Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harcourt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
portugisiska armén, tog en framstående del i slagen
vid Vimiera (s. å.) och Vitoria (1813) samt
åtföljde Wellington på hans tåg öfver Pyreneerna
in i Frankrike. Såsom engelsk kommissarie i det
preussiska högqvartet gjorde han 1815 års fälttåg och
förlorade i slaget vid Ligny sin venstra arm. 1820
blef han medlem af parlamentet. Då Wellington 1828
öfvertog premierministerposten, kallades H. till
statssekreterare för krigsärenden, hvilken plats han
äfven innehade i Peels kabinett åren 1841–43. 1830
och 1834 var han sekreterare för Irland. 1844–48
styrde han såsom generalguvernör Indien och bragte
det första Sikh-kriget till ett för Ostindiska
kompaniet lyckligt slut. Efter ratifikationen af
freden i Lahore upphöjdes han till viscount H. af
Lahore. 1852 utnämndes han, efter Wellington, till
öfverbefälhafvare öfver hela britiska armén samt blef
1855 fältmarskalk. Död 1856.
Hardjuren, Leporidae, zool., en till gnagarna (Glires)
hörande familj bland däggdjuren. De hafva utdraget
hufvud, klufven nos med starka morrhår, stora ögon,
mycket långa, vid basen tubformade öron, kort,
rund, uppåtböjd och på alla sidor hårbevuxen svans,
långa ben, af hvilka de bakre äro mycket längre än de
främre, och till en del plantigrada, ludna fotsulor,
fyra framtänder (af hvilka två mycket mindre än och
belägna bakom de andra) i öfverkäken. Nyckelben
saknas eller äro rudimentära och ligga då lösa i
köttet, utan att fästa sig vid skulderbladen eller
bröstbenet. Hårbeklädnaden är tjock, nästan ullig. –
Dithörande djur äro af medelstorlek och i allmänhet
mycket snabba i sitt lopp samt kunna taga långa
språng. De lefva uteslutande af växtämnen samt
förekomma såväl i skogs- och bergstrakter som på
odlade fält, stepper och i sandöcknar. Deras hörsel
och lukt äro väl utvecklade, och de stora ögonen
antyda, att djuren kunna se under dygnets mörkare del,
då de företrädesvis äro i rörelse. Hardjuren äro
mycket afvelsamma, yngla flere gånger om året och
föröka sig starkt. Till denna familj, som finnes i
alla verldsdelar (utom Australien med kringliggande
öar), höra 35–40 arter. Hardjuren kunna icke klättra;
vatten sky de, ehuru de i nödfall ej tveka att störta
sig deri, hvarvid de simma rätt bra. – Harslägtet,
Lepus, har i öfre käkhalfvan 2 framtänder och 3
falska kindtänder, i den nedre 1 framtand och 2 falska
samt i hvardera käkhalfvan 3 äkta kindtänder. Detta
slägte indelas i två underslägten: Har-underslägtet,
Lepus, hos hvilket bakre näsöppningen upptager
öfver hälften af afståndet mellan tandraderna,
och Kanin-underslägtet, Oryctolagus, hvars bakre
näsöppning upptager knappt hälften af nämnda
afstånd. Arterna af det förra underslägtet gräfva
sig icke underjordiska hålor, och deras ungar födas
hårbevuxna och med öppna ögon. Det senare deremot
gräfver hålor i jorden samt föder nakna och blinda
ungar. – I Europa finnas två arter harar: Nordharen,
Lepus timidus (se fig.),som har öronen föga eller
icke längre än hufvudet; svansen, som ofvan är hvit
eller gråhvit, räcker ej till knäleden, då bakbenet
utsträckes. Färgen
är under sommaren ofvan mörkt gråbrun, med
ljusgrå bottenull och gulbrunaktiga, svartspetsade
stickelhår; undre kroppsdelarna äro hvita, med skarp
färggräns. Om vintern är färgen
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
