Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haute-taille ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stadigt gått framåt i civilisation och materiel
odling, men deras framsteg hafva stundom oroats af
främmande makters officerare. Vid ett tillfälle
(1843) gingo britiska officerare så långt, att de
togo ön Oahu i besittning för britisk räkning, och
franska officerare upphäfde rikets lagar, dikterade
fördrag och införde med vapenmakt katolicismen
derstädes. Dessa våldsbragder ledde till en
framställning från konungen till Englands, Frankrikes
och Förenta staternas regeringar, hvilka garanterade
öarnas oberoende 1844. Den nuvarande konungen,
Kalakaua, valdes 1874; hans äldsta syster, Kamakaeha
Liliukalani, är utsedd till hans efterträdare.
Hávamál, den höges (Odens) sång, det utförligaste af
den äldre eddans qväden, är hufvudsakligen af gnomiskt
innehåll. Såsom namnet antyder, är Oden den, som talar
i dikten. Denna består egentligen af två tämligen
skilda hufvuddelar. Förra delen innehåller praktiskt
kloka lefnadsregler, i hvilka mod, försiktighet och
mannavett äro de egenskaper, som i främsta rummet
prisas. Sedan meddelas åtskilliga betraktelser om
umgänget med främmande menniskor, om vänskap, om
egendomsförvärf och rikedom, om qvinnogunst o. s. v.,
hvarefter slutligen följa några strofer, som syfta
på myten om bortröfvandet af skaldemjöden. Uti den
senare delen af Hávamál (som man ock har kallat
Loddfåfnesmål, hvartill ansluter sig
stycket om Odens runor, uppträder Oden visserligen
också som en god rådgifvare, men framför allt
såsom den, hvilken med sin magiska runkunskap kan
afvärja allahanda sorger och olyckor samt förvärfva
sig en varaktig sällhet i lifvet. Hávamál är af
synnerligt intresse, såsom innehållande de
vigtigste bidragen till kännedomen
om våra hedna förfäders sedliga lifsåskådning.
Th. W.
Havana l. Habana (egentl. San Cristobal de la H.),
hufvudstad på spansk-vestindiska ön Cuba, belägen på
öns norra kust, vid vestra inloppet till den rymliga
H.-viken, som försvaras af flere fästen. Tillsammans
med förstäder uppgifves H. 1871 hafva haft 169,184
innev. (af hvilka 108,754 voro hvita, 37,623 fria
negrer, mulatter etc. samt 22,807 slafvar) och 1873
230,000 innev. Den gamla staden, trång och smutsig,
ligger närmast hamnen, innanför de 1863 nedrifna
murarna, och utanför desamma den nya staden, med
bredare gator, af hvilka några äro planterade med
träd och genomdragna af kanaler. De flesta husen äro
byggda af sten, med verandor och platta tak, men inga
äro i arkitektoniskt hänseende framstående. Bland
stadens kyrkor (öfver 20 till antalet) märkas den
1724 af jesuiter i gammal-spansk stil uppförda
katedralen, i hvars chor Columbus’ ben hvila sedan
1796, kyrkorna San Juan de Dios (från 1573), San
Agostino (1608) och San Felipe, hvilken eger ett stort
bibliotek. Staden har ett stort antal kloster samt
flere välgörenhetsinrättningar, bl. a. Real Casa de
Beneficencia (grundadt omkr. 1790), som innehåller
både sjukhus, fattighus, dårhus och barnhem. Jämte
universitetet (grundadt 1728) eger H. ett teologiskt
seminarium, en krigsskola, en målareskola samt
botanisk trädgård. Staden är mycket rik på
förlustelseställen: teatrar (bl. a. den stora
Tacon), tjurfäktningsarenor, kaféer, restauranter,
klubbar, promenader, offentliga trädgårdar
m. m. vittna om den hvita befolkningens obenägenhet
för hemlif. Staden är säte för generalkaptenen på
Cuba, en biskop samt öfriga regerings myndigheter. Den
bildar medelpunkten för den spanskamerikanska
handeln och är en af de lifligaste handelsplatser
i Nya verlden. Trots höga tullar och de inbördes
krigen samt konkurrensen med öns öfriga hamnar har
handeln stadigt tilltagit, tack vare stadens hamn,
som är en af de största och tryggaste på jorden. I
medeltal besöktes hamnen 1864–73 årligen af 1,981
fartyg, af hvilka 647 voro amerikanska (Förenta
staternas), 689 spanska och 384 britiska. De förnämsta
exportartiklarna äro socker, tobak, rom, vax och
honing. Af socker utfördes 1878 145,601 kistor,
294,000 hl. och 93,5 mill. kg., eller tillsammans
omkr. 185 mill. kg., och af tobak 63 mill. kg. samt
175 mill. cigarrer. Staden underhåller regelbunden
ångbåfsförbindelse med flere städer i Nord-Amerika och
Europa samt är genom undervattenskabel förenad med Key
West i Florida. Industrien omfattar hufvudsakligen
tobaksfabrikation (en k. fabrik tillverkar dagligen
2,5 mill. cigarretter), något skeppsbyggen samt
tillverkning af vagnar. – H. anlades ursprungligen,
af Diego Velasquez, 1515 i en osund trakt nära den
nuv. hamnen Baracon på öns södra kust, men
flyttades till sin nuv. plats omkr. 1519. Under
loppet af 17:de årh. blef staden den kommersiella
medelpunkten för alla spanska besittningar i Amerika
och mötesplats för de flottor, som förde Mejicos
och Perus guld till Europa. Ehuru befäst intogs den
flere gånger af sjöröfvare och 1762 af engelsmännen,
men återgafs 1763 mot Florida. 1771 förklarades
hamnen, som i likhet med de öfriga på ön varit
monopoliserad af Sevilla och Cadiz, öppen för alla
nationer med afseende på vissa handelsartiklar,
och 1818 utsträcktes denna frihet till alla
varor.
Havanabrunt. Se Anilinfärger.
Hawarden, köping i engelska grefskapet Flint
(norra Wales). Omkr. 7,000 innev. I trakten
finnas rika stenkolslager samt ett värdefullt
lager af lera, hvaraf tillverkas lergods,
dräneringsrör och eldfast tegel. I närheten ligger
Hawarden castle, bygdt 1752, på ruinerna af det
gamla slottet af samma namn, som på Cromwells tid
innehades af öfverdomaren Glynne. 1874 blef Englands
nuv. premierininister, W. E. Gladstone (gift med en
dotter af sir Stephen Glynne), egare af slottet.
Havasch, flod i Öst-Afrika, rinner upp på 2,400
m. höjd på östra sidan af en stor bergskedja i
gallaernas land, har under större delen af sitt lopp
en östlig och nordöstlig riktning, hvarunder den
bildar Sjoas södra och sydöstra gräns, vänder sig
sedan mot ö. och faller ut i Abhebbad-sjön. Oaktadt
sin ringa bredd, endast 50 m., är floden ett vigtigt
samfärdsmedel.
Havel [hafel], biflod till Elbe. Den har sin
källa i Dambecksjön på mecklenburgska
landåsen, n. v. om Neu-Strelitz, flyter i sydöstlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
