rörelse kommer strålarnas
riktning att oupphörligt förändras, hvilket i en
mängd fall, synnerligast vid långvarigare försök,
vållar olägenheter. För att förekomma detta nyttjas
heliostaten. Enklast vinnes ändamålet genom en för
handen rörlig spegel; men som detta sätt är besvärligt
och kräfver en medhjelpare, som verkställer vridningen
af spegeln, så föredrager man att låta spegeln
vridas af ett urverk, så att den alltid i önskad
riktning återkastar solstrålarna. Dervidlag kan man
antingen låta sig nöja med en apparat, som återkastar
strålarna i blott en enda oföränderlig riktning i
rymden, eller använda en fullkomligare apparat, som
återkastar strålarna i en och samma riktning relativt
till föremålen på jordytan. En heliostat af det förra
slaget konstruerades af Fahrenheit och har
till ändamål att i verldsaxelns riktning återkasta
det infallande ljuset. Den reflekterade strålen
förblifver således alltid parallel med sig sjelf,
för hvilket ändamål endast fordras, att spegeln på
24 timmar af urverk vrides omkring verldsaxeln,
så att den följer solens dagliga rörelse, samt att
spegelns normal halfverar vinkeln mellan verldsaxeln
och solens strålar. För att erhålla en stråle af
annan riktning än



verldsaxelns måste man låta den af den rörliga spegeln
återkastade strålen undergå en ny reflexion; men
derigenom försvagas ljuset, och man föredrager
derför ofta att använda ett visserligen något mera
inveckladt, men mera fulländadt instrument, som efter
en enda reflexion gifver en stråle af oförändrad
riktning. Sådana instrument äro konstruerade af
Foucault och af Silbermann. Vidstående figur
föreställer Silbermanns heliostat. Den hvilar på
ett plan, rörligt kring en lodrät axel. Medelst en
graderad båge och en klämskruf gifver man det i
H inneslutna urverkets axel den rätta lutningen,
som beror af ortens geografiska latitud, och man
kan inställa samma axel i meridianen. B B är en som
urtafla delad cirkel, C P S en båge, hvars medelpunkt,
O, ligger i spegelns midtpunkt. I samma plan som bågen
är en nål, C, och om denna ställes in på sann soltid,
går bågens plan genom solens medelpunkt. Bågen C P S
går genom en dosa, D, i hvilken den kan fastklämmas;
bågen är graderad från C, och om C D göres lika
med komplementet till solens deklination, så kommer
linien S O C alltid att vara riktad mot solen. Spegeln
föres af en ledad parallellogram, apef. Diagonalen
pf är vinkelrät mot planet mm; sidan pa är, enligt
konstruktionen, parallel med O C, d. v. s. med de
infallande strålarna, och de reflekterade strålarna O R
äro då parallella med parallellogrammens andra sida,
pe. Medelst en annan båge, rr’, som glider genom en
ränna och fastskrufvas med A, kan man förändra de
återkastade strålarnas riktning, per, och för att
kunna ställa in dem i hvarje azimut föres bågen rr’
af en ihålig axel, A F, som rör sig fritt omkring
urverkets axel, hvilken senare axel förer visaren och
bågen C P S. Röret A F fästes med skrufven E. För att
underlätta inställningen är instrumentet försedt med
en visare-inrättning. Om en solstråle faller in genom
hålet vid s och träffar den lilla skärmen P, så är ock
C O riktad mot solen, hvilket är ett af grundvilkoren
för inställningen. L. A. F.

Heiioterapi (af Grek. helios, sol, och therapéia,
vård), med., användande af solens ljus och värme såsom
en särskild läkemetod, vanligen i form af solbad
(se d. o.).

Heliotermometer (af Grek. helios, sol, therme,
värme, och metron, mått), fys., instrument att mäta
värmestrålningen från solen. Det har flere olika
former. Enklast torde vara tvänne termometrar, den ena
med bar, beskuggad kula, sålunda angifvande endast
lufttemperaturen, den andra med sotad kula, utsatt
för solstrålarna. Rörande andra apparater att bestämma
solvärmets intensitet se aktinometer. L. A. F.

Heliotrop (af Grek. helios, sol, och
trepein, vända). 1. Fys., ett af Gauss uppfunnet
instrument, hvarmed solstrålarna återkastas i bestämd
riktning. Det nyttjas för att gifva signaler till
aflägse belägna punkter. Dess hufvudbeståndsdelar
äro en kikare, som riktas in mot det ställe, till
hvilket solstrålarna skola återkastas, samt tvänne
mot hvarandra vinkelräta speglar. Om dessa senare,
som, utan att förändra sin inbördes ställning, kunna
vridas i förhållande till kikaren, riktas in så,
att man i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>