Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Helepolis (af Grek. helein, aor. till hairein,
taga, och polis, stad), krigsv., kallades hos
grekerna ett flyttbart trätorn, som nyttjades vid
belägringar, och som de stormande förde till murarna
för att på en mot krönen nerfäld stormbro öfvergå
dessa. Dessa torn inneslöto skyttar och kastpjeser,
ofta en stormbock för att stöta bresch i muren, samt,
i nedersta delen, hästar eller andra hjelpmedel för
deras fortskaffande. H. W. W.
Helferich, Johann Alfons Renatus von, tysk
(schweizisk) nationalekonom, f. 1817 i Schweiz,
blef 1844 e. o. och 1847 ord. professor vid
universitetet i Freiburg, hvarifrån han 1849
förflyttades till Tübingen, 1860 till Göttingen och
1869 till München. Han är en bland utgifvarna af
"Zeitschrift für die gesammte staatswissenschaft"
och har der offentliggjort en serie klassiska arbeten,
särskildt öfver den österrikiska valutan sedan 1848,
öfver hagelförsäkringsväsendet och öfver reformen af
de direkta skatterna i Bajern. På 1860-talet var han
medlem af den af Napoleon III föranstaltade mynt- och
kredit-kongressen.
Helfert, Joseph Alexander von, friherre,
österrikisk jurist och statsman, f. 1820,
blef 1847 lärare i romersk och kanonisk rätt vid
universitetet i Krakov och 1848 medlem af österrikiska
riksdagen samt var 1848–63 understatssekreterare i
undervisningsministeriet. 1854 erhöll han friherrlig
värdighet. H. är en inflytelserik medlem af de
ultramontana centralisternas parti. Bland hans många
skrifter märkas Huss und Hieronymus (1853), Ueber
nationalgeschichte und deren pflege in Oesterreich
(1854), Geschichte Oesterreichs vom ausgang des Wiener
Oktoberaufstands 1848 (1869–75) och Karoline von
Neapel und Sicilien im kampf gegen die französische
weltherrschaft (1878).
Helfranskt band. Se Halffranskt band.
Helfri tull, Helfrihet. Se Halffri.
Helg kallas den tid, under hvilken någon af de stora
kyrkofesterna firas. Den räknas från aftonen före den
första högtidsdagen. Julhelgen räknas från julaftonen
till och med trettondedagen, med inbegrepp äfven
af mellanliggande söckendagar.
Helgabrud l. Hölgabrud kallades Torgerd, dotter
af en mytisk konung Hölge eller Helge, efter
hvilken Helgoland (Hålogaland) äfven säges vara
uppkalladt. Grafhögen öfver konung Helge berättas
hafva varit uppförd med omskiftande lager af jord,
guld och silfver. Både Helge och Torgerd samt
hennes syster Irpa synas hafva åtnjutit gudomlig
dyrkan i Helgeland eller åtminstone inom Håkan
Jarls ätt. I hans tempel på Lade fanns jämte andra
gudabilder äfven en af Torgerd Helgabrud. Till
henne offrade Håkan jarl sin egen son i slaget mot
Jomsvikingarna, och sagan berättar, att straxt
derefter kommo Torgerd och Irpa i synlig måtto
till stridsplatsen och fördrefvo Håkans fiender.
Th. W.
Helgafell, gård på Island, vid Bredefjord, på
norra sidan af Snæfellsness, tillhörde under
sagoperioden Snorre Gode och Gudrun Osvifsdotter,
som dog der. Senare var der ett nunnekloster.
C. R.
Helga lekama dag, gammal benämning på Kristi
lekamens fest.
Helga lekamens gillet i Stockholm, det
största och bäst kända af de andligt sociala gillena i
Sverige (se Gille), bestod af medlemmar af bägge könen
och af alla stånd – från konungen till handtverkaren –
samt från alla rikets delar. De flesta medlemmarna
voro från Stockholm och Norrland. Enligt en stadga
af 1395 ålåg det Stockholms prester att vara
medlemmar af gillet. Dess förnämsta uppgift var
firandet af Helga lekamens dag (Torsdagen efter
Trefaldighetssöndag), då gudstjenst och en storartad
procession anordnades. Äfven Torsdagarna näst
före Påsk och i den veckan, då den helige Mikaels
fest (d. 29 Sept.) firades, högtidlighöllos med
processioner. Gillets egentliga högtidsdag var den på
Helga lekamens dag följande söndagen, men dessutom
firade det äfven söndagarna efter Jungfru Marias
födelsedag (d. 8 Sept.), efter den helige Martins dag
(d. 11 Nov.) och Trettondedag jul. Gillets presterliga
medlemmar skulle dagligen eller nästan dagligen hålla
mässor i gillets kor samt upprätthålla gudstjensten
i Själagården och i den helige Andreas kor i
Storkyrkan. Åldermannen – hvilken alltid var prest –
samt tvänne bisittare handhade gillets styrelse, och
under dem lydde en talrik tjenareskara: kaplaner,
organist, klockare, djeknar, skaffare, gillesven,
dörrvärd, badstuguqvinna m. fl. När gillet stiftades
är obekant; sin blomstring nådde det i slutet af 1400-
och början af 1500-talet. 1454 införlifvades med
detsamma "Vår fru gilde svenska manna". Det upphörde
1527, då Gustaf Vasa öfvertog all dess fasta, till
5,590 mark värderade egendom. Gillets handlingar (9
häften i smal, hög folio) finnas ännu i behåll. Jfr
H. Hildebrand: "Medeltidsgillena i Sverige".
Helga manna samfund, de heligas samfund, den kristna
kyrkan, betraktad såsom samfundet af alla rätt
troende. Jfr Kyrka. E. J. Ö.
Helgarö, socken i Södermanlands län, Åkers härad,
på vestra sidan af Fogdön. Areal 4,080 har. 538
innev. (1880). Annex till Fogdö, Strengnäs stift,
domprosteriet.
Helgasjön, insjö i mellersta Småland, 6 km. n. om
staden Vexiö, tillhörande Kinnevalds, Norrvidinge
och Allbo härad af Kronobergs län. Höjd öfver
hafvet 162,6 m. Areal 5,000 har. I sjön, som har
mycket oregelbunden form, och hvars vikar skjuta
långt in i landet, ligga ön Helgö (Öjaby socken)
samt flere holmar, hvilka äro skogbevuxna liksom
stränderna. H. mottager vattnet från Madkroken, Örken,
Innaren, Asasjön och Tolgsjön samt har genom Heligeå
aflopp till Salen och Åsnen, hvilka sjöars slutliga
aflopp till Östersjön är Mörrumsån.
Helgason, Arni, isländsk prest, f. 1777, d. 1870,
en bland de förnämste representanterna för den
s. k. rationalistiska riktningen inom det isländska
presterskapet. Hans vigtigaste arbete är en på Island
ännu mycket läst predikosamling, Helgedaga-prédikanir
(1839). H. var god vän till Rask, hvilken under sitt
besök på Island (1814–15) jämte H. uppgjorde planen
till Isländska literatursällskapet ("Hit islenzka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
