Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamilton ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bischari-sprache" (bd I, 1881). – Bilin- (mindre
riktigt bilen- eller belen-)språket talas
af bogos (se d. o.) och har behandlats af Reinisch
"Die Bilin-sprache" (1882). – Sjoho (saho), som talas
af soho-folket vid Röda hafvets kust s. om Masáua,
har af samme forskare blifvit studeradt i en af dess
förnämsta dialekter: "Die sprache der Irob-Saho"
(1878). Af de till Abessinien hörande falasja-
och agau-språken, liksom af dankali och
somali utmed Röda och Indiska hafven, har man
blott några spridda ord- och exempel-samlingar. De
vetenskapliga resultat, som ur dessa kunnat vinnas,
hafva sammanstälts af Praetorius ("Zeitschrift der
deutschen morgenländischen gesellschaft", 1870). –
Bättre kändt är galla uti inlandet s. om Abessinien,
öfver hvilket språk man har tvänne utförliga
grammatiker, af Massaja (1867) och Tutschek (1845),
samt ett lexikon af sistnämnde författare (1844). –
Då de flesta hamitiska språk äro så ofullständigt
undersökta, kan man ännu icke med någon större
noggranhet yttra sig om de särskilda egenskaper, som
känneteckna dem till skilnad från andra språkstammar
eller med full visshet afgöra om och i hvad mån de
äro beslägtade med andra språk. Dock har det redan
blifvit bevisadt, att den hamitiska språkstammen står
i ett närmare förhållande till den semitiska, än det
som kan uppvisas ega rum mellan något annat par af de
fyra formrikaste språkfamiljerna, den uralaltaïska,
indoeuropeiska, hamitiska och semitiska. Den närmare
arten af denna frändskap emellan hamitismen och
semitismen, som förnämligast framträder i pronomina
och verbalböjningen, finnes fullständigast uppvisad
i ett svenskt arbete: Almkvist, "Den semitiska
språkstammens pronomen" (1875). Af de hamitiska
språkens slägtskapsförhållanden sins emellan lemnade
Fr. Müller en för sin tid förtjenstfull öfversigt:
"Reise der oesterreichischen fregatte Novara,
Linguist. theil" (1867). En utförligare, vetenskapens
nuvarande ståndpunkt motsvarande framställning af
samma ämne har man att vänta i det snart utkommande
andra bandet af det ofvannämnda arbetet "Die
Bischari-sprache". H. A.
Hamlad l. hamblad (af Isl. hamla, lemlästa),
jur., förekommer i betydelsen svårt misshandlad
såväl i 1734 års lag som i Sveriges äldre lagar. Så
t. ex. innehåller Kristoffers landslag, Såramål
med vilja, kap. XII: "Nu kan man warda huggin eller
hambladher, swa at han är ey föör till Tings eller
Kirkio, sigh at kära, eller såår sijn syna lata:
Tha skal Häradzhöfdinge budh faa, han skal honom siex
sanninda män nempna, The skula tijth komma innan nästa
fiughurtan nätter efter thet skadhin gjordis och mäta
Saar hans, och swa ther före bota lata, som the wilia
sin Eedh före biuda, och saar och akoma äro til". I
1734 års lag förekommer ordet i 6 kap. 2 § Ärfda
Balken. E. S.
Hamlet (Amleth), dansk forntidshjelte och konung,
enligt Saxo son till konung Örvendel och drottning
Gerutha. Sedan Örvendel blifvit mördad af sin broder
Fengo och denne äktat Gerutha, ställde H. sig galen,
under det han
likväl ständigt förberedde hämd. Sänd till England
för att dräpas, vann han der mycket beröm, hustru
och krigsmakt, hvarefter han återsände till Danmark
och hämnade sin fader. Han är kanske den förnämste
representanten i nordens sagohäfder för den sega
uthålligheten i fullföljandet af ett ändamål och
för listen i hjeltemodets tjenst. Under medeltiden
tyckes namnet hafva öfvergått till betydelsen af dåre;
åtminstone användes ordet Amblode (se d. o.) i denna
bemärkelse i Gamla l. Erikskrönikan. Behandlad i en
italiensk novell, har sagan om Hamlet kommit till
Shakspeares kännedom och gifvit honom ämnet till
tragedien "Hamlet". Äfven Oelenschläger skref i sin
ålderdom en "Amleth", ett tämligen svagt arbete.
Hamlin [häm-], Hannibal, nord-amerikansk statsman,
f. 1809, sysselsatte sig 1833–51 såsom sakförare i
staden Hampden (staten Maine). I politiken slöt han
sig i början till demokraterna, hvilka 1843 och 1845
invalde honom i unionskongressens representanthus
samt 1848 och 1851 i senaten, men öfvergick 1856 till
republikanska partiet samt utsågs af detta s. å. till
guvernör i Maine och 1857 till unionssenator. 1861–
65 var han den stora republikens vicepresident (under
Lincolns första presidentskap) och beklädde 1865–69
en indrägtig syssla i Boston. 1869 utsågs han för 6
år till unionssenator.
Hamling l. Underqvistning, ett skogsbrukssätt,
som hufvudsakligen afser vinnande af foderlöf
åt kreaturen och smärre virke till bränsle,
nyttjas i hagar och ängsmarker samt för de utefter
vägar planterade träden. Pil- och poppelarterna
jämte ask och annbok lämpa sig bäst för detta
hushållningssätt. Björk, asp och ek samt de flesta
öfriga löfträd kunna underkastas hamling, men
blifva icke då så varaktiga som de först nämnda
trädslagen. C. G. Hz.
Hamm, stad i preussiska regeringsområdet Arnsberg
(Westfalen), vid Lippe. 20,783 innev. (1880). H. är
en hastigt uppblomstrande industristad, som har flere
jerngjuterier och maskinverkstäder, tvänne stora
verk för tråddragning jämte puddel- och valsverk
samt fabriker för tillverkning af landtbruksredskap,
kemikalier m. m.
Hamm, Wilhelm von, tysk agronom, f. 1820, blef 1844
direktör för landtbruksskolan vid Bern och flyttade
1846 till Leipzig, såsom redaktör för "Agronomische
zeitung", hvilken han utgaf till 1869. 1848 deltog
H. med en friskara i kriget mot Danmark och grundlade
1851 vid Leipzig en fabrik för åkerbruksredskap. 1867
utnämndes han till chef för åkerbruksdepartementet i
österrikiska handelsministeriet och inträdde 1868
i det då grundlagda åkerbruksministeriet. H. har
utöfvat en betydande författareverksamhet inom
agronomiens och industriens områden. Bland hans
många skrifter märkas: Die landwirthschaftichen
geräthe und maschinen Englands (1845); Belehrungen
über alle zweige der viehzucht (2:dra uppl. 1870);
Grundzüge der landwirthschaft (1851–54, bearbetning
efter ett franskt original); Wesen und ziele der
landwirthschaft (1867); Illustrirter katalog der
Londoner industrieausstellung 1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
