Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hahn, Petter - Hahn, Johann Michael - Hahn, August - Hahn, Karl August - Hahn, Johann Georg von - Hahn, Elise - Hahnemann, Samuel Christian Friedrich - Hahn-Hahn, Ida Marie Luise Sophie Friederike Gustava von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmärksammades af den kyrkliga intoleransen. H. dog
d. 12 Dec. 1718, stadd på flykt till Sverige undan
ryssarna. R. T-dt.
Hahn, Johann Michael, tysk teosof, född 1758 i
Altdorf vid Böblingen, var son till en bonde. Genom
studiet af Böhmes och Oetingers skrifter förmåddes
han att uppträda både såsom skriftställare och
predikant. Han förkunnade ett nytt, mot den ortodoxa
läran stridande, teosofiskt system, som äfven efter
H:s 1819 inträffade död räknade en mängd anhängare,
de s. k. Michelianerna. H:s skrifter utgåfvos 1819 (i
15 bd). Några af hans andliga sånger äro i bearbetning
upptagna i den würtembergska psalmboken.
Hahn, August, tysk teolog, en bland grundläggarna
af den moderna konfessionalismen, f. 1792, blef 1819
e. o. professor i teologi i Königsberg, 1826 professor
i Leipzig och 1833 i Breslau samt 1844 tillika
generalsuperintendent i Schlesien. Död 1863. I sitt
arbete Offene erklärung an die evangelische kirche,
zunächst in Sachsen und Preussen (1827) gaf han
rationalisterna det rådet att de skulle utträda
ur statskyrkan och råkade derigenom i häftig strid
med K. G. Bretschneider, mot hvilken han riktade
Sendschreiben über die lage des christenthums in
unserer zeit und das verhältnis christlicher theologie
zur wissenschaft überhaupt (1832). G. framställde sitt
dogmatiska system i Lehrbuch des christlichen glaubens
(1828; 2:dra uppl. 1857–59). Han utgaf bl. a. Das
evangelium Marcions in seiner ursprünglichen
gestalt (1823) och den hebreiska bibeln (1831; 4:de
uppl. 1868).
Hahn, Karl August, tysk språkforskare, f. 1807,
blef 1849 professor i Prag och 1851 i Wien. Död
1857. Han var en af de förnämste förkämparna för
det af Grimm och Lachmann grundade grammatiska och
textkritiska systemet. Hans grammatiska arbeten
äro: Mittelhochdeutsche grammatik (1843–47;
3:dje uppl. 1875), Neuhochdeutsche grammatik
(1848) och Althochdeutsche grammatik (1852; 4:de
uppl. 1875). Synnerlig skicklighet ådagalade han
såsom utgifvare af gammal- och medel-högtyska dikter.
Hahn, Johann Georg von, österrikisk ämbetsman och
resande, f. 1811, d. 1869, blef 1847 österrikisk
konsul i Janina, 1851 i Syra och 1869 generalkonsul
i Athen. Under sin vistelse i Janina anställde H. de
noggrannaste forskningar öfver Albaniens land, folk
och språk, och resultatet af sina arbeten nedlade
han i det utmärkta verket, Albanesische studien
(1854). Såsom konsul i Syra arbetade han ifrigt för
genomgräfvandet af näset vid Korint och anläggandet
af jernvägar på Balkanhalfön. 1858 företog han
en resa mellan Belgrad och Saloniki, hvilken han
skildrade i Reise von Belgrad nach Salonik (1861;
2:dra uppl. 1871). I Reise durch die gebiete des Drin
und Wardar (1867) redogör han för en 1863 företagen
forskningsresa genom Turkiet. Efter hans död utkommo
Sagwissenschaftliche studien (1871–76).
Hahn, Elise. Se Bürger 2.
Hahnemann, Samuel Christian Friedrich, tysk läkare,
homöopatiens upphofsmann, född
1755, kom 1775 till Leipzig, der han mot sin
faders vilja studerade medicin, under det han
måste arbeta för bröd medelst öfversättningar af
utländska medicinska verk. 1779 blef han medicine
doktor i Erlangen och praktiserade sedermera på
flere olika orter i Tyskland. Emellertid blef han
snart så nedslagen öfver den praktiska medicinens
osäkerhet, att han "för att icke blifva sina
medmenniskors mördare" lemnade praktiken. 1784
bosatte han sig i Dresden och 1789 i Leipzig,
för att uteslutande egna sig åt kemiska studier
och författareverksamhet. Första idén till den
nya läkemetoden (homöopatien) uppstod hos honom
vid öfversättning af Cullens "Materia medica", der
förklaringen öfver kinabarkens verkan föreföll honom
alltför otillfredsställande. För att sjelf pröfva
kinans verkan tog han in en stor dos med den påföljd
att han, ehuru förut frisk, fick en feber, liknande
frossa. Hans första homöopatiska grundprincip var
nu färdig: similia similibus, "lika mot lika",
d. v. s. en sjukdom botas bäst af det medel, som
hos en frisk framkallar samma sjukdom. Ännu några
experiment i samma riktning lemnade ytterligare stöd
för denna teori. Samtidigt började han å nyo utöfva
läkekonsten, men enligt sin nya metod, hvarvid han
sjelf tillredde sina läkemedel och bestämde dosen
efter alldeles nya grundsatser (jfr Homöopati). Då
H. sjelf beredde och administrerade sina medikament,
råkade han snart i delo med apotekarna, hvilka ensamma
hade dylik rätt, och för denna kollision måste han
flytta från den ena staden till den andra. Efter
att 1810 hafva utgifvit sitt homöopatiska arbete
Organon der rationellen heilkunde (6:te uppl. 1865;
"Organon för läkekonst" etc., 1835) återvände
han 1811 till Leipzig, der han praktiserade och
föreläste till 1820. Hans andra stora arbete, Reine
arzneimittellehre, utkom 1811–21. År 1820 bosatte
han sig i Köthen, der han blef lifmedikus hos hertig
Ferdinand, flyttade 1835 till Paris och dog derstädes
d. 2 Juli 1843. Hans anhängare reste 1851 i Leipzig
och 1855 i Dessau statyer till hans minne. Oaktadt
öfverdrifterna och ensidigheterna i det homöopatiska
systemet har dock H. verkat åtskilligt godt genom
minskning af läkemedlens öfverdrifna bruk, genom
undersökningar af medikamentens inverkan på den friska
kroppen och genom införande af dietiska medel vid
sjukdomars behandling. F. B.
Hahn-Hahn, Ida Marie Luise Sophie Friederike Gustava
von, född Hahn, tysk författarinna, född i Tressow, i
Mecklenburg-Schwerin, d. 22 Juni 1805, gifte sig 1826
med grefve F. W. A. von Hahn-Hahn, från hvilken hon
skildes 1829. Derefter företog hon vidsträckta resor,
under hvilka hon äfven (1842) besökte Sverige. Hon
gjorde sig först bemärkt såsom lyrisk författarinna
genom Gedichte (1835), Neuere gedichte (1836),
Venetianische nächte (s. å.) Lieder und gedichte
(1837). Sedan egnade hon sig åt den sociala romanen
och utgaf på detta område en mängd arbeten, af hvilka
åtskilliga 1844 utgåfvos under den gemensamma titeln
Aus der gesellschaft. Bland hennes romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
