Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hall ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ganska betydlig emigration, är ej stor och har
under hela det sista decenniet utgjort blott 6,35
proc. Befolkningstätheten är 27 à 28 personer på
qvkm., H. kan derför, enligt svenska förhållanden,
kallas ganska tätt befolkadt.
Landskapets hufvudnäring är jordbruk och
boskapsskötsel. Dess ytvidd består till 0,3 proc. af
träd-, humle- och kålgårdar, 24 proc. åker och annan
odlad jord, 8 proc. naturlig äng, 13 proc. skogbärande
mark samt det öfriga af mer eller mindre oduglig
mark. Under den senare tiden har såväl jordbruket som
boskapsskötseln uppdrifvits till en betydlig höjd,
och bägge lemna numera under ett vanligt år ansenlig
tillgång till afsalu utom länet. En god medelskörd
af stråsäd kan uppskattas till af hvete 40,000 hl.,
råg 240,000 hl, korn 100,000 hl., hafre 1,000,000
hl., blandsäd 65,000 hl., och af potates 500,000
hl. Kreatursstocken vid 1880 års slut uppgafs till
20,626 hästar, 75,887 nötkreatur – deraf 48,296 kor –,
55,978 får och 611 getter samt 15,805 svin. Dessa tal
anvisa åt H. en framstående plats bland de öfriga
länen i riket i afseende på antalet af underhållna
kreatur i förhållande till såväl folkmängden
som egovidden. Skogarna äro illa medfarna, och
fortfarande afverkas de enskildes bok- och björkskogar
utan urskilning och utan tanke på återplantering,
men deremot har hos många landtmän vaknat håg för
plantering af barrskog. Den ej obetydliga utförsel af
trä, som sker från kusten, består icke af halländskt
trä (med undantag af något ek- och bokstäfver samt
bok- och björkved), utan af virke från Vestergötland
och Småland. Hvad fisket beträffar, har åt laxodlingen
(i länets fyra större åar) egnats mycken omsorg och
mycket penningar, men dessa bemödanden hafva hittills
icke krönts med ekonomisk framgång. Hela länets årliga
laxfångst uppskattas icke högre än i medeltal till
omkr. 30,000 kg. i vigt och 50,000 å 70,000 kr. i
värde, Saltsjöfisket gaf år 1880 mer eller mindre
sysselsättning åt 2,636 personer, deraf 675 husfäder
eller husmödrar, hvilka för fisket använde 26 däckade
och 459 öppna båtar, i värde de förra 26,975 kr.,
de senare 43,014 kr. Ett medelgodt år gifver på
saltsjöfisket en inkomst af omkr. 160,000 kr.
De större fabrikerna äro Slottsmöllans klädesfabrik
(tillverkningsvärde år 1880 omkring 1,380,000
kr.), Anderstorps mekaniska bomullsspinneri
(260,000 kr.), två ölbryggerier i Halmstad
(130,000 kr.) och Varbergs mekaniska verkstad
(70,000 kr.). Derjämte finnas ett gjuteri
och en mekanisk verkstad (i Halmstad), ett
glasbruk (Steninge) och två stenhuggerier
(Varberg och Söndrum). Bränvinsbränningen är
ej betydlig, i medeltal 340,000 liter årligen
vid 5 brännerier. Sågverksrörelsen är ringa och
bergsbruksdriften ingen. Om husslöjden är att märka
den betydliga möbeltillverkningen i Lindome socken,
hvarest de flesta af allmogen äro möbelsnickare,
hvilka på denna husslöjd kunna hafva en årlig
inkomst af sammanlagdt 200,000 kr. Mindre betydande
är väfnadsindustrien.
Inom länet finnas nu två bredspåriga jernvägar:
Halmstad–Jönköping jernväg (eller
Halmstad–Nässjöbanan), hvaraf 161 km. (till Lindefors) äro
öppnade för trafik och omkr. 34 km. (emellan Lindefors
och Nässjö) under byggnad, samt Varberg–Borås
jernväg, 85 km., öppnad för allmän trafik d. 27
Okt. 1880. Länet är visserligen icke lyckligt lottadt
med hamnar, men genom konst hafva städerna Halmstad,
Varberg, Falkenberg och Kungsbacka äfvensom några
andra platser fått sådana, hvarjämte några naturliga
hamnar finnas. Kustfarten är ganska liflig. 1880 egde
länet en handelsflotta af 51 segelfartyg om 4,710 tons
och 11 ångfartyg om 1,815 tons och 835 hästkrafter.
Hemmantalet å landsbygden är litet öfver 2,918 mtl
och taxeringsvärdet 59,684,100 kronor; städernas
taxeringsvärde är 9,991,000 kr. af hus och tomter
samt 1,904,200 kronor af jordar.
Af undervisningsanstalter har H. ett högre allmänt
läroverk i Halmstad, ett lägre i Varberg och
pedagogier i de öfriga städerna, elementarläroverk
i Halmstad och Varberg för qvinlig ungdom, en
landtbruksskola, en folkhögskola och slöjdskolor
m. fl. För läkarevården sörja tre provinsial-,
fem stads- och två lasarettsläkare. Jämte de två
länslasaretten, i Halmstad och Varberg, finnes
en s. k. sjukstuga i Laholm. De mest besökta
saltsjöbadorterna äro Varberg och Särö, af hvilka
det förra räknar årligen 800 å 900 badgäster.
Länet räknade år 1878 91 fattigvårdssamhällen,
som hade 5,290 understödstagare och för dessa en
kostnad af 179,900 kr. Vid 1878 års slut uppgingo
samtliga 91 kommunernas i länet tillgångar till
2,898,717 kr. och skulder till 1,004,010 kr., deras
inkomster under året voro 1,021,156 kr. och utgifterna
958,953 kr. Landstingets inkomster voro 66,310 kr. och
utgifterna 106,880 kr.
H. tillhörde vid medeltidens början Danmark och
blef ganska snart derefter deladt i tvänne landskap,
Norra och Södra H., af hvilka det förra utgjorde ett
län och det senare två, samt hörde omvexlande under
Danmark och Sverige, mestadels till Danmark. Under
de första århundradena af den nyare tiden var
landskapet en tummelplats för de dansk-svenska
krigen, hvarunder land och folk ledo mycket. Genom
Brömsebro fred (1645) kom H. under Sverige och har
sedan dess bildat ett län. Det har förr icke sparats
på förklenliga omdömen om hallänningen, särskildt i
norra delen af landskapet, och måhända skedde honom
då ingen orätt. Men tiderna hafva ändrats till det
bättre. Välståndet och upplysningen hafva stigit,
och landskapet i sin helhet måste fritagas för
de tyvärr ännu förekommande utbrotten af vildhet
inom ett idogt och ständigt framåtsträfvande folk.
K. S.
Folkmålet i norra H. (hufvudsakligen Fjäre,
Viske och Himle härad) tillhör de medelsvenska
målen och sluter sig närmast till bohuslänskan med
tungspets-r, "tjockt" l och dem åtföljande tjocka
ersättningsljud (rt, rd, rs, rn o. s. v.) samt
förlust af ändelsens n: tösa, tösera, pöjka, lida
f. liten o. s. v. Sydhalländskan åter hör till den
sydsvenska (danska) gruppen, saknar sålunda de nyss
nämnda tjocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
