Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handelsbolag, jur., ett bolag för idkande af handel i vidsträckt mening - Handelsborgmästare. I äldre tider funnos vanligen i de större landsortsstäderna tre borgmästare - Handelsdeputation. Se Deputation - Handelsexpeditionen, en af de fem statsexpeditioner, i hvilka kansliet 1713-1719, enl. 1713 års kansliordning, var fördeladt - Handelsfirma. Se Firma - Handelsflagg, sjöv., en i allmänhet fyrkantig flagg med ett lands nationalfärger - Handelsflotta, sjöv., den del af ett lands alla fartyg, som är afsedd uteslutande för handel eller privat persontrafik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dansk rätt ej förefinnas. På hvad sätt en bolagsmans
enskilde borgenärer ega åtnjuta godtgörelse
ur hans andel i bolaget, är föremål för olika
meningar. Detsamma gäller frågan om huruvida, i
händelse af konkurs, bolagets gemensamma borgenärer
ega att framför de enskilde borgenärerna njuta
betalning ur bolagsförmögenheten. I Norge har
Höjesteret i en dom af 1868 tillagt bolagsborgenärerna
en sådan företrädesrätt; men denna dom har varit
föremål för en skarp kritik inom den vetenskapliga
literaturen. – "Handelsselskaber" kunna enligt
norsk och dansk rätt äfven vara "uansvarlige",
d. v. s. sådana, hvilkas förbindelser endast hvila
å delegarnas insatser i bolaget. Sådana bolag skola
hos offentlig myndighet anmäla alla de bestämmelser
i bolagsordningen, hvilka vidkomma förhållandet till
tredje man. Försummas denna anmälan, är enligt norsk
rätt tredje man berättigad att betrakta samtlige
delegarna såsom personligen ansvariga. J. H-r.
Handelsborgmästare. I äldre tider funnos vanligen i
de större landsortsstäderna tre borgmästare, nämligen
en för justitien, en för handel och köpenskap samt
en för stadens räkenskaper och byggnader. Efter
hand blef detta antal sedermera inskränkt, så att
numera endast i Göteborg och Norrköping finnas
två borgmästare, nämligen i hvardera staden en
justitie-borgmästare och derjämte i Göteborg en
handels och politiborgmästare samt i Norrköping
en handels-, ekonomi- och politiborgmästare. Desse
sistnämnde magistratspersoner benämnas gemenligen
och i korthet handelsborgmästare. Deras åliggande
är att föra ordet i de afdelningar af nämnda
städers magistrat, som handhafvandet af stadens
administration samt pröfningen af ekonomi- och
politimål tillkomma. Handelsborgmästaren i Göteborg
har äfven skyldighet att efter val öfvertaga och
utöfvar vanligen ordförandeskapet i dervarande
drätselkammare. I Norrköping är politiborgmästaren
tillika ordförande i stadens poliskammare,
hvilket åter icke är fallet i Göteborg, der, enligt
k. br. d. 12 Okt. 1849, särskildt polismästare-ämbete
finnes inrättadt. (Jfr Handels- och ekonomikollegium.)
A. D. H.
Handelsdeputation. Se Deputation.
Handelsexpeditionen, en af de fem statsexpeditioner, i
hvilka kansliet 1713–19, enl. 1713 års kansliordning,
var fördeladt. Till denna expedition hörde frågor
rörande handel, handtverk, fabriker, bergverk och
myntväsen samt, märkligt nog, kyrko- och skolärenden.
Handelsfirma. Se Firma.
Handelsflagg, sjöv., en i allmänhet fyrkantig flagg
med ett lands nationalfärger. Den begagnas endast
af handelsfartyg och hissas vanligen under aktersta
gaffeln för att angifva till hvilken nation fartyget
hör. Ursprungligen var den svenska flaggen helblå;
den fick sedan ett hvitt och slutligen ett gult
kors i midten. Handelsfartygen förde i början icke
någon flagg, men, då sådan begagnades, fästes den
i vanten. Redan 1663 förordnades, att svenska
handelsfartyg, till åtskilnad från örlogsfartyg,
skulle föra
tvärskuren, fyrkantig flagg, då deremot
örlogsflaggen var tretungad; bådas färger voro
för öfrigt lika. Handelsfartyg, som begagnade
örlogsflagg, fingo plikta ända till 50 dal. s. m.,
andra straff oräknade. Efter Sveriges och Norges
förening fastställdes, 1815, en s. k. unionsflagg för
bägge rikena gemensamt. Den utgjordes af den vanliga
svenska flaggen, hvars öfversta, närmast flaggstången
sittande blå ruta blifvit borttagen och ersatt med en
röd, hvaruti var anbragt ett diagonalt stäldt hvitt
kryss. Alla handelsfartyg, som begåfvo sig bortom
Kap Finisterre, skulle begagna denna flagg, och det
var konsulerna förbjudet att i någon mån bispringa
sådana fartyg, som icke förde densamma, hvaremot
de fartyg, som höllo sig inom Östersjön, Nordsjön
och Vesterhafvet till Kap Finisterre, fingo föra
antingen den gemensamma eller den för hvardera riket
gällande handelsflaggen. 1844 ändrades flaggen till
den ännu gällande, hvarvid Sverige, med bibehållande
af färgerna i öfrigt, fick nuvarande unionstecken
insatt i stället för den med hvitt kryss försedda
röda rutan, och Norge erhöll sin nuvarande flagg,
som är röd med ett hvitkantadt blått kors i midten
samt äfvenledes försedd med det för bägge nationerna
gemensamma unionstecknet. – Norska så väl som danska
och finska handelsflaggorna hafva fyrkantig form,
då deremot norska och danska örlogsflaggorna äro
försedda med respektive 3 och 2 tungor. Den danska
handelsflaggen är röd, med ett hvitt kors i midten,
den finska är hvit, blå och röd, i lika breda,
vågräta bälten. L. H.
Handelsflotta, sjöv., den del af ett lands alla
fartyg, som är afsedd uteslutande för handel eller
privat persontrafik, och som eges af enskilda
personer eller af bolag. I förstone begagnades
flatbottnade farkoster, hvilka stakades fram
längs de grunda stränderna; derefter blef åran
ett framdrifningsmedel, och man vågade sig då
längre ut på djupet. Sedermera kommo segel i
bruk. I början seglade man endast med vinden. Med
seglens bruk började äfven fartygskonstruktionerna
småningom att förbättras och fartygens storlek att
växa. Ångkraftens uppfinning inledde ett nytt skede
i handelsflottornas historia. 1807 byggde Fulton i
Amerika och 1812 Bell i England de första praktiskt
dugliga ångfartygen. Sedan dess hafva ångfartygen
mer och mer vunnit erkännande och användning inom
verldens handelsflottor, och alla tecken tyda på
att segelfartygens tid är förbi, åtminstone för de
större handelssjövägarna. – År 1880 var antalet af
verldens samtliga handelsfartyg (segelfartyg under
50 tons och ångfartyg under 100 tons oberäknade)
55,000, med 20,7 mill. tons drägtighet. Af dessa voro
48,600 segelfartyg, om 13,9 mill. tons, och 6,400
årgfartyg, om 6,8 mill. tons. 1881 hade
fartygsantalet stigit till 55,894 och tontalet till
nära 21,4 mill. England eger af alla nationer den
största handelsflottan. 1880 utgjordes hon af 16,183
segelfartyg, om 3,750,442 tons, och 3,789 ångfartyg,
om 2,594,135 tons. Fördelade på de olika landen,
intogo handelsflottorna 1880 nedanstående förhållande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
