Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bókmentafélag"), som stiftades 1816. H. var i många år
ordförande för detta sällskaps afdelning i Reykjavik.
C. R.
Helga Torstensdotter, kallad H. den fagra, en af
hufvudpersonerna i sagan om Gunnlög Ormtunga
(se d. o.).
Helga trefaldighets dag. Se Trefaldighetssöndag.
Helga trefaldighets församling. Se Bondkyrka.
Helgdagar. 1. Se Helgedag. – 2. Sjöv., de bara
ställen, som vid målning l. tjärning blifvit
förbigångna. Jfr Fridagar. R. N.
Helge, ett i forntiden särdeles omtyckt namn,
har burits af många i de gamla sagorna omnämnda
konungar och hjeltar. Bland de ryktbaraste af
dessa torde vara de män, som besjungas i den
äldre Eddans Helgesånger. Det första af dessa
qväden handlar om Helge Hjärvardsson, som
blef gift med valkyrjan Svåfva, konung Ölimes
dotter. De två andra Helgesångerna handla om konung
Sigmunds son Helge, med tillnamnet Hundingsbane, och
hans kärlek till valkyrjan Sigrun, konung Högnes
dotter. Enligt de gamles tro på en själavandring
sägas Helge Hjärvardsson och Svåfva hafva blifvit
födda på nytt i Helge Hundingsbane och Sigrun,
liksom dessa senare ännu en gång blifvit återfödda,
såsom Helge Haddingaskate och Kåra, Halfdans dotter,
hvilkas lefnadsöden skildrats i de numera förlorade
Kåra-sångerna. Helgekvidorna höra till Eddans yppersta
hjeltesånger, och särskildt är andra qvädet om
Helge Hundingsbane af högt värde för sin gripande
skildring af Helges och Sigruns lidelsefulla kärlek.
Th. W.
Helgeandsholmen, en af de holmar, på hvilka Stockholms
stad är byggd, är belägen i Norrström (Mälarens
utlopp i Östersjön) mellan stadsdelarna Norrmalm
och Staden. Den har uppstått genom förening af
ursprungligen tre holmar: Stora Stockholmen (i söder)
och Lilla Stockholmen (i norr) samt Barkareholmen
(nu Strömparterren) och fått sitt namn efter ett å
en af Stockholmarna redan under den äldre medeltiden
befintligt helgeandshus (se d. o.). Magnus Ladulås
tillbytte sig (d. 22 Maj 1286) af ärkebiskopen,
utom annan jord, nämnda hospitals mark, med undantag
af sjelfva tomten, å hvilken hospitalet stått, samt
gaf den (d. 17 Okt. s. å.) åt Klara nunneorden att å
densamma uppföra en klosterbyggnad. Orden fick dock
ej hela holmen, ty delar af densamma omtalas såsom
tillhöriga ärkebiskop Peter i Upsala och priorn
Godefrid i Eskilstuna. Enligt Vesterås riksdagsbeslut
1527 indrogs H. till kronan och 1531 förordnade
Gustaf I, att gråbrödraklostret å Riddarholmen skulle
inrättas till ett helgeandshus i stället för det,
som legat å H.
Bland öfriga märkligare byggnader å H. i forna tider
må nämnas mynthuset, bergskollegiets hus och riksrådet
Flemings, som nedrefvos 1673 för att lemna plats för
ett hofstall. Sedan detta 1696 nedbrunnit, uppfördes
af Nic. Tessin d. y. det nuv. hofstallet. Å norra
änden af H. uppbyggde grefve Per Brahe d. y. 1648
ett hus, som efter reduktionen nyttjades
än till riksbibliotek, riksarkiv, af Vet. Akad. och
af borgrätten, än till husgerådskammare, bostad
för hofstallmästaren m. m. – H. var förenad med
staden inom broarna och Norrmalm medelst Gamla
Norrbro, som gick från Mynttorget till sydöstra
hörnet af Arfprinsens palats, längs den gata å
holmen, som ännu bär namnet Gamla Norrbro och
som utgör gräns mellan Klara församling, i v.,
och Jakobs, i ö. Denna bro refs sedan nuv. Norrbro
fullbordats, 1807. Mellan H. och Mynttorget lades
1843 en gångbro, som 1879 utbyttes mot en jernbro
med körbana. Platsen för basarbyggnaden, som 1838
uppfördes af ett enskildt bolag, tillhör staten,
som ock eger hofstallet samt egendomarna Gamla
Norrbro 1–3. Den återstående delen af holmen eger
konungen enskildt, ehuru denna del i sin tid köptes af
"K. M:t och kronan" för ryska understödsmedel (den
s. k. rubelfonden). Strömparterren, hvars egenskap
af förlustelseställe räknar sitt upphof från 1832,
tillhör Stockholms stad.
Bland märkligare historiska tilldragelser, som timat
på H., må nämnas afrättningen d. 28 Okt. 1320 af
konung Birgers son Magnus samt det nederlag, som
uppländingarna der ledo d. 21 Aug. 1463, då de tågat
till hufvudstaden för att befria den af Kristian I
fängslade ärkebiskopen Jöns Bengtsson Oxenstierna.
B. S.
Helgeandsholms beslut kallas en förfalskad akt, enligt
hvilken ständerna vid ett möte på Helgeandsholmen
i Stockholm år 1282 skulle hafva tillerkänt kronan
de s. k. grundregalen (se d. o.) och tillika
samtyckt till den första skattläggningen af Sveriges
jord samt infört allmogens dagsverksskyldighet till
kronan. Intet af detta leder sin upprinnelse från
den ofvan angifna tiden. Skattläggningen är äldre,
grundregalen och dagsverksskyldigheten betydligt
yngre. Sjelfva mötet är ock efter all sannolikhet
uppdiktadt. Den falska berättelsen uppgjordes
för Johan III:s räkning och för att vinna hans
gunst af den adelige godsegaren Palne Eriksson
till Rafvenäs (af en slägt, som sedermera kallades
Rosenstråle) och inlemnades till konungen vid hans
besök i Norrköping d. 30 Juli 1587. Samme Palne
Eriksson har i våra dagar blifvit beslagen med
åtskilliga andra förfalskningar, hvadan han med
rätta af Erik Sparre kallas en "hufvudljugare".
N. H.
Helgeandshus (Lat. Domus Sancti spiritus)
kallades under medeltiden vissa af helgeandsorden
(se. d. o.) stiftade klosterliga inrättningar,
vanligen i förening med kyrka eller kapell, som på en
gång voro fattighus och herberge för resande. Dylika
helgeandshus funnos i Arboga (1531 anslaget till
rådhus), Vesterås, Jönköping, Kalmar ("Helgha
gaest"), Linköping, Lund ("Helgegesthus"), Nyköping,
Skara, Skeninge, Stockholm (jfr Helgeandsholmen),
Söderköping, Upsala (stiftadt 1302), Vadstena,
Vexiö, Visby (med den för sitt åttkantiga, i två
etager fördelade skepp ryktbara kyrkan) och Åbo
m. fl. ställen.
Helgeandsorden existerar under olika former, särskildt
i Frankrike och Italien, der den vunnit en icke
obetydlig utbredning under namn af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
