Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamilton ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1631 gick han i Gustaf II Adolfs tjenst med 5
regementen engelsmän och skottar, hvilka han på
egen bekostnad värfvät, samt deltog i slaget vid
Breitenfeld. Han återvände emellertid snart till sitt
fädernesland, der han under stridigheterna mellan
konung Karl I och de skotske covenanterna iakttog ett
tvetydligt uppförande. Detta oaktadt upphöjdes han af
konungen till hertig af H. (1643). 1648 samlade han
en här i Skotland för att understödja konung Karl i
hans strid med parlamentet samt ryckte in i England,
men blef af Oliver Cromwell slagen och tillfångatagen
vid Preston i Lancashire. Hans hufvud föll d. 9 Mars
1649 på schavotten i London.
4. Sir William H., engelsk diplomat och
fornforskare, dottersons sonsons son af den
föregående, f. 1730, 1764–1800 sändebud vid
hofvet i Neapel, död 1803, är mindre bekant
såsom diplomat än såsom fornforskare. Vid ankomsten
till Neapel väcktes hans håg för fornforskning
genom de då pågående gräfningarna vid Herculaneum
och Pompeji, och 1765 inköpte han Porcinaris stora
samling af grekiska och etruskiska vaser, hvilka
han lät beskrifva i Antiquités étrusques, grecques
et romaines, tirées du cabinet de M. Hamilton
(1766–67). Äfven Italiens vulkaner voro föremål för
hans studier, och resultatet af sina forskningar
offentliggjorde han i Observations upon mount
Vesuvius, mount Etna and other volcanoes of the two
Sicilies (1772), Campi Phlegraei (1776–77) samt i
ett supplement till sistnämnda arbete, skildrande
Vesuvius’ utbrott 1779.
5. Lady Emma H., född Lyon l. Harte, den
föregåendes hustru, var beryktad för sin skönhet,
sin plastisk-mimiska förmåga, sina utsväfningar
och sina politiska intriger. Hon föddes 1764,
var dotter till en fattig tjensteflicka och
tjenade sjelf en tid dels i privathus, dels på
värdshus, tills hon blef mätress åt kapten J.
W. Payne. hvilken lät gifva henne en omsorgsfull
uppfostran. Men hon förföll igen och nyttjades af
en läkare Graham vid hans medicinska charlatanerier
och gjorde samtidigt under namnet "Fanny" eller
"vackra mjölkflickan" tjenst som modell. Inom kort
blef hon mätress åt lord Ch. Greville, hvilken
dock måste afstå henne åt sin onkel, sir William
Hamilton, som 1791 gifte sig med henne. I Neapel,
der han var engelskt sändebud, började en lysande
tid för lady Emma. Hon presenterades på hofvet,
blef snart drottning Karolinas förtrogna och utöfvade
genom drottningen, hvilken fullkomligt beherskade
konung Ferdinand IV, ett betydligt inflytande på
Neapels politik. Så t. ex. var det neapolitanska
anfallet på Rom 1798 till ganska stor del hennes
verk. 1798 gjorde hon bekantskap med den engelske
amiralen Nelson, hvilken intogs af den lidelsefullaste
kärlek till henne. Då sir William 1800 med sin fru
återvände till England, nedlade Nelson sitt kommando
samt följde sin älskarinna. I England födde lady
H. en dotter, till hvilken Nelson var fader, och
hvilken äfven fick Nelsons namn. Efter sin makes
död (1803) hängaf lady Emma sig helt och hållet åt
Nelson, men förföll fullständigt efter sin
älskares död (1805). Hon framlefde siiia sista dagar i
Calais, der hon dog 1815. Såsom konstnärinna gjorde
hon sig ett namn genom att återväcka till lif den
antika mimiken och orkestiken. I sina plastiska
framställningar ("lefvande bilder") efterbildade hon
vanligen antika statyer; framför allt lyckad var hon
i sitt återgifvande af Niobe.
6. Sir William H., filosof, f. 1788 i Glasgow,
studerade filosofi och juridik i Oxford
samt blef 1821 professor i historia och 1836
professor i logik och metafysik i Edinburgh. Död
derstädes 1856. Utom en upplaga af sin lärare
Reids skrifter och en mängd uppsatser i "Edinburgh
reviev" utgaf H. ett arbete, kalladt Discussions
on philosophy and literature, education and
university reform (1852; 3:dje uppl. 1866).
Efter hans död utkommo de af honom författade
Lectures on metafysics and logics (1859; 3:dje
uppl. 1866), som röja påverkan af Kant. H. är
närmast att hänföra till det "sunda förnuftets
filosofer", hvilkas läror han sökte förena med
kantianismen. Hans Memoirs utgåfvos 1869.
7. Sir William Rowan H., engelsk matematiker,
född 1805 i Dublin, 1827 professor i astronomi
vid universitetet i Dublin, död 1865, upptäckte
på teoretisk väg ljusets koniska re-fraktion i
tvåaxlade kristaller samt uppfann en ny matematisk
teori, den s. k. qvaternion-kalkylen. Bland hans
skrifter märkas Theory of systems of ray (1828 o. f.),
Lectures ön qua~ ternions (1852) och Elements
of qualernions (1866).
9. Anthony, grefve af H., fransk skriftställare,
härstammande från en yngre gren af den skotska
slägten H., född på Irland 1646, fördes af sina
föräldrar efter Karl I:s afsättning (1649) till
Frankrike, men återvände vid restaurationen (1660)
till sitt fädernesland. Jakob II utnämnde honom
till befälhafvare öfver ett infanteriregemente
och kommendant i Limerick. Efter Jakob H:s
afsättning (1689) begaf H. sig till Frankrike,
der han sysselsatte sig med skriftställeri. Död
1720. Han utgaf sin svåger grefve Ph. de Grammonts
memoarer: Mémoires du comte de Grammont (1713;
flere uppl.). Hans Contes de féerie (1805; senaste
uppl. 1874) äro en parodi på den af Fénelon omhuldade
sagodiktningsarten. H:s samlade arbeten utgåfvos af
Renouard 1812.
Hamilton, Charles William, tysk målare af skotsk
härkomst, född i Bruxelles 1668, hade en tid
anställning hos furstbiskopen Alexander Sigismund
i Augsburg och dog derstädes 1754. Han målade med
stor naturtrohet djur (vanligen foglar och insekter)
och växter, i synnerhet tistlar. H:s fader, James
H., och båda bröder, Philipp Ferdinand samt Johann
Georg (f. 1672, d. 1737), målade äfvenledes djur och
"still-leben". Den sistnämnde var hofmålare vid det
kejserliga hofvet i Wien.
Hamilton [hämiltön], Alexander, nord-amerikansk
statsman, föddes d. 11 Jan. 1757 på ön Nevis i
Vestindien, begaf sig 1772 till New York och inskrefs
1774 såsom student vid King’s college derstädes. Då
samma år striden om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
