Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heiberg, Johan Ludvig - Heiberg, Johanne Louise - Heiberg, Christen - Heiberg, Johan Fritzner - Heid. Fornnord. Heiðr. Se Hed - Heiðdraupnir. Se Heddröpne - Heide, stad i preussiska prov. Schleswig-Holstein, kretsen Norder-Dithmarschen - Heideck, Karl Wilhelm von - Heidegger, Johann Heinrich - Heidegger, K. W. Se Heideck - Heideken, Per Gustaf von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sysslande med astronomiska studier. Han dog i
Köpenhamn d. 25 Aug. 1860. C. R.
3. Heiberg, Johanne Louise, dansk skådespelerska, den
föregåendes maka, föddes i Köpenhamn d. 22 Nov. 1812
och hette före sitt giftermål (1831) Pætges. 1820
antogs hon till elev vid kungliga teaterns dansskola,
hvarest man inom kort i henne såg en blifvande
solodansös, men sitt första uppträdande på scenen
gjorde hon i en barnrol i Öhlenschlägers "Correggio"
(1823). Under de följande åren uppträdde hon flere
gånger dels i danser, dels i barnroller, och 1826
visade hon som Trine i P. Möllers dialog "Hans og
Trine" en så öfverraskande talang, att Heiberg för
henne skref vådevillen "Aprilsnarrene", i hvilken
hon som Trine Rar hänförde publiken. Året derefter
uppträdde hon med samma bifall i två liknande roller,
hvilka han diktat för henne, samt 1828 som Agnete
i hans romantiska drama "Elverhöj" och som Julie
"i Romeo og Julie", hvarefter hon 1829 blef kunglig
skådespelerska. Med två års afbrott (1857–59)
tjenstgjorde fru H. vid den kungliga teatern
ända till 1864 och utförde under denna långa tid
(från 1826) tillsammans 250 roller af högst olika
art, från uppsluppna flickroller i lustspel och
vådeviller (t. ex. Sofie i Heibergs "Nej", som
hon spelade från 1836 ända till 1863) till de mest
allvarliga karaktersroller i dramat och tragedien
(Kong Renés datter, Ragnhild i "Svend Dyrings hus",
Ninon, Dina, Ofelia i "Hamlet", Lady Macbeth,
Marie Stuart). Äfven i det högre skådespelet var
hon mästerlig, liksom ock i vissa komiska roller. I
Holbergs "Den vägelsindede", som förut ej spelats mer
än 11 gånger på 120 år, uppträdde hon med glänsande
framgång 44 gånger. Fru H. har onekligen varit en af
de största konstnärinnor, som den danska teatern egt,
och i högre mått än någon annan åtnjutit publikens
bevågenhet. Sedan hon lemnat scenen, var hon i
elfva år (1864–75) instruktris för det reciterande
skådespelet vid den kungliga teatern. Hon har utgifvit
Peter Andreas Heiberg og Thomasine Gyllembourg. En
beretning stöttet på efterladte breve (1882).
E. Ebg.
Heiberg. 1. Christen H., norsk läkare, född i Bergen
d. 28 Nov. 1799, blef student 1817 och med. kandidat
1822. Sedan han en kort tid praktiserat i Bergen,
begaf han sig 1823 till Danmark och derifrån
till Tyskland för att studera kirurgi och
oftalmiatrik. Efter hemkomsten tjenstgjorde han
någon tid som stadsfysikus och läkare vid Bergens
civila sjukhus, anställdes 1826 som reservläkare
vid "det norske rigshospitals" hufvudafdelning och
tog året derefter licentiatgraden i medicin. 1830
erhöll han för sin afhandling De coremorphosi
doktorsgraden. 1828 utnämndes han till lektor och 1836
till professor i medicin vid Kristiania universitet,
hvarest han hufvudsakligen föreläste kirurgi och
oftalmiatrik. 1836 blef han tillika öfverkirurg
vid rigshospitalet. Död i Kristiania d. 18 Mars
1872. Norska och utländska medicinska tidskrifter
innehålla flere lärda afhandlingar af H. – 2. Johan
Fritzner H., norsk läkare, den föregåendes broder,
född i Bergen
d. 11 Juni 1805, blef 1825 student och 1832
med. kandidat. Från 1829 var han under en
lång följd af år prosektor vid universitetet,
blef 1837 med. licentiat, företog derefter
med statsunderstöd en utländsk studieresa samt
utnämndes 1841 till brigadläkare vid artilleriet
och 1853 till generalkirurg vid norska armén. 1842
–45 utgaf H. "Ugeskrift for medicin og farmaci". –
3. Hjalmar H., norsk läkare, son till H. 1, född
i Kristiania d. 27 Sept. 1837, blef student 1855
och med. kandidat 1862, hvarefter han i utlandet
studerade mikroskopi och oftalmiatrik. 1866–69 var
han assistent hos prosektorn vid rigshospitalet
samt uppehöll sig sedermera i Würzburg och Wien,
hvarest han studerade patologisk anatomi. 1870 blef
han professor i medicin vid Kristiania universitet. I
norska och utländska tidskrifter har H. offentliggjort
flere vetenskapliga afhandlingar. O. A. Ö.
Heid. Fornnord. Heiðr. Se Hed.
Heiðdraupnir. Se Heddröpne.
Heide, stad i preussiska prov. Schleswig-Holstein,
kretsen Norder-Dithmarschen. 7,485
innev. (1880). Tobaks- och läderindustri samt
stora hästmarknader. H. var sedan 1447 hufvudstad i
bonderepubliken Ditmarsken. Fältslag 1559, hvarigenom
landet underkastades Danmark. S. A. L.
Heideck, Karl Wilhelm von, kallad Heidegger,
friherre, bajersk generalmajor och målare, f. 1788,
d. 1861, gjorde både sina militära och konstnärliga
studier i München, deltog 1810–13 i Spaniens kamp
mot Napoleon och 1814–15 i Tysklands frihetskrig samt
begaf sig 1826 som filhellén till Grekland, der han
1828–29 var guvernör i Argos. H:s målningar (landskap
och krigsscener) utmärka sig för korrekt teckning,
särdeles i fråga om staffaget, men äro något torra
och oharmoniska i färgen.
Heidegger, Johann Heinrich, schweizisk reformert
teolog, f. 1633, förestod 1659–65 en teologisk
professur i Steinfurt och utnämndes 1667 till teologie
professor i Zürich, der han inom kort förvärfvade sig
stort anseende såsom dogmatiker. H. uppsatte den sedan
af andra öfverarbetade Formula consensus helvetici,
som åren 1675–1715 var gällande trosbekännelse i
Basel, Bern, Schaffhausen och Zürich. Den evangeliska
kyrkan försvarade han mot katolikernas angrepp i sin
Historia papatus. Död 1698.
Heidegger, K. W. Se Heideck.
Heideken, Per Gustaf von, landskapsmålare, föddes i
Stockholm d. 2 Mars 1781 och blef vid unga år elev vid
målareakademien, der han länge idkade studier. 1807
inskrefs han som konduktör vid k. museum och fortfor
att utöfva sin konst, i hvilken han allt mer tog
Fahlcrantz och de gamle holländarna till mönster,
i det han något öfverdref deras mörka ton och gaf
denna en dragning åt blåviolett, som ibland är rent
af odräglig, trots den aktningsvärda talang konstnären
onekligen utvecklar. 1814 blef H. akademiens agré och
utnämndes 1825 till hennes resepensionär. Han ställde
då färden genom Tyskland öfver Frankrike till Italien,
der han en längre tid uppehöll sig. Man kan dock icke
märka någon betydligare skilnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
