Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haïti (San Domingo) - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båda förstnämnda bergskedjorna i Vega real, en af
de fruktbaraste dalar i verlden, 220 km. lång, samt
i sydöstra delen af ön, hvarest träffas slätterna
kring Neiba och Azua samt de gräsrika llanos. Af de
många vattendragen må nämnas, på norra sidan af ön,
Yaqui och Yuna, hvilka båda vattna Vega real och vid
sina mynningar visa stark deltabildning. Den förra
är segelbar under halfva sitt lopp. På södra kusten
utmynnar ännu en flod med namnet Yaqui och på den
vestra Artibonite, öns längsta flod (omkr. 400 km.),
men segelbar endast på en kort sträcka. Klimatet
är varmt och fuktigt samt till och med vid kusten,
der hettan mildras af hafsvindarna, föga lämpligt
för européer. Gula febern är ingen sällsynt
gäst. I de högre liggande trakterna råder en evig
vår. Årstiderna äro som vanligt inom tropikerna endast
två; öfvergången mellan dem utmärkes af våldsamma
stormar. Orkaner äro dock mindre vanliga än på de
öfriga Antillerna. Verksamma vulkaner finnas icke,
men jordbäfningar hafva ofta hemsökt ön, sist 1842. På
några ställen träffas varma källor. Jorden, som nästan
öfverallt består af djup växtmylla, är utomordentligt
fruktbar, och ända upp till bergstopparna belönas
odlingen rikt. Produkterna äro mångfaldiga: kaffe,
kakao, socker, indigo, bomull och tobak, ris, majs,
oranger, drufvor och fikon. Odlingen har likväl gått
mycket tillbaka, i synnerhet i östra delen af ön. Af
kaffe t. ex. utskeppas nu icke hälften så mycket
som för 100 år sedan. I utförseln väga råprodukterna
allt tyngre, särskildt timmer, hvarpå tillgången är
ofantlig genom de vidsträckta skogarna af mahogny,
jernek, ceder o. s. v. Mineral äro guld, silfver,
koppar, tenn, jern och stenkol, salt, svafvel,
jaspis och marmor, men utbytet är ringa. Öns
ursprungliga vilda djur äro till stor del försvunna,
men ersättas af förvildade nötkreatur och svin,
hvilka finnas i mängd. Papegojor och många andra
foglar med lysande färger äro talrika. Alligatorn
är mycket allmän i de större floderna och sjöarna;
sköldpaddor finnas vid kusten. I politiskt hänseende
är H. deladt i republikerna H. och San Domingo. –
2. Republik, omfattar den vestra, mindre delen af
ön H. jämte de närliggande öarna Tortuga, Gonave,
Cayamite och La Vache. Hela arealen utgör 23,911
qvkm. Befolkningen uppgår till 550,000, hvaraf
9/10 äro negrer och återstoden mulatter. De hvita få
endast mot hög afgift slå sig ned i landet och kunna
ej förvärfva medborgerliga rättigheter eller besitta
jord. Det herskande språket är franska. Industrien
är ringa, men handeln har på senare tiden något höjt
sig. Införseln uppgick år 1877 till 29,421,000 kr.,
utförseln till 28,992,000 kr. Ungefär hälften af
dessa siffror faller ensamt på Port-au-Prince. Landet
afyttrar förnämligast kaffe, mahogny och campècheträ
jämte kakao, något bomull honung och vax. Odlingen
af kaffe har hållit sig tämligen uppe vid hvad den
fordom var, men af socker har den nästan upphört
och dermed äfven varans rum i handeln. Det gamla
plantageväsendets afskaffande har gifvit en svår stöt
åt landets produktion i flere riktningar.
Befolkningen har hvarken i ekonomiskt eller socialt
hänseende infriat de förhoppningar man gjort sig
vid dess frigörelse ur Slafveriet. – I spetsen
för republiken står enligt konstitutionen af
den 14 Juni 1867 en president, som väljes för
4 år. Den lagstiftande makten utöfvas af en
nationalförsamling, delad i 2 kamrar: senaten
och representantkammaren. Statsreligionen är
den katolska; dock hafva andra bekännare fri
religionsutöfning. Kyrkans högsta ledning tillhör
en ärkebiskop. Högsta dömande myndigheten är
kassationsdomstolen i Port-au-Prince. Finanserna
äro i största oordning och landets skuld ännu icke
till sitt belopp fastställd. Före 1872 fanns endast
pappersmynt, hvilket, såsom i det närmaste värdelöst,
nämnda år måste indragas, utan att dock något
metallmynt slogs. I stället hjelpte man sig fram
med Förenta staternas mynt. För att afhjelpa dessa
olägenheter öppnades d. 1 Okt. 1881 nationalbanken,
med ett kapital af omkr. 15 mill. kr., hvilken
låtit prägla ett nytt mynt, gourde, i värde lika
med 5 frcs, och gjort början till en invexling af
de främmande myntsorterna. Deremot har den ännu icke
begagnat sin sedelutgifningsrätt, till 3 gånger den
metalliska kassan. Någon lättnad i affärerna har icke
åstadkommits af det nya penningeinstitutet, hvars
verksamhet redan till stor del består i förskottering
af medel åt regeringen. – För undervisningen i
landet är på sista tiden sörjdt genom inrättandet
af folkskolor. Hären har en effektiv styrka af 6,828
man. Örlogsflottan inskränker sig till 2 ännu icke
färdigbyggda fartyg. I administrativt hänseende
är republiken delad i 5 departement. Hufvudstad är
Port-au-Prince. S. A. L.
Historia. H. upptäcktes af Kristoffer Columbus
d. 6 Dec. 1492 och kallades af honom Isla Española
(Hispaniola). På öns norra kust anlade han ett
nybygge, La Navidad, hvilket dock snart förstördes
af indianerna. Vid sitt andra besök på ön (1493)
grundade Columbus staden Isabela, och något senare
byggde Bartolommeo Colon staden San Domingo,
Denna ö hade en talrik befolkning, af indianer
(1–2 millioner), men då spaniorerna gjorde dem till
slafvar, reducerades med stor hastighet deras antal,
så att 1532 blott omkr. 4,000 indianer funnos på
ön. Negrer måste i stället införas dit. – Omkr. 1630
besattes H:s vestra, nästan obebodda del af de
s. k. flibustiererna, hvilka ställde sig under franskt
beskydd. Franska kolonister sändes dit, förgäfves
sökte spaniorerna fördrifva dem, och i freden i
Rijsswijk 1697 måste Spanien afträda denna del af
ön till Frankrike. Under det 18:de århundradet nådde
den franska kolonien – dess namn var Saint Domingue
(S:t Domingo) – en hög blomstring, dess folkmängd
steg 1788 till 27,717 hvite, 21,808 frie mulatter
och negrer samt 405,564 slafvar. Den försåg en stor
del af Europa med kolonialvaror och beredde Frankrike
en ofantlig handelsvinst. Äfven den spanska, större
andelen af ön uppblomstrade, om än dess utveckling ej
kunde komma i jämförelse med den franska delens. Den
första franska revolutionen medförde stora hvälfningar
i den franska kolonien. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
