Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heideken, Per Gustaf von - Heidel, Hermann - Heidelberg, stad i Baden - Heidelberg-katekesen l. Pfalziska katekesen - Heideloff, Karl Alexander von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i hans målningssätt före och efter denna
studieresa. Till fäderneslandet återkom H. 1829 och
kallades 1831 till ledamot af konstakademien. Utom
utförandet af många småtaflor sysselsatte en mängd
restaurationer af k. museets taflor honom under
de följande åren. Han var derjämte, sedan 1834,
länge lärare vid akademien. Hans arbeten, mestadels
i mindre format, äro mycket spridda. Eget nog är
han ej representerad i nationalmuseets taflegalleri,
ehuru staten förvarar flere af hans bättre taflor på
de k. slotten. H. afled i Stockholm d. 21 Febr. 1864.
-rn.
Heidel, Hermann, tysk bildhuggare, f. 1810,
d. 1865, var Schwanthalers lärjunge och tillhörde
en öfvervägande ideal riktning inom sin konst,
hvarom flere arbeten vittna, t. ex. Ifigenia, efter
Göthes dramatiska dikt (1853, marmor), den blinde
Oedipus, som ledes af Antigone (1854) och flere
kompositioner till Anakreon och "Odyssén", i hvilka
han med mycken framgång visade sig ega förmåga att
på ett själfullt sätt uppfatta och återgifva antika
ämnen. I Halle finnes ock af honom en enkel, men
duktigt utförd bildstod af den store musikern Händel.
C. R. N.
Heidelberg, stad i Baden, i en af de vackraste
nejder i Tyskland, vid södra stranden af Neckar och
foten af Königsstuhl. 24,406 innev. (1880), hvaraf
omkr. 1/3 katoliker. Staden ligger sammanträngd
mellan floden och berget i en längd af nära 2 km., med
hufvudgatorna löpande parallelt med floden. Stadens
största märkvärdighet är det på Jettenbühel, s.ö. om
staden, belägna gamla slottet. Det påbörjades i
slutet af 1200-talet, tillbyggdes af kurfursten och
tyske konungen Ruprecht samt af följande kurfurstar,
särskildt Fredrik V, den olycklige konungen af
Böhmen. Slottet bildar en fyrkant af flere skilda
byggnader rundt omkring en borggård. Ingången
är från södra sidan; på den vestra sidan ligga
Ruprechtsbyggnaden (1400–10) och den s. k. gamla
byggnaden (l. Rudolfsbyggnaden, den äldsta delen af
slottet), på norra sidan Fredriksbyggnaden (1601–07),
prydd med statyer af pfalziska furstar, på östra och
södra sidan Otto Henriksbyggnaden (1556–59), med
rik plastisk utstyrsel, ett verkligt mönster af
fantasirik och ädel ungrenaissance i Tyskland,
samt i n.v. Elisabetbyggnaden, den nyaste delen
af slottet (1618). Slottet förstördes till stor
del af fransmännen 1689 och 1693 samt härjades
ytterligare af åskeld 1764 och är sedan dess en
ruin, den vackraste och mest storartade i Tyskland,
sorgfälligt skyddad för ytterligare förfall. Slottet
inrymmer en fornsakssamling, och i källaren under
Fredriksbyggnaden ligger det ryktbara vinfatet (bygdt
1751), 8 m. i genomskärning och 10 m. i längd samt
rymmande, enligt en uppgift, 375 hl. Staden har ett
universitet, det äldsta i Tyska riket, grundadt 1356,
men öppnadt först 1386, sedan det erhållit påflig
sanktion. Det hade sin blomstringstid i slutet
af 1500- och början af 1600-talet, då det var en
tillflyktsort för calvinsk lärdom, men led hårdt under
trettioåriga kriget och förde ett tynande lif, tills
det genom freden
i Lunéville (1801) förlorade sina flesta
besittningar. Sedan det 1803 erhållit nya dotationer
och ny organisation, uppblomstrade det å nyo och
räknade 1881 108 lärare och 562 studerande. Till
universitetet höra ett rikt bibliotek, grundadt 1703
(det gamla biblioteket fördes af Tilly 1623 till Rom,
togs af fransmännen till Paris, hvarifrån en del 1815
återlemnades till H.), botanisk trädgård samt andra
samlingar. Stadens industri är obetydlig. – H., som
ursprungligen var ett län under biskopen i Worms, blef
sedan midten af 1100-talet de rhenska pfalzgrefvarnas
residens och förblef sedan Pfalz’ hufvudstad ända
till 1720, då residenset flyttades till Mannheim. Enär
staden var ett af reformationens hufvudsäten, var den
ofta utsatt för angrepp i det trettioåriga kriget:
den eröfrades af Tilly 1622 och af svenskarna 1633,
belägrades af bajrarna 1634 och besattes 1635 af
de kejserlige under Gallas. 1688 intogs H. efter en
längre belägring af fransmännen och undergick jämte
det öfriga Pfalz en ohygglig plundring, som förnyades
1693, då endast ett enda hus skonades. 1803 blef
H. en del af storhertigdömet Baden.
Heidelberg-katekesen l. Pfalziska katekesen, den
reformerta kyrkans förnämsta religionslärobok,
författades 1562 på kurfursten Fredrik III:s
af Pfalz uppdrag af Heidelbergteologerna Kaspar
Olevianus och Zach. Ursinus samt trycktes första
gången 1563 i Heidelberg. I nattvardsfrågan söker
den förena Zwinglis och Calvins åsigter, men
bekämpar de luthersk-ortodoxes åsigter om Kristi
lekamens allestädes närvaro, hvarför många ansett,
att bokens hufvudsyfte varit att förlika de olika
riktningarna bland de reformerte samt filipperna
(Melanchthons anhängare) bland lutheranerna. Boken,
som är mera systematisk, och vetenskaplig än Luthers
katekes, var afsedd att vara såväl lärobok för barn
som uppbyggelsebok och fick i båda dessa afseenden
en vidsträckt spridning i flere land. Först i senare
tid, då den konfessionella ståndpunkten alltmer fått
gifva vika för en allmänt kristlig, har den måst
lemna rum för andra, som bättre motsvarade nutidens
behof. En mindre upplaga, ett utdrag ur den större,
utgafs senare.
Heideloff, Karl Alexander von, tysk arkitekt, målare
och kopparstickare, f. i Stuttgart 1788, d. 1865,
son och lärjunge af teatermålaren och arkitekten
Victor Peter v. H. (f. 1757, d. 1816), var en af
de mest nitiske ifrarna i södra Tyskland för den
gotiska konsten. Han studerade med stor hänförelse
medeltidens minnesmärken i Würtemberg och kallades,
sedan han tillbragt någon tid i Koburg, der han byggde
residenset, år 1822 till Nürnberg, hvarest han blef
professor vid den af kronprinsen Ludvig grundade
polytekniska skolan. Der fick han godt tillfälle
dels att sjelf skapa nytt, dels i synnerhet att
utföra en mängd lyckliga återställningsarbeten. Af
de förra må nämnas flere enskilda hus i Nürnberg,
t. ex. Plattnerska huset, Katolska kyrkan i Leipzig
och Slottet Lichtenstein i Schwaben, af de senare
flere kyrkor i Nürnberg och medeltida byggnadsverk
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
