Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hanna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beläget i s. och utgöres dels af de vestliga
utlöparna af Harz, hvilkas höjd ingenstädes
öfverstiger 1,000 m., dels af Wesers bergland, med Sollingerwald,
samt längst i v. af Teutoburgerwald. Till stor
del äro bergen klädda af skog, hvilken inalles
upptager 16 proc. af hela arealen. Låglandet
tillhör den stora nordtyska slätten och är till
sin naturbeskaffenhet mycket olika. Floddalarna och
strandbältet innesluta de bördiga marschlanden, hvilka
utbreda sig öfver 2,420 qvkm. samt genom uppslamning
af flod- och hafsgyttja ständigt utvidgas. Denna
landvinning är i synnerhet märkbar vid den stora
hafsviken Dollart. Medan marschlanden äro säte
för ett intensivt jordbruk och en högt uppdrifven
boskapsskötsel, visar deras närmaste granskap
en helt annan prägel. Stora vattensjuka trakter,
omfattande öfver 6,000 qvkm., äro ännu föga berörda
af odlingen. Starkast framträda de på ömse sidor
om Ems (Bourtangermoor och Hümmlingermoor), der
endast undantagsvis en menniskoboning träffas, men
förekomma äfven i närheten af Weser och på båda
sidor om Aller. Med torrläggningen af kärr och
mossar har man mångenstädes gripit sig kraftigt
an. Sedan gammalt pågår den i Ostfriesland, der
Treckschuitenkanalen och flere andra dessutom
vunnit en icke ringa betydelse som farleder. I
nyare tid äro kanalen mellan Ems och Vechte samt den
Hadelnska, som i förening med den lilla Geestefloden
sammanbinder Elbe- och Wesermynningarna, de
mest anmärkningsvärda. Den kultur, som sålunda
alltmer inkräktar på mossarnas område, möter
deremot svåra och på många ställen oöfverstigliga
hinder på de stora hedarna ("sandgeest"), hvilka
äro af ojämförligt mycket större utsträckning,
21,500 qvkm., och utgöras af nakna sandfält eller
stenbundna slätter, der hvarje arbete af plogen
är fåfängt. Lüneburgheden, som upptager nära 1/7
af provinsens hela areal, lemnar på stora sträckor
ett knappt foder åt de hjordar af grofulliga får
("heidschnucken"), som der underhållas. – H. eger
ansenliga vattendrag i sina floder, hvilka äro väl
försedda med tillflöden och vid sitt utlopp bilda
rymliga vikar. Elbe, som skapar nästan hela gränsen
i n. ö., emottager från v. Ilmenau. Seeve, Este och
Schwinge. Weser har i H. ett lopp af 220 km. Dess
förnämsta biflod, Aller, är segelbar från Celle. Ems
genomflyter provinsen på en sträcka af 150 km.,
hela vägen segelbar, och upptager från h. Haase
och Leda. Dessutom märkas Oste, som faller ut vid
Elbemynningen, och Vechte i v., som likväl endast
på en kort sträcka faller inom H. Sjöarna äro få. Vid
gränsen mot Schaumburg-Lippe träffas Steinhudermeer,
vid södra spetsen af Oldenburg Dummersee och på Harz
Oderteich, 700 m. öfver hafvet.
Åkerbruket lemnar uppehälle åt mer än hälften af
befolkningen. Marschlanden frambringa mycket säd, i
synnerhet råg, dernäst hvete, korn och raps. På den
mera vattenfattiga jordmånen odlas företrädesvis
bokhvete samt hafre. I s. omvexla frukt- och
sädesodlingen. Andra kulturväxter äro lin, tämligen
allmänt, hampa kring Bremen, tobak och
potates. Boskapsskötseln står högt och förfogar
öfver vidsträckta ängs- (10 proc.) och betesmarker
(35 proc.), de senare dock inneslutande de magra
hedarna. Förträffliga hästar uppfödas i mängd, och
stuteriet i Celle är vidt bekant. Får underhållas
icke till så stort antal som förr, deremot hafva
nötkreaturen ökats. Af de sistnämnda har Ostfriesland
de största hjordarna och den bästa rasen. Öfver
kreatursstocken föreligga inga senare uppgifter än
för 1873, utvisande ett antal af 190,000 hästar,
894,000 nötkreatur, 511,000 svin, 1,857,000 får
och 173,000 getter. Dertill komma en omfattande
biskötsel på Lüneburgheden och uppfödning af gäss i
marschlanden. Bergsbruket lemnade 1880 en afkastning
af 414,500 tons (å 1,000 kg.) stenkol (vid Osnabrück
m. fl. ställen), 385,800 tons jernmalm (på Harz)
och 80,400 tons salt (kring städerna Hannover och
Lüneburg). Äfven fås brunkol, koppar och något
silfver, gips, kalk och skiffer. Torf, som i n. bildar
det vanliga bränslet, exporteras i stor myckenhet. Vid
Celle har man funnit petroleum. Industrien är mest
hemma i s., der den omfattar allahanda jernartiklar
och maskiner. Väfnadsindustrien har flere anläggningar
af verldsrykte och företrädes ännu starkare genom den
på landsbygden allmänna hemslöjden. Hvitbetssocker
tillverkas vid 20 fabriker, tobak förarbetas i stor
skala. Många bryggerier och brännerier. Flere af
hamnplatserna drifva stort skeppsbyggen. Fisket, såväl
vid kusten som i floderna, är ganska betydande. Öarna
Borkum och Norderney äro bekanta badorter.
Befolkningen uppgick 1880 till 2,120,168
pers. och visar sedan 1875 en årlig tillväxt af
nära 1 proc. Af innevånarna lefva omkr. 28 proc. i
städerna. Folkmängdstätheten är 55,2 per qvkm. 87,2
proc. äro lutheraner, resten katoliker jämte ett
fåtal reformerta och judar. – Jämte ett stort
antal folkskolor har provinsen ett universitet
(i Göttingen), 19 gymnasier, 1 progymnasium, 10
realskolor af första klassen samt högre borgareskolor
och seminarier. För den tekniska bildningen finnas
polytekniska skolan i staden H., bergsakademien i
Klausthal, skogsakademien i Münden o. s. v. Större
offentliga bibliotek finnas i Göttingen och
hufvudstaden.
För administrationen är provinsen indelad
i 6 regeringsområden, hvilka ännu bära det
gamla namnet "landdrostei" och lyda under en
öfverpresident. Regeringsområdena sönderfalla
i kretsar, af hvilka staden H. omfattar 1 och
landsbygden 36. H. åtnjuter i sin förvaltning
större sjelf ständighet än öfriga provinser
i riket. Provinsialständerna, som inrättades
1867 och utgöras af såväl ärftliga som valda
medlemmar, sammanträda årligen under presidium af
en landtdagsmarskalk, utsedd af regeringen. De ega,
ehuru under regeringens kontroll, att besluta öfver
kommunala angelägenheter, underhåll af stiftelser,
offentliga samlingar, tag ar o. s. v., hvartill
årligen af statsmedel utgå 1,335,000 kr. I preussiska
deputeradekammaren har H. 36, på tyska riksdagen 19
representanter. –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
