Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hammarsten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och erhöll 1807 anställning i hofkansliet i Wien. 1811
blef han kejserligt råd och hoftolk samt 1817 verkligt
hofråd och 1835 friherre. 1847–49 var han president i
vetenskapsakademien i Wien. Död 1856. Hans mångsidiga,
ehuru ytliga insigter i de österländska språken
i förening med hans ovanligt stora arbetskraft
gjorde det möjligt för honom att blifva en af sin
tids produktivaste författare. Bland hans skrifter
märkas: Encyklopädische übersicht der wissenschaften
des orients (1804), Rosenöl, oder sagen und kunden
des morgenlands (1813), Des osmanischen reichs
staatsverfassung und staatsverwaltung (1816),
Geschichte der schönen redekünste Persiens (1818),
Geschichte der assassinen (s. å.), Geschichte des
osmanischen reichs (1827–35; 2:dra uppl. 1835–36),
Geschichte der osmanischen dichtkunst (1836–38),
Gemäldesaal moslimischer herrscher (1837–39),
Geschichte der Ilchane (1843) och Geschichte der
chane der Krim (1856). Dessutom utgaf han en mängd
öfversättningar från turkiska, arabiska och persiska
språken.
Hammerschmidt, Andreas, tysk tonsättare, född i
Böhmen 1611, blef organist i Freiberg 1635 och
i Zittau 1639. Död 1675. Han var en af de mest
betydande kyrkliga tonsättare i Tyskland under
1600-talet, så till vida att han var ej blott en
skicklig efterhärmare, utan en medveten skapare af nya
tonformer. Händels oratorium och Bachs passionsmusik
hafva i H:s "Dialoger" en af sina starkaste rötter. I
viss mån kan H. betraktas såsom en efterföljare till
H. Schütz. Han skref en stor mängd mässor, motetter,
konserter, dansar m. m. A. L.
Hammershaimb, Venceslaus Ulricus, dansk prest,
föddes på Färöarna och var äfven en tid prest
derstädes. Sedan 1874 är han kyrkoherde i Lyderslev,
i Sydsjälland. H. intager ett framstående rum som
samlare och utgifvare af färöiska folkvisor. Hans
vigtigaste, särskildt utgifna samlingar äro
"Sjurðar kvæði" (1851) og "Färöiske kvæder"
(1855). Derjämte har han offentliggjort åtskilliga
visor i vetenskapliga tidskrifter, och till
S. Grundtvigs "Danmarks gamle folkeviser" har han
meddelat många bidrag, C. R.
Hammershus, en väl befäst borg, som Lunds ärkebiskopar
under medeltiden (från 12:te årh.) innehade på
Bornholm. Den låg på öns nord-vestra udde, nära
Hammeren. Under stridigheterna mellan ärkebiskoparna
och konungarna intogs H. flere gånger af de senare,
t. ex. 1259, 1265, 1319 och 1325. 1521 innehades
det af Kristian II, och den fyenske biskopen
Jens Andersen Beldenak hölls då der fången,
men s. å. intogs det af lybeckarna. 1658 låg en
svensk besättning i H., men öns innevånare gjorde
uppror och tvang densamma att gifva sig. 1660–61
sutto Korfitz Ulfeld och hans hustru fängslade
på H., hvilket äfven senare nyttjades till
statsfängelse. Omkr. 1750 nedrefs borgen till en
del, och nu återstå af densamma endast ruiner.
E. Ebg.
Hammers museum har blifvit benämningen på en af
juveleraren Christian Hammer i Stockholm bildad
samling af konstföremål och
fornsaker af alla slag, den största enskilda
i norden. Bildandet begynte omkr. 1848 och har
fortgått till närvarande tid. Enligt de senaste
tryckta uppgifterna utgjorde samlingen 1874 mer än
120,000 nummer, fördelade på åtta hufvudafdelningar,
men detta antal torde numera vara betydligt ökadt. De
nämda afdelningarna voro: fornsaker och jordfynd
(mest svenska föremål); skulpturföremål, bland dem
åtskilliga af Byströms arbeten; vapen och pinoredskap;
målningar, handteckningar och gravyrer, bland dem mer
än 900 oljemålningar; konstindustriafdelningen, inom
hvilken handtverksskrånas tillhörigheter bilda en
särdeles vigtig grupp; föremål för andaktsbruk;
handskrifter och tryckta böcker samt föremål af
blandad art. Öfver samlingen, som förvaras dels
i adelsvärdska huset vid Rosenbad, dels i Hammers
(f. d. Byströms) villa å Djurgården, finnas utförliga
beskrifningar och kortare öfversigter utgifna på
svenska, franska, tyska och engelska (1870–76). Den
innehåller en stor mängd dyrbara, intressanta och för
konsthistorien vigtiga föremål, synnerligast inom den
egentliga konstafdelningen och den för konstindustri,
samt erbjuder på flere områden serier af prof,
hvilka endast sällan träffas i sådan talrikhet och
fullständighet. I Okt. 1871 hembjöd egaren samlingen
i dess helhet till inlösen af svenska staten, men
detta anbud ledde icke till någon åtgärd från K. M:ts
sida. Lika liten framgång hade en vid riksdagen 1874
väckt motion om samlingens inlösen för en summa af
120,000 pund sterling (1 p. st. ungefär = 18 kr.),
hvilken lösesumma betingades deraf att egaren då sålt
det hela till en engelsman. Denne brast emellertid
i fullgörandet af liqviden, och köpet återgick. Den
literatur, som detta anbud framkallade ("Handlingar
rörande Hammers museum", 7 häften, "Ifrågasatt
konstindustrimuseum", 3 häften, m. m.) riktade inom
Sverige uppmärksamheten på vigten af att samlingar
för slöjdens och kulturhistoriens behof uppstode,
och derigenom förmedlades otvifvelaktigt uppkomsten
af såväl Svenska slöjdföreningens museum som det
nuvarande Nordiska museum. -rn.
Hammond [hämmönd], William Alexander, amerikansk
läkare, f. 1828, blef medicine doktor 1848 och
inträdde året derefter såsom läkare i Förenta
staternas armé. 1860 utnämndes han till professor
i anatomi och fysiologi vid universitetet i
Maryland. Vid inbördeskrigets början (1861) tog han
å nyo anställning såsom militärläkare och blef snart
(April 1862) arméns öfverläkare. I denna egenskap
inlade han synnerligen stora förtjenster. Men han
hade sårat några af sina förmän i krigsdepartementet
och genom sin hastiga befordran uppväckt sina
äldre kamraters afund; några fel vid uppgörande
af kontrakter framdrogos emot honom, och han
afsattes från sin tjenst 1864. Kort derefter blef
han öfverläkare vid hospitalet för nervsjukdomar i
New York. Han har bl. a. utgifvit: Military hygiene
(1863); Sleep, and its nervous derangements (1869);
A treatise on diseases of the nervous system (1871);
Insanity in its relations to crime (1873) och Over
mental work (1878). Derjämte har han redigerat "The
Journal of psychological medicine".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
