Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heinroth ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
musiklärare vid högre elementarläroverket i Kalmar, men
tjenstgjorde ej derstädes, 1872 musikdirektör vid
Jönköpings regemente samt 1881 organist i S:t Jakob
i Stockholm och 1882 medlem af Musikal. akademien. År
1871 utsågs han af denna akademi att vid utställningen
i London utföra orgelmusik å jätteorgeln i Albert
hall; såväl då som sedermera på flere konserter
i Sverige har han väckt uppseende såsom högst
framstående orgelvirtuos. H. har komponerat körer,
militärmarscher, kammarmusik och orgelsaker. En
orgelfuga är tryckt i Musikal. akademiens handlingar
(1869) och en pianosonat på Musikal. konstföreningens
förlag (1871). A. L.
Heinze, Gustav Adolf, tysk tonsättare, f. 1820,
blef 1835 klarinettist i gewandhausorkestern i
Leipzig, 1844 andre kapellmästare i Breslau och 1850
kapellmästare vid tyska operan i Amsterdam, hvarest
han ötvertog ledningen af sångföreningen "Euterpe"
1853, af "Vincentiuskonserterna" 1857 samt af
kyrksångföreningen "Excelsior" 1868. Af H:s arbeten
hafva i synnerhet oratorierna Auferstehung och Sancta
Caecilia blifvit populära, äfvenså operorna Lorelei
och Die ruine in Tharandt. Han skref i öfrigt mässor,
kantater, sånger m. m. A. L.
Heinze, Karl Friedrich Rudolf, tysk jurist, f. 1825,
blef 1865 professor i kriminallagfarenhet vid
universitetet i Leipzig och valdes sedermera tre
gånger till dess representant i den sachsiska
landtdagens första kammare. Såsom ledamot af
lagutskottet utöfvade han en mycket inflytelserik
verksamhet vid författningens revision, jurys
införande och dödsstraffets afskaffande. I fråga om
universitetets stat uppkom (1872) en brytning mellan
H. och kultusministern, hvilket föranledde H. att
1873 mottaga en erbjuden professur i Heidelberg. H:s
vetenskapliga arbeten behandla företrädesvis
reformer i tyska strafflagen och kriminalprocessen,
såsom: Parallelen zwischen der englischen jury und
dem französisch-deutschen geschwornengericht
(1864), Das recht der untersuchungshaft (1865)
och Strafprocessuale erörterungen (1875). H. har
derjämte i åtskilliga delar bearbetat v. Holtzendorffs
"Handbuch des strafrechts".
Heinze, Sara. Se Magnus, Sara.
Heinzel, Richard, tysk språkforskare, f. på Capo
d’Istria 1838, blef 1868 professor vid universitetet
i Graz och 1873 i Wien. Utom några medeltidsskalders
skrifter har han utgifvit Über die endsilben der
altnordischen sprache (1877) och Beschreibung der
isländischen sage (1881).
Heinävesi, socken af Rantasalmi härad och domsaga,
S:t Michels län (Finland). Areal 1,205 qvkm. 7,498
innev. (1880). Inom socknen finnas 3 ansenliga
sågar (störst Kerma såg), hvilkas sammanlagda
tillverkning 1880 utgjorde omkr. 31,400 kbm. bräder
och plank. H. utgör i kyrkligt afseende ett imperielt
pastorat af 2:dra klass, Nyslotts prosteri, Borgå
stift. O. I.
Heis, Eduard, tysk astronom, f. 1806, blef
öfverlärare vid realskolan i Aachen 1837, professor
i matematik och astronomi i Münster 1852 och dog
1877. H. var en särdeles produktiv författare inom
astronomien, men utgaf äfven
skrifter i närbeslägtade vetenskapsgrenar. Såsom
astronom sysselsatte han sig företrädesvis med
observationer rörande föränderliga stjernor,
zodiakalljuset och stjernfallen. Af hans
skrifter må nämnas: Atlas novus coelestis
(1872), Resultate der in den 43 jahren 1833–1875
angestellten sternschnuppen-beobachtungen (1877)
och Sammlung von beispielen und aufgaben aus der
allgemeinen arithmetik und algebra (1837), hvilken
problemsamling utgått i ett halft hundradetal upplagor
och blifvit öfversatt på flere främmande språk.
G. E.
Heise, Georg Arnold, tysk rättslärd, f. 1778, d. 1851,
var 1804–14 juris professor i Heidelberg, 1814–18
i Göttingen och från 1820 till sin död president i
öfverappellationsdomstolen för de fyra fria städerna
i Lybeck. Han utgaf bl. a. Grundriss eines systems
des gemeinen civilrechts (1807; 3:dje uppl. 1834),
som Savigny sedermera lade till grund för sina
föreläsningar.
Heise, Peter Arnold, dansk tonsättare, född d. 11
Febr. 1830 i Köpenhamn, studerade musik först
derstädes under prof. Berggreen, sedan i Leipzig under
Hauptmann, under det likväl Gade starkast inverkade på
hans konstnärliga utveckling. Under åren 1853–57 var
han meddirigent för den danska studentsången och blef
1857 musiklärare vid Sorö akademi samt organist vid
Sorö domkyrka. 1865 flyttade han till Köpenhamn och
egnade sig uteslutande åt kompositionen. Död d. 12
Sept. 1879. – Med H. bortgick i förtid en talang,
som måhända varit kallad att i Danmark framdeles
upptaga en Gades eller Hartmanns mantel. En
genommusikalisk natur, lyckades H. bäst i den
enkla visan, företrädesvis den, som tolkar frisk
lefnadsglädje, melankolisk erotik eller svärmisk
naturstämning, och på dessa områden hör hans namn
utan tvifvel till samtidens förnämligare. Men äfven
för större saker röjde han begåfning. Dramatiska
anlag spåras i hans opera Drost og marsk,
konsertdramat Tornerose m. fl., och i manskörerna
Volmerslaget, Kong Hakes ligfärd m. m. gick han
lyckligt i Hartmanns fotspår. Han komponerade
äfven en symfoni, uvertyr till Marsk Stig, kantaten
Efterårsstormene, musik till Björnsons Bergliot,
Öhlenschlägers Palnatoke, Ibsens Kongsemnerne,
Bournonvilles Cort Adeler, Hertz’ Paschaens
datter, qvartetterna Forår og sommer o. s. v.
A. L.
Heister, Lorenz. tysk kirurg, f. 1683, studerade
från 1706 i Holland och blef 1708 medicine doktor
i Harderwijk. Han bosatte sig s. å. i Amsterdam,
hvarest han vid sidan af sin praktik höll offentliga
föreläsningar i anatomi. 1710 kallades han till
professor i anatomi och kirurgi vid universitetet
i Altdorf och började der sin vidsträckta
författareverksamhet. Han offentliggjorde bl. a. sin
redan några år tidigare gjorda upptäckt att grå starr
icke beror på en hinna i ögat, utan af grumling i
sjelfva linsen. Han utgaf vidare Compendium anatomicum
(1715–17), som sedan mångfaldiga gånger omtrycktes
och öfversattes samt i långa tider utgjorde den
förnämsta handboken i anatomi. 1718 började H. utgifva
sitt förnämsta verk, Chirurgie,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
