Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hahn-Hahn, Ida Marie Luise Sophie Friederike Gustava von - Hahr, August - Haiastan - Haidah - Haidarabad (Hyderabad, lydstat)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
märkas Gräfin Faustine (1841) och Zwei frauen
(1845), på svenska fritt öfversatt och bearbetad
af friherrinnan S. M. von Knorring under
titeln "Två fruar" (1846). Af grefvinnan H.-H:s
många reseskildringar förtjena särskildt nämnas:
Jenseit der berge (1840), Erinnerwngen aus und an
Frankreich (1842), Ein reiseversuch im Norden (1843)
samt Orientalische briefe (1844). Dessa skrifter äro
spirituella och bländande, men karakteriseras å andra
sidan, liksom romanerna, af en ytlighet i omdöme och
en aristokratisk suffisans, som skarpt gisslades af
Fanny Lewald i romanen "Diogena. Von gräfin Iduna von
H.-H." (1847). Grefvinnan H.-H:s af åtskilliga skäl
föranledda öfvergång till katolicismen (1850) väckte
mycken uppmärksamhet, och såsom en äkta renegat
verkade hon derefter med fanatisk ifver för sin nya
tro, först genom boken Von Babylon nach Jerusalem
(1851), hvilken sökte rättfärdiga det tagna steget,
samt vidare genom diktsamlingen Unserer lieben frau
(s. å.) samt arbetena: Aus Jerusalem (s. å.; 3:dje
uppl. 1856), Die liebhaber des kreuzes (1852),
Büchlein vom guten hirten (1853) och Bilder aus
der geschichte der kirche (1853–66). 1852 ingick hon
såsom novis i ett kloster i Angers och deltog senare
i stiftandet af klostret "Zum guten hirten" i Mainz,
der hon dog d. 12 Jan. 1880. Under sina senare år
författade hon åtskilliga romaner, i hvilka hon gjorde
propaganda för sina ultramontana åsigter. En samling
af hennes tidigare romaner utgafs 1851 i 21 band.
Hahr, August, kartograf, föddes på Ultuna, i
Bondkyrka församling, Upsala län, d. 26 Mars 1802,
blef underlöjtnant vid Fältmätningskåren 1821 och
deltog under de följande åren i de topografiska
mätningarna i Vestergötland, Södermanland och
Upland. 1828 blef han löjtnant i armén, vistades
derefter tvänne år utrikes samt tjenstgjorde 1831–32
vid rekognosceringarna i Östergötland och 1832–34 vid
generaladjutants-expeditionen för armén. 1837 tog
han afsked ur Topografiska kåren, blef 1838 kapten
i armén, var 1842 sysselsatt med rekognosceringar
i Halland och 1842–44 anställd vid Generalstabens
litografiska anstalt i Stockholm, befordrades 1857
till major i armén och erhöll 1868 på egen begäran
afsked ur statens tjenst. Dels med understöd af
statsmedel, dels på egen bekostnad har H. utarbetat
och utgifvit Geografisk och militär-statistisk
karta öfver Sverige och Norge samt Danmark med
Slesvig och Holstein (1845; 2:dra uppl. 1848),
Karta öfver föreslagna jernvägskommunikationer
inom Stockholms, Upsala, Nyköpings, Vesterås,
Örebro och Karlstads län (2 blad, 1856), Karta öfver
Sverige i 10 blad. Jämte statistik öfver rikets alla
socknar samt deras ecklesiastika, administrativa och
juridiska indelningar (8 blad, upptagande mellersta
och södra Sverige, 1853–60), Statistisk karta
öfver mellersta och södra Sverige (8 blad, 1852;
2:dra uppl. 1861), Statistisk tablå öfver länens och
socknarnas ecklesiastika, administrativa och juridiska
indelningar inom Sverige (1861), Fysisk och politisk
karta öfver södra och mellersta Sverige (8 blad,
1868). Karta öfver norra Sverige, upptagande
Jämtlands, Vesternorrlands, Vesterbottens och
Norrbottens län (2 blad; 1871) och Generalkarta
öfver jernvägskommunikationer inom Sverige, Norge och
Danmark samt inom angränsande delar af Östersjöländer
(6 blad. 1875; 2:dra uppl. 1880).
Haiastan, "Hais land", det
inhemska namnet på Armenien.
H. A.
Haidah, en indianstam, som jämte de beslägtade Kaigani
(Kyganies) bebor sydligaste delen af Prinsens af Wales
ö och drottning Charlottes arkipelag vid Britiska
Nord-Amerikas vestra kust. Deras språk bildar jämte
sju andra indianska dialekter, af hvilka Thlinket
(l. Koloschiska) och Nutka äro de bäst kända,
en särskild grupp af de inhemska amerikanska språken,
kallad "nordvestkustens språk". H. A.
Haidarabad (Eng. Hyderabad). 1. H. l.
Nisams rike, den största britiska lydstaten i Hindustan,
omfattande södra hälften af det egentliga Dekhan,
mellan Centralprovinserna, Madras och Bombay. Areal
233,100 qvkm. 9,167,000 innev. (1881). Landet
vattnas af en mängd floder, hvilka hafva sina
källor på vestra Ghats eller norra Dekhanplatån
och alla rinna mot ö. De största äro Godaveri
med Penganga, gränsflod i n., och Kistna med
Tungabhadra i s. Jorden är i allmänhet bördig och
frambringar en mångfald af produkter: ris, hvete,
majs, bomull, indigo, sockerrör, tobak samt många
fruktsorter. Den rika skogstillgången tillgodogöres
föga, och boskapsskötseln är obetydlig. Deremot
fås mycket silke. Både jern- och stenkolslager
finnas, men bearbetas blott i ringa mån. Klimatet är
sundt och de varma vindarna mindre tryckande genom
frånvaron af torra, nakna öcknar. Af befolkningen
är flertalet hinduer, hvilka utgöra den åkerbrukande
och industriidkande klassen och till stor del lefva
i knappa vilkor. Araberna, som inträngde i landet
omkr. år 1300, hafva slagit under sig handeln och
äro de styrande. Utförseln består af ofvannämnda
landtmannaprodukter samt af guldstickade tyger
från Aurengabad och ciselerade smiden; införseln
omfattar salt, jern- och stålvaror samt allahanda
europeiskt kram. Genom sydvestra delen af H. löper
jernvägen Bombay-Madras. – H. lydde under stormoguln
af Delhi ända till 1713, då Asaf Djah utnämndes
till "nisam-ul-mulk" (statens ordnare), gjorde
sig oberoende och grundlade den ännu herskande
dynastien. Under fransmännens och engelsmännens
strider i Ostindien fick nisam stort inflytande,
och H. blef vid freden i Paris 1763 förklaradt för
konungarike. Kort derefter började engelsmännens
inkräktningar. 1761 afträddes till dem området kring
Godaveris mynning. Genom fördragen 1853 och 1860
pantsattes prov. Berar åt engelsmännen för lemnad
krigshjelp och kan numera, sedan äfven den 1874
aflidne nisams stora skuld af dem öfvertagits, anses
såsom faktisk engelsk besittning. Under den nuvarande
minderårige tronföljarens uppfostran, som engelsmännen
tagit om hand, skötes förmyndarestyrelsen af Salar
Djang. H:s ställning till England har namn af en
subsidieallians, hvarvid nisam betalar årligen omkr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
