Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heinichen, Johann David - Heinicke, Samuel - Heinjoki, socken i Äyräpää härad och domsaga, Viborgs län (Finland) - Heinlein, Heinrich - Heinola, stad, vackert belägen vid öfversta loppet af Kymmene elf - Heinola, socken och , jämte staden H., imperialt pastorat af 3:dje klass - Heinola, härad, bestående af 7 kommuner - Heinola, domsaga, lydande under Viborgs hofrätt - Heinola, prosteri, af Borgå stift - Heinrich, tyska medeltidsskalder - Heinrich der glichesäre - Heinrich der teichner - Heinrich von dem Türlin (vom Türlein) - Heinrich von Freiberg - Heinrich von Laufenberg - Heinrich von Meissen, kallad Frauenlob - Heinrich von Morungen - Heinrich von Müglin - Heinrich von Ofterdingen - Heinrich von Rucke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig i Italien, der han studerade och uppförde sina
operor. 1718 blef han hofkapellmästare hos August den
starke af Sachsen. H. var en skicklig kontrapunktist
och skref utom operor diverse serenader, kantater
m. m. A. L.
Heinicke, Samuel, tysk döfstum-lärare, f. 1729,
d. 1790, var en tid lifgardist i sachsisk tjenst,
lät 1757 inskrifva sig såsom student i Jena, men begaf
sig 1758 till Hamburg, der han 1760 blef sekreterare
och informator hos grefve Schimmelmann. 1768
fick han plats såsom kantor i Eppendorf. Ett
försök, som H. gjorde, att meddela en döfstum
undervisning efter en ny metod, slog så lyckligt
ut, att döfstumma från alla håll öfverlemnades
åt hans ledning. 1778 flyttade H. till Leipzig,
der han upprättade ett döfstuminstitut. H:s
grundsats var den att döfstumundervisningens
hufvuduppgift vore utvecklandet af lärjungarnas
talförmåga. Bland hans skrifter märkas framförallt
Neues ABC-sylben-lesebuch, nebst anweisung das
lesen in kurzer zeit auf die leichteste art ohne
buchstabieren zn lernen (1780; 24:de uppl. 1790),
i hvilken han framställde den s. k. ljudmetoden.
Heinjoki, socken i Äyräpää härad och domsaga,
Viborgs län (Finland). Areal 378 qvkm. 2,475
innev. (1880). Lyder t. v. i kyrkligt afseende
under Mohla pastorat såsom kapell, men är bestämdt
att afskiljas till eget imperielt pastorat af 3:dje
klass, hörande till Mohla prosteri af Borgå stift.
O. I.
Heinlein, Heinrich, tysk landskapsmålare i München,
f. 1803, studerade först arkitektur, men öfvergick
snart till landskapsmåleriet, hvari han valde
naturen sjelf till lärare. Hans bilder (för det
mesta alplandskap) utmärka sig för korrekt teckning,
storartad uppfattning och romantisk stämning, men
äro något maniererade i färgen.
Heinola. 1. Stad, vackert belägen vid öfversta
loppet af Kymmene elf (Jyränkö ström) i S:t
Michels län (Finland). Areal 2,593 har. 1,152
innev. (1880). Handel och industri äro föga
nämnvärda. Antalet handlande 12. Ett ölbryggeri
och 2 bränvinsbrännerier finnas i staden. För
lokaltrafik hade H. 1881 6 ångbåtar om 141 tons och
61 hästkrafter. Förbi staden löper flottningsleden
för allt det virke, som från trakterna kring Päijänne
vattensystem nedflottas till de stora sågarna vid
kusten (Kotka). Stadsförsamlingen utgör annex till
H. pastorat. – Staden anlades 1779 till residens
för landshöfdingen öfver d. v. Kymnienegårds
län, och för befordrande af dess uppkomst tilläts
näringsidkare och handtverkare att der nedsätta
sig fria från alla skråordningar. Efter den år 1831
försiggångna länsregleringen fortfor H. att vara säte
för det nya S:t Michels läns styrelse intill 1843,
då denna flyttades till S:t Michels stad. H. erhöll
uppstadsprivilegier 1839. Staden har icke uppnått
någon betydenhet. – 2. Socken och, jämte staden
H., imperielt pastorat af 3:dje klass. Areal 640
qvkm. 5,606 innev. (1880). – 3. Härad, bestående af 7
kommuner, i Areal 5,257 qvkm. 44,063 innev. (1880). –
4. Domsaga, lydande under Viborgs hofrätt,
omfattar 4 tingslag, med en areal af 3,734 qvkm. och
31,799 innev. – 5. Prosteri, af Borgå stift,
omfattar 7 kyrkoförsamlingar, med en areal af
3,760 qvkm. och en folkmängd af 32,951 personer.
O. I.
Heinrich, tyska medeltidsskalder. 1. H. der
glichesäre, bördig från Elsass, bearbetade
den gamla djursagan i dikten Reinhart Fuchs
(omkr. 1170). Fragment af densamma
offentliggjordes af J. Grimm i "Sendschreiben an Karl
Lachmann über Reinhart Fuchs"
1840).
2. H. der teichner, lefde vanligen i Wien och
författade under åren 1350–77. Hans gnomiska
dikter (omkr. 700 med omkr. 70,000 verser) äro
att räkna till det bästa, som medeltiden frambragt
i lärodiktsväg.
3. H. von dem Türlin (vom Türlein), skref den stora
dikten Die krone (omkr. 1220; utg. af G. F. Scholl,
1852), som behandlade riddarna af runda bordet.
4. H. von Freiberg, bördig från Freiberg i
Meissen, lefde i senare hälften af 1200-talet vid
böhmiska hofvet. Han fullbordade Gottfrieds von
Strassburg "Tristan" (tr. i von der Hagens uppl. af
Gottfrieds arbeten, 1823). Mindre betydande äro
hans Ritterfahrt Johanns von Michelsperg (tr. i
von der Hagens "Germania", 1837) och hans dikt om
det heliga korset (tr. i Pfeiffers "Altdeutsches
übungsbuch", 1866).
5. H. von Laufenberg, prest, skref under åren
1415–58. De vigtigaste af hans dikter äro
Spiegel des menschlichen heils (1437) och Buch von
den figuren (1441).
6. H. von Meissen, kallad Frauenlob,
mästersångare, f. omkr. 1260, förde ett
kringvandrande sångarelif och dog i Mainz
1318. Sitt tillnamn Frauenlob erhöll han deraf att
han i en sångarestrid mot smeden Regenbogen försvarade
ordet frau (hustru, gift qvinna) mot ordet weib
(qvinna). Gifta qvinnor buro derför äfven, enligt
sagan, hans lik till domkyrkan. Hans dikter
(utg. af Ettmüller, 1843) äro svulstiga och beteckna
den tyska lyrikens förfall vid 1200-talets slut.
7. H. von Morungen, minnesångare från
1100-talet, var bördig från Thüringen och tillhörde
en riddareslägt. Hans dikter finnas intagna
bl. a. i "Deutsche liederdichter des 12–14
jahrhunderts" (1864).
8. H. von Müglin, en af den tyska
mästersångens skapare, bördig från Mügeln i Meissen,
lefde vid kejsar Karl IV:s (1346–78), sedan vid
ärkehertig Rudolfs af Österrike (1358–65) hof.
Han är bekant genom sin allegoriska dikt Der meide
kranz samt sina fabler och minnesånger (utgifna af
W. Müller, 1848).
9. H. von Ofterdingen, mästersångare, hvilken
i dikten om Wartburgkriget uppträdde såsom Wolfram
von Eschenbachs motståndare, och hvilken, enligt
mästersångarnas tradition, räknas bland stiftarna
af mästersången. H. är hjelten i Novalis’
ofullbordade stora roman "Heinr. v. Ofterdingen."
10. H. von Rucke, minnesångare, lefde i slutet
af 1100-talet och tillhörde en schwabisk slägt.
Hans af djup känsla genomandade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
