Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Göteborgs-posten, daglig morgontidning, som utgifves i Göteborg - Göteborgs stift var från början en superintendentia, som efter Göteborgs stads anläggning 1620 upprättades af Gustaf II Adolf - Götene, socken i Skaraborgs län, Kinne härad - Göter. Se Götiska förbundet - Göteryd, socken i Kronobergs län - Götes konung, Fornsv. göta konung, utgör en del af svenske konungens titel - Göteve, socken i Skaraborgs län - Göthe (Goethe), Johann Wolfgang von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
politiken först moderat liberal och i religiösa
frågor än mera liberal, har tidningen sedermera
intagit en mera till höger lutande, bestämd
hållning mot landtmannapartiet.
Göteborgs stift var från början en
superintendentia, som efter Göteborgs stads anläggning
1620 upprättades af Gustaf II Adolf derigenom
att 9 härad af Vestergötland–Askims, Säfvedals
och Östra Hisings, Vätle, Ale (jämte Östads
sockendel af Kullings härad), Flundre, Mark (utom
Torpa sockendel), Bollebygd och Kind (jämte
Tvärreds sockendel af Ås härad, men utom
länsdelarna af Unnaryd och Hestra) – då skildes
från Skara stift. Efter freden i Brömsebro
lades Halland 1646 under denna superintendentia,
1658 (efter freden i Roskilde) Bohus läns
södra del, den s. k. Sunnerviken, samt 1693 äfven
den norra delen af samma län, den s. k.
Norrviken, som förut tillhört Karlstads
superintendentia. 1665 vardt Göteborgs superintendentia
upphöjd till biskopsstift. Göteborgs och Bohus
län är deladt i 6 kontrakt och 36 pastorat
(förutom 1 garnisonsförsamling), den under stiftet
lydande delen af Elfsborgs län i 3 kontrakt och
24 pastorat samt Hallands län (jämte en liten
del af Kristianstads län) i 5 kontrakt och 46
pastorat. Hela stiftet innefattar således f. n.
(1882) 14 kontrakt, 106 pastorat och 266
församlingar. Af pastoraten (bland hvilka Kristine
båda afdelningar i Göteborg äro här räknade
hvardera såsom ett pastorat) ega 3 jus
praesentandi, 3 äro f. n. prebenden (deraf 1 personelt
för nuv. innehafvaren), 70 regala, 22
konsistoriella, 6 patronella, 1 alternativt regalt och
patronelt samt 1 tillförsäkradt en viss slägt. 17
pastorat höra till 1:sta, 65 till 2:dra och 24 till
3:dje klassen. I ofvanstående sker någon
rubbning, då den beslutade regleringen af Göteborgs
stads församlingar d. 1 Maj 1883 träder i
verkställighet (se Göteborg). Stiftets pastorat blifva
då 110 och församlingarna 268. Stiftets areal
är 15,034 qvkm.; dess folkmängd uppgick vid
1880 års slut till 497,056 personer.
Götene, socken i Skaraborgs län, Kinne
härad. Arealen 1,142 har. 373 innev. (1880).
G. med Holmestad, Vättlösa och Ledsjö utgör
ett prebendepastorat (för en af domkapitlets
ledamöter) af 2:dra kl., Skara stift, Kinna
kontrakt.
Göter. Se Götiska förbundet.
Göteryd, socken i Kronobergs län, Sunnerbo
härad. Arealen 16,082 har. 3,289 innev. (1880).
Konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Vexiö stift,
Sunnerbo kontrakt.
Götes konung, Fornsv. göta konung
("götars konung"), utgör en del af svenske
konungens titel. Titeln "Svea och göta konung"
nyttjades veterligen första gången af Karl
Sverkersson (1161–67) och har från och med Magnus
Ladulås’ erkännande (1278) såsom hela Sveriges
konung (han var dessförinnan konung öfver
endast Svealand, under det att hans broder
Valdemar innehade Götaland) varit den regelmässiga
konungatiteln i stället för den förut vanliga titeln
"Svea konung". – Formen "götes" är en
oregelbunden gen. plur., uppkommen genom tillägg
af det nya genitivmärket s till den gamla
genitivformen "göta" och derpå följande försvagning
af a till e. V. K-r.
Göteve, socken i Skaraborgs län, Vilske
härad. Arealen 2,399 har. 546 innev. (1880).
Annex till Floby, Skara stift, Vilska kontrakt.
Göthe (Goethe), Johann Wolfgang von,
Tysklands störste skald, föddes i Frankfurt am
Main d. 28 Aug. 1749. Han var son af Johann
Caspar G., en allvarlig och praktiskt duglig man,
som lefde utan ämbete, men bar titeln
"kejserligt råd", samt Katharina Elisabeth Textor, en
glad, naiv och lefnadsfrisk natur, en af de
älskligaste qvinnogestalter i literaturens historia.
Hans uppfostran, hvilken leddes af fadern, var
ovanligt mångsidig. G. studerade många både
lefvande och döda språk, inhemtade en massa
kunskaper i historien, gjorde ströftåg in på flere
andra vetenskapers områden, läste flitigt bibeln,
idkade jämväl musik och sysselsatte sig
dessutom med teckning, hvarjämte han ifrigt deltog
i allahanda kroppsövningar. Under sin barndom
rönte han ock djupa intryck af sin fädernestads
märkvärdigheter. Bland samtida
verldshändelser påverkades han särdeles starkt af sjuåriga
kriget, som delade hans slägt i tvänne motsatta
läger, och medan fransmännen 1759–61 höllo
Frankfurt besatt, bidrog detta krig medelbart
äfven till hans konstnärliga utveckling. Den i
hans fädernehem inqvarterade fientlige
befälhafvaren, grefve Thorane, en stor konstälskare, närde
hans kärlek till måleri och skulptur samt
uppodlade hans smak, och det i Frankfurt
gasterande franska skådespelaresällskapet lärde honom
att beundra den franska dramatiken, på samma
gång som det invigde honom i teaterlifvets
mysterier. Under sin första ungdomstid gjorde G.
för öfrigt åtskilliga erfarenheter, som i
allmänhet anses skadliga för ett ungt sinne, och hans
umgänge med några lättsinniga kamrater (i
hvilkas sällskap han kom i beröring med en flicka,
hvilken sedermera blef urbilden till hans
"Gretchen") var nära att inveckla honom i en
förnedrande rättslig undersökning. Emellertid
började han mycket tidigt, under intrycket af både
inhemsk och utländsk poesi, bl. a. Klopstocks
"Messias", med en alltjämt stigande böjelse
försöka sig som författare, och han hade knappt
hunnit lära sig något nytt främmande språk, förr
än han genast skref på detsamma. Hans poetiska
verksamhet uppmuntrades af fadern, som likväl
ej gerna såg honom vika för mycket ifrån de
sedan länge erkända poetiska mönstren.
På hösten 1765 blef G. student i Leipzig.
För att ej motsätta sig de sinas önskan
studerade han till en början ganska flitigt juridik och
gjorde äfven bekantskap med den wolffska
filosofien. Småningom drog han sig likväl tillbaka
från de akademiska hörsalarna och kollegierna
samt kastade sig i stället ut i lifvet och
öfverlemnade sig åt en lifsglädje, som icke sällan
öfverhoppade skrankorna för hvad som ansågs
tillåtligt. Hvad som under vistelsen i Leipzig
hade största betydelse för hans utveckling var
umgänget med direktören för målare-akademien,
A. F. Oeser, Winckelmanns vän, hvilken
bibragte honom en sannare uppfattning af den
klassiska forntiden. Emellertid utvecklade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
