Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hawick ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillgänglig för stora skepp) göra H. till en vigtig
handelsstad. Hamnen besökes årligen af omkr. 6,500
fartyg, och årliga värdet af in- och utförda
varor utgör omkr. 2,800 mill. fr. Utom de olika
industrigrenar, som stå i samband med skeppsbyggen,
eger H. sockerbruk, tobaksfabriker, jerngjuterier,
salt- och vitriolverk m. m. Det idkar äfven kabeljo-
och sillfiske samt är en mycket besökt badort. – Till
1516 var H. endast ett fiskläge med ett åt Notre
Dame de Grâce helgadt kapell, som gifvit staden dess
namn. Frans I började anlägga hamnen och uppförde vid
inloppet till densamma en "donjon", hvilken brukades
som fyr ända till 1862. Fästningsverken förstärktes
ytterligare af Henrik II och Ludvig XIII, och under
Ludvig XIV blef staden en vigtig fästning. Napoleon
I gjorde den till en första klassens krigshamn.
Havrincour [avrängkour], Louis de Cardevac, markis
d’H., fransk diplomat, f. 1707, efterträdde de Lanmary
såsom minister i Sverige i Juni 1749 och utöfvade
under sin trettonåriga vistelse i Stockholm stort
inflytande på Sveriges styrelse. Under Pommerska
kriget (1757–62) styrkte han rådet i dess missnöje
med öfverbefälhafvaren, frih. von Ungern-Sternberg,
samt verkade för dennes afskedande och v. Rosens
utnämning till öfverbefälhafvare. H. afslöt 1758 års
subsidiefördrag mellan Frankrike och Sverige samt
räddade vid 1760–62 års riksdag i förening med grefve
F. A. von Fersen hattpartiet från undergång derigenom
att han förmådde partimannen Pechlin att öfvergifva
det mot hattarna fientliga "landtpartiet". När han
såg huru hattarna alltmer och mer förlorade sin makt
och sitt anseende, begärde han sjelf sin rappell
och lemnade Sverige, Okt. 1762. Död 1767. ’"Ehuru på
det närmaste förbunden med hattarna, bedömde han dock
händelser och personer med större opartiskhet än hans
företrädare, och hans depescher äro af ganska högt
värde för tidens historia" (Malmström).
Hawthornden [håtårndön], W. Drummond of. Se
Drummond 1.
Hawthorne [håtårn], Nathaniel, nord-amerikansk
författare, född i staten Massachusetts 1804,
innehade 1838–41 tjenst vid tullverket i Boston
och deltog derefter i grundandet af en förening,
"Brook-farm-community", hvilken försökte att
praktiskt utföra F. M. C. Fouriers och R. Owens
socialistiska teorier. Företaget misslyckades. Inom
årets slut hade H. fått nog af den idylliska
sammanlefnaden och drog sig 1842 tillbaka på landet
nära Concord, egnande sig åt literära arbeten. Han
skildrade lifvet derstädes uti inledningen till sin
berättelse Mosses from an old manse (1846). 1846–50
var han tullinspektor vid sin födelsestad Salems
hamn. Det gamla tullhuset och dess vördnadsvärda
innevånare skildrade han träffande och humoristiskt
i romanen The scarlet letter (1850; "Den eldröda
bokstafven", 1873). 1851 flyttade H. till Lenox,
der han skref sin äfven i Europa med mycket bifall
mottagna roman The house of the seven gables (1851;
"Huset med de sju gaflarna",1874) och The Blithedale
romance (1852), hvari han skildrade det romantiska
skedet i sitt
lif, vistelsen på Brook farm. Sedan hans gamla
skolkamrat F. Pierce 1853 blifvit republikens
president, erhöll H. den indrägtiga konsulstjensten
i Liverpool, hvilken han miste 1857, hvarefter han
ett par år gjorde resor i Europa och författade den
fantastiska romanen The marble faun (1860). Efter
återkomsten till Amerika (1860) utgaf han Our old
home (1863), skisser öfver England och engelsmännen,
tecknade med en viss fördom. H. dog 1864. Hans hustru,
Sophia Peabody (f. 1810, d. 1871), en skicklig
tecknarinna, som illustrerat flere af hans arbeten,
utgaf efter hans död, ur hans ganska regelbundet förda
anteckningar, en följd af arbeten under titeln Note
books (1868–70).
Haxo [akså], François Nicolas Bénoît, baron, fransk
fortifikationsgeneral, f. 1774, d. 1838, blef 1809
öfverste och generalmajor, 1812 divisionsgeneral
och 1830 pär. H. var en af den nyaste tidens
mest framstående militäringeniörer. Han deltog
i belägringarna af Saragossa (1809) och Lerida
äfvensom i slaget vid Wagram (s. å.) och ledde sjelf
belägringarna af Mequinenza och Tarragona, der han
grundlade sitt stora rykte. Under fälttåget i Ryssland
1812 tjenstgjorde han såsom Napoleons adjutant
och förde 1813 befäl öfver ingeniörkåren. Såsom
president i fortifikationskomitén ledde han sedermera
befästningsarbetena vid Belfort, Sedan, Grenoble
och Écluse. Han ledde äfven belägringen af Antwerpen
(1832). Det af H. konstruerade s. k. Haxo-batteriet,
hvilket vunnit en vidsträckt användning, utgöres
af kanonkassematter, hvilkas frontmur skyddas för
den fientliga elden genom en jordvall, i hvilken
embrasurer äro nedskurna framför kanongluggarna.
O. A. B.
Haxo-batteri. Se Haxo.
Haxthausen, August Franz Ludwig Maria, friherre von
H., tysk nationalekonomisk författare, född 1792,
död natten till d. 1 Jan. 1867, erhöll, sedan han
1829 offentliggjort ett förtjenstfullt arbete om
Nordtysklands agrariska förhållanden, preussiska
regeringens uppdrag att undersöka de preussiska
provinsernas jordbruksförhållanden. Frukterna af
hans undersökningar voro Die ländliche verfassung
in der provinzen Ost- und Westpreussen (1839)
och Die ländliche verfassung in der provinz Pommern
(1861). 1843 företog han, på uppdrag af kejsar
Nikolaus, en resa genom Ryssland. Han offentliggjorde
sina derunder gjorda forskningar i Studien über die
inneren zustände, das volksleben und insbesondere
die ländlichen einrichtungen Russlands (1847–52).
Hayden [hedön], Ferdinand Vandeveer, nord-amerikansk
geolog och upptäcktsresande, f. 1829, gjorde
under inbördeskriget tjenst såsom fältläkare,
utnämndes 1865 till professor i geologi och
mineralogi vid universitetet i Pennsylvania och
ställdes 1867 i spetsen för Förenta staternas
geologiska undersökning. 1872 afsade han sig sin
professorsbefattning för att uteslutande egna sig åt
denna undersökning. Under hans ledning hafva stora
områden af staterna Kansas, Nebraska och Colorado
samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
