Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haruggla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för befolkningen. Denna, som utgör omkr. 70,000 i
antal, leder sin härkomst från olika stammar: öfver-
och nedersachsisk, frankisk och thüringisk, hvilket
ännu kan spåras i de olika dialekter, som talas på
H. Gränslinien mellan hög- och lågtyskan går öfver
berget. Strömmar, som upprinna på H., äro många,
men små. Till Elbes flodområde höra: Helme med Sorge,
Wipper, Eine, Selke och Bode i ö. samt Holzemme i n.;
till Wesers: Ilse, Ecker, Radau, Ocker i n. samt
Innerste, Söse, Sieber och Oder i v. På grund af sin
naturskönhet är H. en af de mest besökta trakter
i Tyskland. Det genomskäres af förträffliga vägar
i alla riktningar och är fullständigt omslutet af
jernvägar, som utgrena sig till de förnämsta städer
i riket. Den vackraste dalen är kanske Bode-dalen
med Rosstrappe, Hexentanzplatz, Baumannshöhle och
Bielshöhle. Den intressantaste punkten är dock utan
tvifvel Brocken l. Blocksberg, ryktbar såsom scenen
för "Walpurgisnacht" i Göthes "Faust" samt för sina
atmosferiska fenomen, bland hvilka Brockenspöket (se
d. o.) är mest bekant. H. var det sista stamhållet
för hedendomen i Tyskland; från denna omständighet
härröra de många sagor och trollsägner, som äro gängse
på berget, samt de fantastiska namn, som tillagts en
mängd ställen derstädes.
Harzburg, borgruin på Harz i braunschweigska kretsen
Wolfenbüttel, 9 km. s. ö. från Goslar. Borgen
uppfördes af Henrik IV 1065–69, förstördes snart
af sachsarna, men återuppbyggdes 1076. Sedan den
ännu en gång förstörts af sachsarna, uppförde Henrik
Lejonet en ny praktfull borg, som slutligen nedbröts
af hertig August af Braunschweig 1650. 1875 restes der
ett monument åt furst Bismarck med inskriften: "Nach
Canossa gehen wir nicht" (Till Canossa gå vi ej).
Harzefeld [-felt], ett område i hertigdömet Bremen,
hvilket d. 2 Okt. 1653 (jämte Willenbruch i Pommern)
af drottning Kristina gafs såsom friherreskap i
förläning åt Pierre Bidal.
Has. Se Has-led.
Hasanijje, en arabisk stam i sydligaste delen af
det nubiska stepplandet, vester om Hvita Nilens
nedersta lopp. H. A.
Hasara (Hazarah), en mongolisk stam, som jämte
den befryndade mongoliska Aimak-stammen är, sedan
Timur-Lenks dagar (början af 1400-talet), bosatt
i norra Afganistan mellan Herat och Kabul. H. bor
i öster, Aimak i vester. Stammarna tala ännu en
mongolisk, ehuru af persiskan starkt påverkad
dialekt. H. A.
Hasard [franskt uttal: asar], Fr. (af oviss
härledning), slump. – Par hasard [par asar], Fr.,
af en slump, händelsevis. – Hasardera, anförtro
åt slumpen, afventyra, våga. – Hasardspel, spel,
hvars utgång beror af slumpen, ej af de spelandes
skicklighet, vågspel.
Hasaua (Hâsawa), inhemskt, jurakiskt, namn på
samojederna.
Hasbeja, stad i drusernas område i Syrien, omkr. 55
km. v. från Damaskus, vid ett litet tillflöde till
Hasbâni och vestra foten af Hermon. Omkr. 5,000
innev. Ungefär 4/5 af innevånarna äro kristna. 1846
upprättades i H.
en amerikansk protestantisk mission. Detta lilla
samhälle led förr mycken förföljelse af den
grekiska kyrkan och sedermera af druserna, som
1860 massakrerade nära tusen kristna. Slottet i
H. innehades en tid af korsfararna, men intogs 1171
af drusiska emirer af slägten Sjehâb, hvilken sedan
innehade det, tills turkiska myndigheter i detta
årh. togo det i besittning. Några resande hafva
identifierat H. med bibelns Baal-Gad l. Baal-Hermon,
ett antagande, som vinner sannolikhet genom
förekomsten af flere tempelruiner nära staden.
Haschisch. Se Hasjisch.
Hasdrubal, namn på flere karthaginensiska
fältherrar. – 1. H., Hannos son, skickades
255 f. Kr. med en stor här till Sicilien för att
försvara ön mot romarna, men blef i grund slagen
af konsuln Lucius Caecilius Metellus vid Panormos
251 f. Kr. Af sina landsmän dömdes han frånvarande
till döden. – 2. H., Hamilkar Barkas’ måg, var en
af ledarna för krigspartiet i Karthago och följde
sin svärfader, då denne begaf sig till Spanien
för att der utvidga sitt fäderneslands välde. När
Hamilkar 228 f. Kr. stupat, uppdrogs öfverbefälet
i Spanien åt H. Under loppet af 8 år (227–220
f. Kr.) eröfrade han Spaniens skönaste landskap
och utsträckte Karthagos välde ända till Iberus
(Ebro), hvilken flod han genom fördrag med romarna
förband sig att icke öfverskrida. H. grundade flere
städer, bl. a. "Carthago nova" (Cartagena), skyddade
handel och näringar samt förskaffade Karthago
för dess industrialster en god afsättningsort i
Spanien. H. mördades 220 f. Kr. – 3. H., Hannibals
yngre broder, erhöll öfverbefälet i Spanien, när hans
äldre broder tågade till Italien, 218 f. Kr. Romarna
sände emot honom bröderna Gnaeus och Publius Scipio,
hvilka drefvo karthaginenserna tillbaka och hindrade
H. att öfver Pyreneerna sända en här till sin
broders undsättning. 213–211 kämpade han med större
framgång mot Roms bundsförvandt i vestra Afrika,
Syphax, återvände derefter till Spanien, uppref den
romerska hären och besatte landet till Ebro. 208 blef
H. slagen vid Baecula, men kunde dock ej hindras
att öfvergå Pyreneerna och rycka in i Italien,
till Hannibals undsättning. På våren 207 blef han af
romarna slagen vid Sena i norra Italien och stupade
sjelf i striden. Hans hufvud inkastades i Hannibals
läger. "Såsom officer och såsom man var han värd att
vara Hannibals broder". – 4. H., Gisgons son, bidrog
kraftigt till scipionernas nederlag i Spanien 211,
men blef jämte Mago slagen vid Baecula 206 f. Kr. Han
var 204 öfverbefälhafvare öfver den af 26,000 man
och 140 elefanter bestående här, som var lägrad
utanför Karthago och af Publius Scipio öfverrumplades
och skingrades (203), hvarefter H. frånvarande af
karthaginensiska regeringen dömdes till döden. Genom
Hannibals bemedling blef han benådad. Han deltog sedan
i det för karthaginenserna olyckliga slaget vid Zama
202 och beröfvade sig lifvet efter nederlaget. –
5. H., i 2:dra årh. f. Kr. en af ledarna för det
karthaginensiska patriotpartiet, som gjort till sin
uppgift att försvara Karthagos rätt mot Masinissas
och romarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
