Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hammarsten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är en fyr byggd, och vid bergets fot ligger
Hammersjön, den största sjö på Bornholm.
E. Ebg.
Hammerfest, Norges och tillika hela den civiliserade
verldens nordligaste stad (70° 39’ 15" n. br.),
ligger på vestra kusten af Kvalöen och har
omkr. 2,300 innev. Platsen var urspaungligen ett
faktori för den monopoliserade kungliga handeln,
men fick 1787 stadsrättigheter. H. drifver liflig
handel med ryssarna i guvernementet Archangel
samt är en centralpunkt för fiskerierna vid
Östfinnmarkens kuster och för de fångstexpeditioner,
som utgå till Spetsbergen. Deremot är dess
aktiva skeppsfart nästan uteslutande inskränkt
till fraktfart på de närliggande städerna.
O. A. Ö.
Hammerich. 1. Peter Frederik Adolf H., dansk
universitetslärare, historiker, född d. 9 Aug. 1809
i Köpenhamn, blef teologisk kandidat 1830, magister
artium 1834 och prest 1839 samt tjenstgjorde såsom
sådan först på landsbygden, sedermera i Köpenhamn
(från 1845; samtidigt höll han som privatdocent
föreläsningar i historien) och under krigsåren 1848–50
vid hären. 1859 utnämndes han till professor i teologi
vid Köpenhamns universitet. 1854–66 var han medlem af
folketinget. Död d. 9 Febr. 1877. En lefvande religiös
och fosterländsk känsla, en fast, genom ungdomsresor
i Sverige närd öfvertygelse om nordens nationella
enhet utgjorde grundmotiven i H:s lif. Derigenom
kom han att stå Grundtvig nära. Genom H:s utnämning
gjorde grundtvigianismen sitt första intåg vid
Danmarks högskola. Till följd af hans verksamhet som
ordförande i "Roskilde convents" psalmkomité upptogos
många af Grundtvigs psalmer i den nya auktoriserade
kyrkopsalmboken (1855), från hvilken de förut varit
så godt som uteslutna. Som författare valde H. sina
ämnen från nordens och kyrkans historia. Hans första
större arbete var en serie på källstudier grundade,
lifliga framställningar ur Danmarks historia:
Danmark i Valdemarernes tid (1847–48), Danmark
under de nordiske rigers forening (1849–54) och
Danmark under adelsvälden (1854–60), hvartill
sluter sig en i "Nordisk universitetstidskrift"
tryckt vigtig afhandling om enväldets införande och
den till stor del på grund af egen iakttagelse gjorda
skildringen Den slesvigske treårskrig (1852). H:s
andra hufvudararbete är den snillrikt skrifna, mycket
använda handboken Den christne kirkes historie (1868
–71; "Den kristna kyrkans historia", 1878–80), det
första större och mera allmänfattliga danska arbete
af detta slag efter Holbergs. Det föregicks af tvänne
särdeles grundliga specialundersökningar beträffande
nordens kyrkohistoria: Den hellige Birgitte
og kirken i norden (1863; "Den heliga Birgitta
och hennes tid", 1864) och En skolastiker og en
bibelteolog, eller Anders Sunessön og mester Matthias
(1865). Mest originel är H. utan tvifvel i sin stora
som universitetsprogram (1873) utgifna undersökning
De episk-kristelige oldkvad hos de gotiske folk,
som bl. a. innehåller en mängd goda öfversättningar
af fornengelsk poesi. Till detta arbete sluter sig
på visst sätt Nordens äldste dikt,
oversat og oplyst (1876), en med stor flit och mycken
smak utförd öfversättning af Valuspå. Slutligen
efterlemnade H., till utgifvande efter sin död,
en serie Livs-erindringer, som började att
oflentliggöras i April 1882. H:s stil, som i
hans ungdom led af öfverdrift och svulst, blef
småningom allt renare, men behöll alltid en mycket
egendomlig friskhet och färg. – 2. Martin Johannes
H., skolman och författare, den föregåendes broder,
född d. 4 Dec. 1811 i Köpenhamn, blef teologisk
kandidat 1833, magister artium 1835 och, efter
flere års utländska studieresor, docent i sanskrit
1841. Redan 1842 lemnade han den akademiska banan
för att öfvertaga ledningen af "Borgerdydskolen"
på Kristianshavn. 1848–49 var han medlem af
den grundlagstiftande riksförsamlingen, men
afhöll sig derefter från omedelbart deltagande
i politiken. 1867 lemnade han sin plats vid
ofvannämnda skola och lefde derefter som godsegare
i Sydsjälland samt verkade bl. a. som medlem af
"Udvalget till folkeoplysningens fremme" (stiftadt
1865 af M. Steenstrup). Död d. 20 Sept. 1881. H:s
författareskap rörde sig hufvudsakligen kring
undervisningsfrågor, och särdeles intresserad var han
för modersmålets rykt. Under den gemensamma titeln
Småskrifter (1866–71; en del under utgifn.) äro
hans många hithörande afhandlingar sammanförda. Den
förnämsta literära vinsten af hans verksamhet som
skolman äro dock utan tvifvel de båda ypperliga med
grammatikaliska och literaturhistoriska upplysningar
försedda läseböckerna "Svenske läsestykker" (1859)
och "Danske og norske läsestykker" (1866; mycket
använd äfven vid svenska läroverk). Liksom brodern
var H. ifrig skandinav. Hans gradualdisputation –
den första, som var författad på danska – behandlade
en nordisk-mytologisk fråga (Ragnaröks-myten). Som
skolman arbetade han alltjämt på att i Danmark
utbreda kunskap i svenska, och han var en af "Nordisk
universitetstidskrifts" grundläggare och flitigaste
medarbetare samt tog en verksam del i de första
nordiska studentmötena. Utom ofvannämnda arbeten
författade H. Ewalds levned (1859), Thorvaldsen og
hans kunst (1870), Fremstillingens kunst i retning
af det almenläselige (1881) m. m. och lemnade en
mästerlig öfversättning af Sakuntala (1845; 4:de
uppl. 1881). – 3. Asger H., kompositör, son till
H. 1, f. 1843,har sedan 1862 mest vistats utomlands,
bl. a. flere år i Paris, hvarest han kom i ett nära
vänskapsförhållande till Berlioz, och är sedan
1871 direktör för Peabodys musikaliska akademi i
Baltimore. H:s kompositioner, en orkestertrilogi,
flere kantater och några operor, af hvilka två med
nordiska ämnen, Tovelille (1865) och Hjalmar och
Ingeborg (1867; till svensk text) utmärka sig mindre
genom melodirikedom och originel stil än genom en
kraftigt verkande instrumentering. H. skrifver
i allmänhet sjelf sina operatexter.
C. R.
Hammer-Purgstall, Joseph von, friherre, tysk
orientalist, f. 1774, blef 1799 tolk vid österrikiska
legationen i Konstantinopel, tjenstgjorde derefter
såsom sekreterare och tolk vid engelsk-turkiska armén
under fälttåget mot fransmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
