Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haute-taille ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
d. v. s. flandrisk väfnad. De äldre svenska och norska
mönstren, med sina långsträckta, stela, i rader
ställda figurer, tyckas i all sin landtliga råhet
häntyda på gamla, medeltida förebilder, som blifvit
århundraden igenom traditionelt upprepade. Prof finnas
såväl i Nordiska museet som i Svenska Slöjdföreningens
och i Södermanlands fornminnesförenings museum. –
Den skånska, s. k. "rödlakans"-väfven har vissa
likheter med de gamla basse-lisse-väfnaderna, liksom
den svenska "flossa-väfnaden" påminner om de franska
savonnerierna. Upk.
Haute-taille [åt-taj], Fr., hög tenor. A. L.
Hauteville la Guichard [åtvill la gisjar], en
by i depart. Manche i Frankrike, 13 km. n. ö. från
Coutances. Omkr. 1,400 innev. Historiskt bekant såsom
Tancrède de H:s födelseort.
Haute-volée [åt-våle], Fr., hög rang, personer af
hög rang; den förnäma verlden, de förnämste inom
ett samhälle.
Haut goût [å-gou]. Se Goût.
Hautpoul [åpou]. 1. Marie Constant Fidèle Henri
Amand marquis d’H., fransk general, f. 1780, d. 1853,
deltog i Napoleons fälttåg och utmärkte sig bl. a. i
slagen vid Wagram (1809) och Dresden (1813). Vid
restaurationen var han en af de förste, som hyllade
Ludvig XVIII, och blef sedan bourbonerna trogen till
sin död. Han utnämndes 1819 till brigadgeneral,
1823 till generalinspektör i Pyrenédeparteinenten
och senare till generalinspektör öfver kungliga
artilleriskolan. 1833 begaf han sig till Prag
för att tjenstgöra såsom guvernör för hertigen af
Bordeaux, men vände snart tillbaka till Frankrike. –
2. Alphonse Henri, grefve d’H., fransk general och
senator, den föregåendes broder, f. 1789, blef 1806
löjtnant, deltog i fälttågen i Preussen, Polen och
Spanien samt tillfångatogs 1812 af engelsmännen vid
Salamanca. Efter första Paris-freden återkommen från
England till Frankrike, befordrades han till öfverste
och anförde under 1823 års spanska fälttåg ett
gardesregemente. Han utnämndes 1828 till generalmajor,
1830 till expeditionschef i krigsdepartementet och
1841 till generallöjtnant. I Okt. 1849 blef han
krigsminister, men lemnade året derefter denna plats
och begaf sig då såsom generalguvernör till Algeriet,
hvarifrån han återkallades 1851. Af Napoleon utsågs
han efter statsstrecket d. 2 Dec. 1851 till medlem af
senaten och storreferendarie vid denna kår. Död 1865.
Haut-relief [å-rölieff], Fr. Se Relief.
Haut-Rhin [å-räng], departement i Frankrike,
sedan 1878 den officiella benämningen på området
("territoire") Belfort. Areal 610 qvkm. 73,593
innev. (1881).
Haüy [ayi], René Just, fransk mineralog, född 1743,
utnämndes 1764 till lärare vid College de Navarre
och ingick i det andliga ståndet. Sina lediga stunder
använde han till botaniska studier; en tillfällighet
bragte honom att egna sig åt mineralogien. Han
tappade i golfvet en kalkspatskristall och kom vid
undersökning af bitarna att tänka på den geometriska
lagen för kristallformerna. 1784 offentliggjorde han
sitt epokgörande kristallografiska system i Essai
d’une théorie sur la structure des cristaux och
blef på grund af detta arbete invald i franska
vetenskapsakademien. Mineralogien har dessutom honom
att tacka för flere andra arbeten af första rang,
såsom Traité de minéralogie (1801; 2:dra uppl. 1822),
Traité des caractères physiques des pierres
précieuses (1817) och Traité de cristallographie
(1822). Derjämte gjorde han vigtiga upptäckter i
elektricitetsläran (pyroelektriciteten) och utgaf
deri bland annat Exposition raisonnée de la théorie
de l’electricité et du magnetisme (1787). Dessutom
skref han i "Journal des mines", "Journal d’histoire
naturelle" och "Annales du musée" en mängd värdefulla
uppsatser. H. blef 1793 ledamot af kommissionen för
bestämmande af mått och vigter och 1794 konservator
vid Cabinet des mines samt utnämndes 1802 till
professor vid Muséum d’histoire naturelle. Vid
revolutionens utbrott blef han fängslad, emedan han
hörde till de prester, som icke ville aflägga ed
på författningen. Hans lif räddades emellertid af
Geoffroy S:t Hilaire. Efter Napoleons fall afsattes
H. af restaurationens män från sina ämbeten och
tillbragte sina sista lefnadsår i stor fattigdom. Död
d. 3 Juni 1822.
Havaii, den sydligaste och största af
Havaii-öarna. Arealen 11,356 qvkm. 17,034
innev. (1878). Ön har formen af en triangel. På den
vestra sidan följer efter en smal, flack kustremsa af
svart lava en brant upphöjning af 300–450 m. höjd,
som är beklädd med tät vegetation, men hvars porösa
mark genast uppsuger vattnet och förhindrar uppkomsten
af hvarje vattendrag. En direkt motsats dertill är den
nordöstra sidan, som till 300–550 m. höjd uppstiger
ur hafvet med lodräta väggar, utför hvilka otaliga
bäckar störta sig i hafvet. På sydöstra sidan höjer
sig det kala, trädlösa landet med sakta stigning från
stranden till öns inre. Detta utgöres af en högslätt
af 1,000–1,200 m. höjd, af hvilken endast mindre
sträckor äro odlingsbara. Större delen upptages
af de med lava betäckta sluttningarna kring öns
fyra vulkaner: Mauna Kohala längst i n. (1,752 m.),
hvilken för längesedan är utslocknad, Mauna Hualalai,
på vestra sidan (2,522 m.), som hade ett utbrott
senast 1801, Mauna Kea, ögruppens högsta berg
(4,208 m.), om hvars verksamhet i den historiska
tiden ingenting är bekant, samt Mauna Loa (4,145 m.),
som liksom den ö. derom belägna kratern Kilauea ännu
ofta har utbrott.
Havaiiöarna l. Sandwichöarna, ögrupp i norra delen af
Stora oceanen, mellan 18° 54’ och 22° 2’ n. br. samt
155° och 161° v. lgd fr. Gr. Gruppen består af
åtta bebodda öar: Havaii, Maui, Kahulaui, Lanai,
Molokai, Oahu, Kauai och Niihau, samt fyra obebodda:
Nihoa, Kaula, Lehua och Molokini, och har en areal
af 16,946 qvkm. Öarnas kuster äro branta, sällan
omgifna af ref; ankarplatserna äro få, och blott
en god hamn finnes (på Oahu). Öarna äro bergiga,
men nå ej snögränsen, samt äro alla af vulkaniskt
ursprung. På en af dem (Havaii) äro de vulkaniska
krafterna ännu i verksamhet, men på alla de öfriga
hafva de hvilat under obestämd tid. Klimatet är
synnerligen sundt. Nordöstliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
