Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hanna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Regeringsområde ("landdrostei") i
nämnda prov. Arealen 5,782,86 qvkm. 462,099
innev. (1880). Området är indeladt i 7 kretsar.
3. Hufvudstad i ofvannämnda prov. och regeringsområde,
är belägen på en sandig, men väl odlad slätt på
ömse sidor om den segelbara Leinefloden och räknade
1880 utom förstaden Linden 122,843 innev., till
större delen lutheraner. Såväl i stadens yttre
som i hans många betydande inrättningar af alla
slag spåras lätt det intresse, som egnats H. i
egenskap af hufvudstad i ett sjelfständigt (till
1866) konungarike. Den äldre stadsdelen, Altstadt,
har trånga, krokiga gator och många ålderdomliga
byggnader; de nyare, i synnerhet Aegidien-Neustadt
och Ernst-Auguststadt, äro deremot regelbundna
och synnerligen välbyggda. Öfver Leine leda 11
broar. Bland mera framstående byggnader märkas det
kungliga residenset, uppfördt 1636–40, restaureradt
1817, med en präktig fasad i romersk stil; vidare
Ernst Augusts palats, med samlingar af kopparstick,
vapen o. s. v., numera öfverpresidentens residens;
kungliga arkivet med ett bibliotek på 120,000 band
och 2,000 manuskript; rådhuset från 15:de och 16:de
årh.; den 1852 färdigbyggda hofteatern; kadettskolan,
tyghuset, det nya sjukhuset i Linden samt åtskilliga
kaserner. Af stadens 12 kyrkor ega lutheranerna 8,
bland dem Marktkirche (från 14:de årh.) med dyrbara
glasmålningar. Till stadens förskönande bidraga
flere vackra öppna platser, såsom Waterlooplatz,
med ett 50 m. högt monument öfver de i slaget vid
Waterloo stupade hannoveranerna, Paradplatz eller
"esplanaden", som prydes af ett marmortempel med
Leibniz’ byst, Bahnhofplatz, som har en ryttarestaty
öfver konung Ernst August, och Georgsplatz, med
ett Schillermonument (af Engelhardt). De forna
befästningarna äro nu raserade och ersatta af vackra
anläggningar. För undervisningen är förträffligt sörjdt
genom ett stort antal folkskolor, flere lyceer,
borgareskolor, högre och lägre flickskolor, en
garnisonsskola, en berömd Polyteknisk skola, inrättad
1830, hvartill komma många såväl offentliga som
privata bildnings- och välgörenhetsanstalter, såsom
enkehus, ett stort institut för blinda o. s. v. Lärda
samfund äro naturhistoriska sällskapet, historiska
föreningen för Nedersachsen, numismatiska föreningen,
läkareföreningen, arkitekt- och ingeniörföreningen
m. fl. Den betydelse H. redan tidigare vunnit
såsom stor stad har efter annexionen ännu mera
ökats, hvartill förnämligast bidraga dess gynsamma
kommunikationer. H. bildar ett af de vigtigaste
centra i det nordtyska jernbanesystemet och står i
förbindelse med Berlin, Hamburg, Bremen, Köln och
Kassel. Tyska riksbankens filial, kreditanstalten
för handel och näringar samt börsen äro vigtiga
faktorer för den ekonomiska utvecklingen. H. drifver
betydlig handel och har stora marknader för lin,
garn, läder och ull. Industrien, som är i starkt
stigande, omfattar allahanda metallarbeten, maskiner
och vagnar, linne, bomull, tobak (31 fabriker),
chokolad, lackerade varor, tapeter och glas samt öl-
och spritdrycker i stor skala. – I närheten ligga
lustslotten Herrenhausen och Montbrillant samt
"Eilenriede", en skog med tillhörande zoologisk
trädgård.
H. omnämnes i urkunderna först 1163. Med dess
inträde i hanseförbundet (1386) började en tid
af uppblomstring för handel och näringar, hvilka
dock gingo mycket tillbaka under reformationen,
som af borgerskapet genomfördes med ytterlig
våldsamhet. Hertig Georg af Celle tog 1636 sitt
residens i H., hvarmed följde en ny lyftning, som
likaledes försvann vid kurfursten Georgs tillträde
till engelska tronen. År 1745 afslöts i H. en traktat
mellan England och Preussen samt 1814 fred mellan
Ryssland och Danmark. Till namnet var H. residens
sedan 1815, men i verkligheten först sedan 1837.
S. A. L.
H:s historia sammanfaller under medeltiden och
början af nyare tiden med hertigdömet Braunschweigs
(se d. o.), tills 1569 huset Braunschweig
delades i två linier, Braunschweig-Dannenberg
och Braunschweig-Lüneburg. Från den senare
linien härstammar den kungliga hannoveranska
familjen. Liniens stiftare var hertig Vilhelm
d. y. (d. 1592), hvilken genom fördrag med sin
äldre broder erhöll Lüneburg och Celle. Vilhelms
fyra söner följde efter hvarandra i styrelsen,
nämligen Ernst (d. 1611), Kristian (d. 1633), August
(d. 1636) och Fredrik (d. 1648). En femte son, Georg
(d. 1641), erhöll 1636 det till ätten hemfallna
området Kalenberg, till hvars hufvudstad han utsåg
staden Hannover. Under trettioåriga kriget förde
bröderna en i hög grad vacklande politik och slöto
sig än till det protestantiska partiet, än till
kejsaren. I enlighet med Georgs testamente delade
hans båda äldste söner, efter farbrodern Fredriks
död, 1648 den lüneburgska landen mellan sig, på
det sätt att Kristian Ludvig (d. 1665), hvilken vid
faderns död, 1641, blifvit hertig af Kalenberg, fick
Lüneburg (med Celle till hufvudstad), men lemnade
åt Georg Vilhelm (d. 1705) Kalenberg (med H. till
hufvudstad). Efter den äldre broderns död afstod Georg
Vilhelm Kalenberg åt sin yngre broder Johan Fredrik
(d. 1679) och öfvertog Lüneburg, med hvilket han 1689
förenade Sachsen-Lauenburg; men då han afled, 1705,
utan att efterlemna mans-arfvingar, hemföll landet
till den kalenbergska linien. I Kalenberg hade hans
yngste broder, Ernst August, hvilken 1662 blifvit
biskop af Osnabrück, 1679 efterträdt sin ofvannämnde
broder Johan Fredrik. Ernst August var en af H:s
utmärktaste regenter, upprätthöll den strängaste
ordning i förvaltningen, särskildt af finanserna,
samt införde 1680 primogenituren inom sitt hus. Till
belöning för de tjenster, som han redan gjort eller
troddes komma att göra kejsaren och tyska riket,
erhöll han för sig och sina efterkommande den länge
eftersträfvade kurfurstevärdigheten (1692). Arfsrätt
till engelska kronan förvärfvade han åt sin ätt
genom sitt giftermål (1658) med prinsessan Sofia,
dotter till Fredrik V af Pfalz och Jakob I:s af
England dotter Elisabet. Kurfursten Ernst August
efterträddes 1698 af sonen Georg I Ludvig (d. 1727),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
