Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hasledsgalla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blomlösa nedre fjäll. Hasselbusken når en höjd af
3 m., har trinda stammar med slät, gråbrun bark,
årsskotten småludna, bladen kortskaftade, med något
tunna, i synnerhet undertill håriga skifvor af 5–7
cm. längd och bredd, tvärt och kort smalspetsade,
med kanten hvasst sågad eller dubbelsågad och flikigt
inskuren. Hasselnötternas kärnor hafva en behaglig,
mildt fet smak, genom sin halt af fet olja.
O. T. S.
Hassel, Henrik, professor vid Åbo universitet,
född d. 12 Nov. 1700 i Jomala socken på Åland,
följde 1714, under stora ofreden, sin familj till
Sverige, der han åtnjöt undervisning vid Strengnäs
gymnasium, fortsatte sedermera sina studier vid Upsala
universitet, men återvände 1720 till Finland, der
han s. å. vid Åbo universitet promoverades till
fil. mag. År 1729 utnämndes han till eloquentiae
professor derstädes, hvilken befattning han
innehade till år 1775, då han tog afsked för
lifstid. H. har icke beredt sig ett namn såsom
skriftställare eller vetenskapsman, men utöfvade
ett betydligt inflytande såsom akademisk lärare
under den långa tid, då vården af latinets studium
vid Åbo akademi var honom anförtrodd. Hans lärjunge
Porthan prisar i ett minnestal den klarhet, skärpa
och sakenlighet, som utmärkte hans föredrag. Till
ämne för sina föreläsningar valde han hälst Ciceros
filosofiska skrifter. H. var en mångsidigt lärd man
med vidsträckt beläsenhet i de flesta grenar af tidens
vetenskapliga literatur. Under hans presidium utkommo
125 disputationer, hvilka dock nästan alla torde vara
författade af respondenterna. H. dog den 18 Aug. 1776.
M. G. S.
Hassela, socken i Gefleborgs län,
Bergsjö tingslag. Arealen 43,803 har. 2,291
innev. (1880). H. utgör ett konsistorielt pastorat af
3:dje kl., Upsala stift, Helsinglands norra kontrakt.
Hasselbacken, en stor och mycket besökt restaurant
på Djurgården invid Stockholm, har sitt namn deraf
att platsen fordom var bevuxen med täta hassel-
och hagtornsbuskar. På Gustaf III:s tid fanns der,
hvarest nu H:s värdshusbyggnad står, en röd koja,
kallad Hasselbackskrogen, och nedanför detta
"skänkningsställe" invid slätten låg en öl- och
våffelstuga, Dunderhyttan. Mellan dessa byggnader
reste sig en sekelgammal, ännu grönskande ek,
Bellmanseken kallad. Platsen, som omtalas första
gången 1748, inköptes 1852 för 36,000 rdr rgds af dess
nuvarande egare konditor V. Davidsson, som med stora
kostnader låtit bebygga, utvidga och med sällspord
smak försköna detta etablissement. Till ställets
ryktbarhet bidrager, utom den hänförande utsigt man
har från de öfre balkongerna, den ofvannämnda eken,
under hvars löfhvalf Bellman lär åskådat det brokiga
vimmel af verkligt folklif, som på hans tid mer än
nu rörde sig på Djurgården. Till minne deraf lät H:s
egare 1872 nära denna ek resa en af G. A. Nyström
modellerad, i brons gjuten sittande staty af skalden.
Hasselfors, jernbruk och landtegendom i Skagershults
socken, Örebro län, vid Svartåns utlopp i sjön
Teen. Egendomen tillhör H. bruks
aktiebolag, som i Skagershults och Qvistbro socknar
eger tillsammans 16 1/2 mtl, med en areal af 14,200
har. Taxeringsvärde omkr. 1 mill. kr. Dithörande
verk äro masugn, tre smälthärdar, vällugn samt såg,
qvarn och tegelbruk. Tillverkningen uppgår till
omkr. 1,5 mill. kg. tackjern af bolagets egna malmer
från Dalkarlsbergs, Stribergs och Vikers grufvor
samt 1,3 mill. kg. stångjern.
Hasselgren, Harald, orientalist, född i Leksbergs
socken, Skaraborgs län, d. 21 Sept. 1676, student i
Upsala 1696, lade sig i synnerhet på de österländska
språken, i hvilka han inhemtade grundliga insigter af
en omvänd jude från Krakov, rabbi Moses Ben Aaron,
en man af ovanlig lärdom i Orientens literatur. Med
honom öfvade han sig i de hebreiska, kaldeiska,
talmudiska och rabbinska språken, så att han ej blott
läste dem, utan äfven talade och skref hebreiska och
talmudiska. 1707 utgaf han en latinsk öfversättning af
"Rabbi Saadiae Gaonis commentationes in prophetiam
Danielis". 1708 utnämndes han till professor i
grekiska och österländska språken vid Greifswalds
universitet. Då fienden inföll i Pommern 1711, måste
han återvända till fäderneslandet, der han vistades
i 18 år utan anställning. Slutligen, 1729, utnämndes
han till kyrkoherde i Broddetorp, blef 1730 prost och
var 1736 preses vid prestmötet i Skara. Död 1755. "Han
var en stilla, jämn och allvarsam man", som "älskade
ensamheten och offrade åt sina österländska vänner
all sin tid". Enligt en anteckning i Vestgöta nations
matrikel i Upsala skulle han med all sin lärdom föga
hafva gagnat andra. Han hade dock utarbetat vidlyftiga
kommentarier öfver Ijob, Hezekiel och Daniel, hvilka
jämte större delen af hans vackra bibliotek förstördes
genom en vådeld i Broddetorps prestgård.
Hasselgren, Gustaf Erik, historiemålare, föddes
i Stockholm 1781 och kom helt ung som elev
till målareakademien samt särskildt under
Hilleströms ledning. Redan i akademiens första
tryckta förteckning (1798) förekomma historiska
kompositioner, bland dem en i olja, af H., och detta
fortfor äfven de följande åren. 1803 erhöll han 1:sta
silfvermedaljen och valdes 1804 till agré. Omfånget
för hans målningar var betydligt: både bibliska,
historiska och romantiska ämnen fästes på duken,
lätt och ej utan en viss talang. H:s färg under
denna hans första period har ofta behag och klarhet,
men derjämte stark benägenhet för en rödaktig ton,
ett försök att imitera Bredas lysande palett. År
1806 anträdde H. en långvarig utländsk resa, sedan
han året förut erhållit utnämning som akademiens
resepensionär. Han begaf sig först till Berlin,
der han ett helt år qvarhölls af sjukdom. Derifrån
färdades han till Dresden och studerade der i tre
år. Efter ett år, tillbragt i Wien, styrdes hans färd
till Italien, och der dröjde han i ej mindre än fem
år, under oaflåtliga studier. Man har emellertid
knappt några underrättelser om hvilken särskild
riktning dessa togo; det har berättats, att H. knöt
vänskapsförbindelser å ena sidan med Overbeck och
"nazarenerna", å den andra med Gros, Girodet och
andra fransmän af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
