Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haarstrang l. Haar, kal bergsrygg i preussiska prov. Westfalen - Haartebeesten, Bubalis caama, zool. - Haarteigen (Hårteigen), fjälltopp på Hardangervidda - Haartman, Johan - Haartman, Jakob - Haartman, Johan - Haartman, von, finsk adlig ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Haarstrang [har-] l. Haar, kal bergsrygg i
preussiska prov. Westfalen, bildar norra randen
af platån Sauerland och sträcker sig från
ö. till v., med en höjd, som icke öfverstiger 380
m. H. tillhör kritformationen och är utmärkt af en
mängd försteningar samt uttorkade flodbäddar och
underjordiska vattenvägar. Vid dess norra fot trätfas
flere saltkällor. S. A. L.
Haartebeesten [hartebesten], Bubalis caama, zool.,
tillhörande antilopslägtet (se Antilopidae), är till
färgen vackert sammetsbrun, med pannan och hufvudets
framsida mörkbruna, undertill hvit, har vid svansroten
en bred, halfmånformig, hvit fläck, svart svans och
en svart rand på fram- och bakbenen. Hufvudet är mycket
långt och smalt, hornen böjda i vinklar, korta, starka
vid roten, med ungefär sexton ringar, i början riktade
parallelt uppåt, derefter jämnlöpande något framåt och
i sista tredjedelen böjda utåt och nästan rätvinkligt
bakåt samt försedda med hvass spets. Kroppslängden
utgör hos hannen 2,1 m., höjden öfver bogarna 1,1
m.; hornens längd är 60 cm. Haartebeesten bebor
icke allenast hela södra Afrika, utan äfven i stort
antal dess mellersta och vestra delar. Han träffas i
flockar af fem till tio stycken, men uppträder tidtals
i hjordar af flere hundra. Trots sin klumpiga gestalt
är han ganska liflig och snabb i sina rörelser samt
utmärker sig genom försigtighet och slughet. Fångad
som ung, blir han ganska tam och tillgifven sin
vårdare; men vid tilltagande ålder blifva särskildt
hannarna mycket elaka och opålitliga. Haartebeestens
kött skattas högt och räknas till det smakligaste,
som erhålles från hela antilopfamiljen. I Kaplandet
brukar man skära det i remsor, torka det i luften och
sedermera koka soppa derpå. Huden nyttjas till täcken
och, såsom garfvad, till hvarjehanda läderarbeten;
hornen förarbetas för sin hårdhet och glans till
allahanda husgerådssaker och prydnader. C. R. S.
Haarteigen (Hårteigen), fjälltopp på Hardangervidda,
i Söndre Bergenhus amt, i Norge, höjer sig i form
af en afhuggen kägla öfver platåns sydvestra
till Hardangerfjorden gränsande del.
O. A. Ö.
1. Haartman [hart-], Johan, finsk universitetslärare,
född i Uskela socken i Finland d. 16 Mars 1682, blef
student i Åbo 1699 och filos. magister 1707. Derefter
egnade han sig åt skollärarekallet och blef 1712
konrektor i Raumo. 1713 flyktade han undan ryssarna
till Stockholm och utnämndes 1717 till lektor vid Åbo
skola hvilken tjenst han tillträdde först 1721. År
1722 befordrades han till logices och metafysices
professor vid Åbo akademi och transporterades 1735
till tredje teologie processor derstädes. Död d. 7
Jan. 1737. H. har efterlemnat ett aktadt namn såsom
akademisk lärare och vetenskaplig författare. Honom
tillkommer äran att mera öppet än förr vid Åbo
högskola hafva föredragit den nya filosofiens läror;
derjämte inlade han stora förtjenster om Finlands
lärdomshistoria (det var på grund af H:s och prosten
G. Salonius’ anteckningar som Stiernmann utarbetade
sin "Aboa literata") och visade äfven såsom ledamot
i k. kommissionen i Finland 1725 och
såsom riksdagsman vid 1727 års riksdag framstående
duglighet.
2. Haartman [hart-], Jakob, biskop, den föregåendes
son, föddes 1717 i Stockholm, dit hans föräldrar
flyktat från det då af ryssarna inkräktade
Finland. Efter såväl vid Åbo som Upsala högskolor
idkade studier blef han magister vid den förstnämnda
år 1741 och förordnades 1742 till docent i filosofi
vid samma högskola. Sedan han en tid varit professor
i denna vetenskap, utnämndes han 1773 till fjerde
teologie professor derstädes samt blef 1776 biskop
i Åbo. Död 1788. Han var sedan 1754 gift med Eleonora
Elisabet De la Myle (f. 1726, d. 1810), som gjort
sig känd genom flere testamentariska anordningar,
dels till förmån för skolväsendet, dels till
understöd åt fattiga prest- och skollärareenkor.
R. H.
Haartman [hart-], Johan, finsk läkare, född i
Pemar i Finland d. 19 Sept. 1725, blef 1741 student
i Åbo, ingick 1742 i lära på ett apotek i Stockholm
och tjenstgjorde der i fyra års tid. Medellöshet
tillät honom icke att sätta upp ett eget apotek,
hvarför han beslöt att egna sig åt medicinen samt
reste i detta ändamål 1749 till Upsala. Der blef
han 1754 medicine doktor och utnämndes s. å. till
provinsialläkare i Åbo. Såsom sådan inlade han stora
förtjenster. Med mycken omsorg vinnlade han sig om
att förskaffa läkarekonsten anseende hos allmogen,
som dittills, i saknad af läkare, ansett sjukdomar
vara ett syndastraff, hvilket det vore förmätet
att hindra. För att verka i denna riktning utgaf
han sin berömda Underrättelse om de mest gångbara
sjukdomars igenkännande och botande genom lätta och
enfaldiga husmedel (1759; ny uppl. 1765). H. var
den förste, som i Finland införde koppympningen
(1754). På kreaturssjukdomars förebyggande och
botande nedlade han mycket arbete. Då ett lasarett
inrättades i Åbo, blef han dess förste läkare (1759);
1764 befordrades han till medicine adjunkt och 1765
till medicine professor samt kallades s. å. till
ledamot af Vetenskapsakademien. Såsom medicine
professor verkade han både i tal och skrift för
den medicinska vetenskapens framsteg. I en mängd
uppsatser offentliggjorde han resultaten af sin
erfarenhet; i afhandlingen Sciagraphia morborum,
som i disputationsform utkom 1779-81, framlade han
ett fullständigt medicinskt system. Af den stora
förmögenhet H. genom sin vidsträckta praktik hade
samlat använde han stora summor till universitetets
bästa. Redan under sin lifstid (1783) lemnade han
60,000 daler k:mt till fond för aflöning af en
professor i anatomi, kirurgi och obstetrik. 1785
förärade han en lika stor summa till fond för
aflönande af en professor i naturalhistoria; slutligen
skänkte han i sitt testamente 24,000 daler k:mt till
stipendiefond för medicine studerande. Resten af sin
förmögenhet anslog han till ett arbetshus i Åbo. Död
i Åbo d. 29 Dec. 1787. R. T-dt.
Haartman [hart-], von, finsk adlig ätt, härstammar
från professoren Gabriel Erik Haartman, som adlades
1810. Med hans son, Lars Gabriel von H., upphöjdes
1849 en gren af ätten i friherrligt stånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
