Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haidinger, Wilhelm Karl von - Haiduker - Haie - Haik - Hai-keu - Hailes, Sir David Dalrymple - Hailtsa - Haimburg - Haimon - Haimonia - Haimonsbarnen (Haimonskinder) - Hainan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom sina sträfvanden att införa en fast
nomenklatur inom mineralogien. – Vid sidan af
dessa rent vetenskapliga arbeten vinnlade sig
H. högeligen om spridande af naturvetenskaperna
i sitt fädernesland. Derom vittnar bl. a. den
af honom grundlagda "Verein der freunde der
naturwissenschaften". Såsom chef för Geologische
reichsanstalt inlade han odödliga förtjenster;
tack vare hans rastlösa verksamhet förvärfvade sig
denna institution snart allmänt erkännande i hela
den vetenskapliga verlden.
Haiduker. Se Hajduker.
Haie [ä], Fr. (af T. hag, Fornt. hagan, inhägna),
häck, militärisk uppställning på tvänne enkla eller
dubbla led, hvilka bilda front mot hvarandra.
Haik, Arab., ett stort, mantelformadt tygstycke af
ylle eller bomull, hvilket af de i Nordafrika boende
araberna begagnas såsom öfverplagg.
Hai-keu. Se Hainan.
Hailes [häls], Sir David Dalrymple, lord, skotsk
rättslärd och historieskrifvare, f. 1726, började
1748 praktisera såsom advokat samt blef 1766 domare
(han antog då titeln lord H.) och 1776 ledamot af
högsta domstolen i Skotland. Död 1792. Hans förnämsta
verk är Annals of Scotland (1776–79). Han författade
derjämte bl. a. Historical memoirs concerning the
provincial councils of the Scottish clergy (1769),
An examination of some of the arguments for the high
antiquity of regiam majestatem (s. å.), Remains
of Christian antiquity (1776-80), Disquisitions
concerning the antiquities of the Christian church
(1783) och An inquiry into the secondary causes,
which Mr Gibbon has assigned for the rapid growth of
christianity (1786). A. B. B.
Hailtsa, en indianstam, bosatt vid Nya Georgiens
södra kust och på norra delen af den derutanför
liggande Vancouvers ö. H. A.
Haimburg. Se Hainburg.
Haimon (Lat. Haemon), Grek, hjeltes. 1. En son af
tebanen Kreon, af Sofokles i tragedien "Antigone"
framställd såsom Antigones trolofvade. 2. Sagokonung
i Tessalien, efter hvilken detta land fordom skall
hafva kallats Haimonia. A. M. A.
Haimonia, forntida namn på Tessalien.
Haimonsbarnen (T. Haimonskinder) kallas grefve Haimons
(Aimons) af Dordogne fyra söner: Reinold af Montalban,
Adelhart, Ritsart och Witsart, hvilka i mer än sju år
måste till följd af franske konungens förföljelser
dölja sig i Ardenner-skogen. Deras öden skildras
utförligt i en till den karolingiska sagokretsen
hörande fransk dikt från 12:te årh. (utgifven 1862
af Michelant). Ämnet behandlades sedan i en fransk
prosaroman, "Histoire du noble et vaillant chevalier
Regnault de Montauban" (utan tryckår; nya upplagor
1508, 1573 och 1583), och i en fransk folkbok,
"Les quatre fils Aymon" (1495; ny uppl. 1829),
hvilken öfversattes till tyskan under titeln: "Eyn
schön lustig geschicht, wie keyser Carle der gross
vier gebrüder, hertzog Aymont von Dordons süne, 16
jarlangk bekrieget" (1535). Denna öfversättning ligger
till grund för den tyska folkboken: "Die schöne und
lustige histori von den vier Haymonskindern" etc.,
hvilken åter noga
öfverensstämmer med den nederländska "Historie von den vier
Hems-kindern" (1619). L. Tieck har behandlat sagan i
"Peter Leberechts volksmärchen" (1797). Den finnes
upptagen i "Deutsche volksbücher" af Simrock (1845)
och Marbach (1838).
Hainan (Kin. Kiung-tsju-fu), en till
kinesiska prov. Kuang-tung hörande ö utanför
Ton-kinviken, mellan 17° 52’ och 20° 8’ n. br. samt
108° 32’ och 111° 15’ ö. l. (från Gr.), skild
från fastlandet, genom det endast 15 km. breda
H.-sundet. Areal 36,195 qvkm. Hela det inre
af den ovalt formade ön fylles af Vu-tsji-sjan
("Fem-finger-berget"), en stor granitmassa, med toppar
af 2,000 m. höjd, hvilken öfverallt är klädd med
yppig skog. Från denna centrala del nedrinner mot
hafvet i alla riktningar en mängd floder, några af
ansenlig storlek och genom kanalförbindning af vigt
som trafikleder. Kusten är vid Tonkinviken lågland och
sandig, med farliga undervattensref, i ö. klippig och
brant, med goda hamnar och ankarplatser. Klimatet är
tropiskt hett, men mildras i n. af nordöstmonsunen,
täta dimmor och en ymnig dagg. Jordbäfningar förekomma
ofta. Den rika vattentillgången jämte läget mellan
vändkretsarna hafva skapat en i hög grad bördig
jordmån, i synnerhet på öns vestra hälft, hvars
flora har mycket gemensamt med Indiens. Produkterna
ur växtriket äro mångfaldiga. Ris och batater, de
förnämsta födoämnena, odlas i stor utsträckning,
äfvensom sockerröret och många frukter; dessutom,
fastän i mindre skala, bomull, indigo och
tobak. Kokos- och arekapalmer växa ymnigt. De
vidsträckta skogarna, öns förnämsta rikedom, hysa
många värderika trädslag, såsom sandel-, drakblods-,
aloe- och rosenträd, ebenholz m. fl. Afsättningen af
skepps- och byggnadsvirke, det senare i synnerhet på
Peking, är högst betydlig. I några trakter uppfödas
bufflar och småväxta hästar. Biskötseln är allmän
samt lemnar massor af honung och vax. De mineraliska
tillgångarna bestå förnämligast i koppar, jern och
silfver samt guld, hvilket fås genom vaskning ur
flodsanden. Bergshandteringen lemnar dock mycket
öfrigt att önska. Beredningen af hafssalt är
deremot mycket omfattande. Vid kusten drifves ett
indrägtigt fiske, hvilket äfven är riktadt på perlor
och koraller. Af öns inbyggare, omkr. 2,5 mill.,
äro omkr. 1 mill. invandrade kineser, hvilka bebo
kustbältet, det kultiverade området, under det
att bergstrakterna innehafvas af landets nästan
kopparfärgade urinnevånare, hvilka i språk, seder
och bruk visa stor frändskap med miaotse, de äldsta
inbyggarne i prov. Junnan. Ett mindre antal af dem
(af kineserna kallade sju-li) äro civiliserade och
uppblandade med kineser, hvilka lärt dem odlingen af
ris och tebusken, som dock lemnar en underhaltig
vara. De öfrige, sjeng-li, li l. loi, lefva i
fullkomligt oberoende af kinesiska regeringen, betala
inga skatter och lifnära sig af jagt. – Den kinesiske
guvernörens säte är Kiung-tsju, vid H.-sundet,
med omkr. 30,000 innev., hvilka drifva handel,
skeppsbyggeri och någon industri. År 1630 inrättades
der en katolsk missionsanstalt. Omkr. 15 km.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
