Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inträdestal hållet i Svenska akademien den 24
Januari 1859, Minnesteckningar öfver: Karl De Geer
(1869), J. A. v. Hartmansdorff (1870), enkedrottning
Josefina (1876), C. G. Rehnsköld (1878), C. F. Akrell
(s. å.), J. N. Tersmeden (1879) och Jakob de la
Gardie (1880) m. m. – 1881 afsade H., sig på en
gång alla sina förtroendeuppdrag och ledamotskap
i akademier och vittra samfund samt återlemnade
honom förlänta ordensdekorationer. Redan innan han
vidtog detta steg, hade man och man emellan samt i
pressen cirkulerat visserligen aldrig bekräftade,
men ej häller någonsin vederlagda rykten om att H.,
tillföljd af förtviflad affärsställning, begått
en sådan handling, som af lagen bestraffas med
förlust af frihet och medborgerligt förtroende. Några
månader derefter lemnade han fäderneslandet och lärer
f. n. vara bosatt i södra Frankrike.
9. Hamilton, Gustaf Axel Knut, grefve, sonson af H. 5
och den föregåendes kusin, universitetslärare, född
på Hönsäter i Skaraborgs län d. 29 Nov. 1831, blef
1848 student i Upsala, 1855 juris utriusque kandidat
samt 1858 docent i juridik och nationalekonomi
i Upsala. 1859 utnämndes han till adjunkt i
nationalekonomi, folkrätt samt svensk stats-
och specialrätt i Upsala och 1862 till professor
i administrativrätt och nationalekonomi vid Lunds
universitet. Han har varit ledamot af komitén för
universitetsstatutens revision (1874) och af den
skandinaviska komitén för utarbetande af förslag till
ny vexellag (1877). Under åren 1866–70 redigerade
han "Nordisk tidskrift för politik, ekonomi och
litteratur" och har bl. a. utgifvit: Om den politiska
ekonomiens utveckling och begrepp (1858), Om ägofrid
efter svensk lag (1859), Om penningar och kredit
(1861), Om arbetsklassen och arbetareföreningar (1865)
samt Öfversigt af statsinkomsternas olika slag (1874).
Hamilton [hamiltön], gammal berömd engelsk-skotsk
slägt, hvilken enligt traditionen härstammar från
en norsk viking Bernard och antagligen har sitt
namn efter någon af de många landtgårdarna vid
namn H. i norra England. Ätten har en fullt säker
genealogi förd från och med Walter Fitz-Gilbert of
H., hvilken lefde i slutet af 1200- och början af
1300-talet samt för sitt förräderi mot engelsmännen
under de skotsk-engelska krigen erhöll af konung
Robert Bruce bl. a. förläningar baroniet Cadyow. Hans
ättling i sjette led James of H. of Cadyow, d. 1479,
upphöjdes 1445 från knight till lord H., och dennes
son James H. (d. 1529) blef 1503 earl af Arran. Hans
son James H. (se H. 2) erhöll af konung Henrik II i
Frankrike hertigdömet Châtellerault i förläning;
hans son John H. (d. 1604) blef 1599 markis H.;
och dennes son, James H. (d. 1625), upphöjdes
1619 till earl of Cambridge. James H:s son, den i
Sveriges historia bekante James H. (se H. 3), blef
1643 hertig af H. Hertigliga ätten H. utgick 1651 på
manssidan, hvarefter titeln öfvergick på den förste
hertigens måg, William Douglas, earl of Selkirk,
och dotterbarn. James H., William Douglas’ son,
utnämndes 1711 till hertig af Brandon i England. En
annan gren af ätten, härstammande från den förste
hertigens af Châtellerault fjerde son, Claude
(d. 1622), blef efter hvartannat lord Paisley (1587),
lord Abercorn (1603), earl (1606) och markis (1790)
af Abercorn. Andra linier af den vidtutgrenade
hamiltonska ätten äro earlerna af Selkirk
(härstammande från den ofvannämnde William Douglas
earl of Selkirk), earlerna af Orkney (härstammande
från densamme), earlerna af Haddington, hvilka leda
sina anor från Sir John of H. of Rossaven, en yngre
broder till den ofvannämnde Walter Fitz-Gilbert. Till
denna ättegren hörde den ryktbare lärde Sir
William H. (se nedan), lorderna Behaven and Stentoun
(härstammande från Sir James H. of Biel, som 1647
upphöjdes till lord) och viscounterna Boyne (på
Irland, härstammande från den ofvannämnde Claude
lord Paisley).
1. Patrick H., en af den skotska reformationens
föregångare, f. 1504, idkade omkr. 1520 studier
i Paris och åhörde sedermera i Louvain den berömde
Erasmus Rotterdamus. Efter återkomsten till Skotland
blef han 1523 medlem af universitetet i S:t Andrews.
Der började han förkunna de reformerta läror han under
sin utländska resa inhemtat, men anklagades för
kätteri och måste, 1527, fly till Tyskland.
Han besökte Luther i Wittenberg och inskref
sig såsom student vid universitetet derstädes.
Hösten s. å. vågade han emellertid återvända till
sitt fädernesland. Den ultrakatolske ärkebiskop
David Beaton inbjöd honom till en konferens
i S:t Andrews. Den unge reformatorn hörsammade
kallelsen och fick under en månad fritt predika sina
läror, men blef sedan instämd för ett concilium af
biskopar och prester, hvilket af hans svaromål tog
sig anledning att döma honom för kätteri. H. blef
1528 bränd som kättare.
2. James, earl of Arran, hertig af
Châtellerault, skotsk statsman, var sonson till
konung Jakob H:s af Skotland äldsta dotter, Maria, och
sålunda syssling till konung Jakob V samt vid dennes
död, 1542, näst Maria Stuart närmaste arfving till
skotska kronan. Han utsågs till rikets regent
under drottningens minderårighet. 1554 nedlade
han till förmån för drottningens moder, Marie af
Guise, regentskapet, hvaremot han af konung Henrik
II i Frankrike upphöjdes till hertig af Châtellerault.
I de inre striderna under Maria Stuarts regering
stod H. ständigt på drottningens sida, gynnade
hennes försök att undertrycka protestantismen,
understödde senare hennes flykt från slottet
Lochleven (1568) samt kämpade för henne i slaget
vid Langside (s. å.). Till följd af detta hans
uppträdande blef hela hamiltonska ätten utsatt för
förföljelse från regentens, earl Murrays, och
det segrande partiets sida. Murray mördades 1570
af en viss James Hamilton, och hans efterträdare,
earlen af Lennox, stupade, då H. eröfrade Stirling
(1572). Då grefve Morton, en anförvandt till H.,
öfvertog regentskapet, drog sig H. tillbaka från
det politiska lifvet. Död 1575.
3. James, earl of Cambridge, hertig af H.,
den föregåendes sonsons son, skotsk krigare,
f. 1606, uppfostrades tillsammans med konung
Karl I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
