Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hæckel, Ernst Heinrich - Hæduer - Hæffner, Johann Christian Friedrich - Hæggström, Zakarias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af hvilken dervarande små öar äro återstoder,
och som till följd af den stora mängd aplika
djurformer, som der förekommer, fått namnet
Lemurien, varit menniskans skapelse-centrum. Der
har menniskoslägtet utvecklat sig från någon
numera utdöd art af menniskolika apor. – H:s
"monism" är afgjordt materialistisk. Emedan de
mekaniska och kemiska krafternas verksamhet är en
nödvändig förutsättning för det organiska lifvets
framträdande, sluter han, att detta lif har sin
grund i dessa krafter. Af den omständigheten att de
rent kroppsliga lifsfunktionerna äro den nödvändiga
förutsättningen för framträdandet af själslifvets
högre funktioner sluter han, att de förra äro grunden
till de senare. Att hela verldsskapelsen – från
framträdandet af de töckenklot, af hvilka solsystem
och planeter bildade sig, ända till uppkomsten af
förnuftsväsendet, menniskan – är en kontinuerligt
fortlöpande naturlig evolution (utveckling), är för
honom ett bevis på att det i naturen blott gifves
orsaker och verkningar, ej ändamål och medel, och att
ändamålsbegreppet är en mensklig inbillning. Genom
att uppvisa de yttre vilkor, under hvilka först
lifvet, sedermera förnuftet framträdt, tror han
sig hafva förklarat lifvet och förnuftet. Häruti
visar han sig vara en lika svag filosof, som han
är en framstående naturforskare. Den praktiska
lifsåskådning, till hvilken han på denna väg kommer,
står i full samklang med den teoretiska. Hans sede- och
samhällslara kommer icke längre än till en raffinerad
egoism. Kampen för tillvaron blifver den högsta lagen
för förhållandet mellan individer, folk och raser. I
denna kamp skall visserligen på en högre odlingsgrad
ej mera den fysiska styrkan vara det afgörande,
utan den andliga öfverlägsenheten – tagen i den
sjelfviska viljans tjenst. Den nya tidens filantropi,
som hvilar på grundsatsen att den starke bör stödja
den svage, är för honom en dårskap. H. har utgifvit
en mängd högst intressanta och vigtiga arbeten,
bland hvilka må nämnas: Generelle morphologie
der organismen (1866), författarens egentliga
vetenskapliga hufvudarbete; Biologische studien
(1870–77); Die kalkschwämme (1872); Anthropogenie
oder entwickelungsgeschichte des menschen (1874);
Ziele und wege der heutigen entwickelungsgeschichte
(1875): Arabische korallen (1876); Das protistenreich
(1878); Natürliche schöpfungsgeschichte (1868;
7:de uppl. 1879; "Naturlig skapelsehistoria"
1881–82), en klar och allmänfattlig framställning
af det organiska lifvets utvecklingshistoria på vår
jord. Detta arbete är utmärkt genom sin fullständiga
behandling af ämnet, men ock genom författarens der
ohöljdt framträdande materialistiska verldsåskådning.
A. F. Å.
Haeduer. Se AEduer.
Haeffner, Johann Christian Friedrich, tonsättare,
föddes i Oberschönau i Tyskland d. 2 Mars 1759,
studerade för Vierling, var derefter musikdirektör
vid flere tyska teatrar och kom 1780 till Stockholm,
der han s. å. blef organist vid Tyska kyrkan, 1783
ordinarie sångmästare vid k. operan, 1793 vikarierande
och 1799 ensam hofkapellmästare, tilldess han
1808 flyttade till Upsala. Under denna tid uppträdde
han äfven såsom tonsättare med operorna Electra
(1787), Alcides inträde i verlden (1793) och Renaud
(1801), alla tämligen torra försök i Glucks stil,
hvilka icke gjorde lycka. Högre ingifvelse röjdes
i hans qvartettsånger, hvaribland han nu skref
den bekanta "Hulda Rosa". Äfven utarbetade han en
koralbok (1808), som dock ej blef antagen. I Upsala
– der H. blef director musices 1808 och organist
vid domkyrkan 1826 – kände han sig bland den friska
studentungdomen bättre hemmastadd än i Stockholm,
der han genom sitt sträfva sätt stötte sig med
vederbörande. Också fick nu hans musikaliska
verksamhet ett friskare lif, så att han ej blott
uppförde sina oratorier (Försonaren på Golgatha,
Försonaren på Oljoberget), hvilka innehålla
utmärkta ställen, utan framförallt skapade en mängd
studentsånger och omarbetade en mängd koraler. Så
godt som allt det rika och omvexlande musiklif, som
ännu i dag rör sig i Upsala, har H. i sjelfva verket
grundlagt; ty han skapade der nästan ur intet. –
Till den samling folkvisor, som af Geijer och
Afzelius utgafs 1814–16, fick H. i uppdrag att ordna
och harmonisera musiken, ett värf, som han särdeles
lyckligt fullgjorde, trots sin vurm för att upptäcka
en särskild "nordisk tonskala". – Koralerna till
Wallins nya (1819 års) psalmbok anförtroddes äfven
åt H., under mycket motstånd från andra aspiranter,
med Frigel i spetsen. För de dogmatiskt abstrakta och
rytmförstenande grundsatser H. i sin koralsättning
följde fick han redan da och har sedermera
ända till våra dagar fått uppbära de skarpaste
förebråelser, och nekas kan ej, att många af dessa äro
befogade. Hans ärliga vilja kan dock icke betviflas,
och i betraktande af den systematiska ordning han
införde i koralsången i st. f. den dåtida förvirringen
måste hans koralbok, trots eller snarare till följd
af sin despotiska dogmatism, anses som ett relativt
framsteg, hvarjämte han särskildt i harmoniseringen
ofta röjer klarare historisk blick än de flesta
senare koralförbättrare. H:s största heder blifver
dock alltid att han skapat den svenska studentsången
och för densamma alstrat körer, som ännu räknas
bland dess dyrbaraste skatter. Det är tillräckligt
att påminna om hans oförgätliga musik till "Under
Svea baner, "Samloms bröder", "Vikingasäten" och "Låt
dina portar upp". – Han dog i Upsala d. 28 Maj 1833.
A. L.
Haeggström, Zakarias, bokförläggare, föddes i Ume
socken (Vesterbotten) d. 6 Aug. 1787, blef student
i Upsala 1804, men måste af brist på tillgångar
sysselsätta sig med andras undervisning, tills han
1809 erhöll en akademisk kondition och således kunde
återvända till universitetet, der han 1809 disputerade
"pro exercitio". Tillsammans med sin ungdomsvän
A. M. Strinnholm beslöt H. snart att öfvergifva den
lärda vägen och blifva boktryckare, skattade 1811
i Greifswald nödiga inventarier och började 1812
i Stockholm sin nya verksamhet. Med stor energi
och ett alltmer utbildadt omdöme hängaf H. sig åt
denna, som hufvudsakligen var egnad åt utgifvandet
af förlagsartiklar. I Juli 1815 upplöstes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
