Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Göktytslägtet - Göl - Göling - Gölkullen - Göll l. Gall - Gölniczbanya (Göllnitz) - Gömör-Kis-Hont - Göndul - Göppert, Heinrich Robert - Göppingen - Göra an land - Göra fast - Göra loss segel - Göran, den helige - Göran Persson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvärlinier utom på bröstet och magen, som äro beströdda
med små, trekantiga, svartaktiga fläckar; vingarna
äro fläckiga af svartaktigt och rostgult, stjerten
spräcklig af grått och brunt samt försedd med glesa,
svarta tvärstreck; kroppslängden är 173 mm. – Göktytan
är tämligen trög i sina rörelser, flyger medelmåttigt,
men rör sig någorlunda ledigt på marken och kan endast
obetydligt klättra. Hon vistas i skogar och lundar,
enstaka och parvis. I slutet af Augusti flyttar
göktytan bort och kommer åter i April. Hon häckar
allmänt ända upp i Ångermanland och lägger sina
ägg i trädhål, hvilka hon dock icke sjelf förmår
hacka. Hennes föda utgöres af insekter och larver,
hvilka hon med sin långa, utsträckbara tunga drager
fram ur springor och hål i träden samt uppsöker på
marken. Göktytans läte är gällt och lätt igenkänligt
samt höres under parningstiden, i synnerhet efter
ett ljumt regn. C. R. S.
Göl, en till omfånget helt liten och obetydlig, men
ej sällan ganska djup, i skogsmarker belägen sjö,
som vanligen upptager midten af en torfmosse och i
sådant fall utgör den qvarvarande ringa återstoden
af en något större vattensamling, hvilkens plats
efter hand inkräktats och intagits af den från
kanterna (och bottnen) sig alltjämt ökande torf- och
mossbildningen. Sådana gölar kallas "igenväxande",
d. v. s. deras yta minskas fortfarande, och de
komma slutligen att helt och hållet försvinna.
E. E.
Göling, sjöv., hissverk, bestående af ett
tåg, "skuret" genom ett fast, enkelt block, enkel
göling, eller genom ett fast och ett rörligt enkelt
block, dubbel göling. O. E. G. N.
Gölkullen. Se Dal, sp. 777.
Göll l. Gall, Nord. mytol., en af Odens valkyrjor,
som på hans befallning utvälja dem, hvilka skola
stupa i strid. De kringbära äfven ölet till enhärjarna
i Valhall. Th. W.
Gölniczbanya (-nitjbanja; T. Göllnitz), stad i
ungerska komitatet Zips, vid Gölnicz, en biflod i
andra hand till Teis. Omkr. 5,500 innev, (tyskar och
slovaker). Jern- och kopparverk.
Gömör-Kis-Hont, komitat i norra Ungern, i kretsen
vester om Teis. Arealen 4,118 qvkm. 173,440
innev. (1869). Större delen af landet är bergig
med mager jordmån, med undantag af de södra
dalarna. Jämte åkerbruk och boskapsskötsel är
bergsbruk befolkningens hufvudnäring. Hufvudstad:
Rima-Szombat (T. Gross-Steffelsdorf). – Köpingen
Sajo-Gömör, vid Sajo, ett tillflöde i andra hand
till Teis, har omkr. 1,100 innev.
Göndul. Se Gandul.
Göppert, Heinrich Robert, tysk botanist och
paleontolog, född d. 25 Juli 1800, ämnade till en
början blifva farmacevt, men slog sig sedan på
botaniska och medicinska studier. 1827 blef han
docent, 1831 extra ordinarie och 1839 ordinarie
professor i medicin och botanik vid universitetet
i Breslau. Såsom författare har han varit särdeles
produktiv inom många olika områden. Hans botaniska
och paleontologiska arbeten och uppsatser, som
stiga till öfver 200, angå beskrifvande botanik,
växternas anatomi, morfologi och fysiologi, botaniska
trädgårdar,
uppkomsten af stenkol, processerna vid växters
förstening, den inre strukturen af stenvandlade
stammar m. m., hvarjämte han beskrifvit en
otalig mängd växter från olika formationer samt
äfven utgifvit några uppsatser i medicin. Hans
paleontologiska arbeten äro de mest omfattande,
och bland dem må särskildt nämnas: Die fossilen
farrnkräuter (1836), Die gattungen der fossilen
pflanzen (1841-42), den botaniska delen af
G. K. Berendts arbete "Die im bernstein befindlichen
organischen reste der vorwelt" (1845), Ueber
die entstehung der steinkohlen (1848, prisbelönt
skrift), Monographie der fossilen coniferen (1850;
en med dubbla priset belönt täflingsskrift)
och Die fossile flora der permischen formation
(1864-66). Hans många öfriga paleontologiska arbeten
behandla fossila växter från silurformationen till den
tertiära. Hans material har ej varit hemtadt ensamt
från Europa, utan äfven från Asien (Sibirien, Persien,
Java). Oaktadt hans höga ålder utgingo ännu 1881
åtskilliga uppsatser om fossila växter från hans hand.
A. G. N.
Göppingen, stad i Würtemberg, Donaukretsen,
vid Fils, ett tillflöde till Neckar. Omkr. 10,000
innev. Stort slott, bygdt 1559-67 (till en del
af sten från borgen Hohenstaufen). Ylle- och
bomullsmanufakturer.
Göra an land, sjöv. Se Angöra land.
Göra fast, sjöv. Se Belägga.
Göra loss segel, sjöv., att lossa de beslagsband,
hvarmed seglen äro fästa, för seglens sättning eller
för deras torkning. O. E. G. N.
Göran, den helige. Se Georg.
Göran Persson, konung Erik XIV:s främste
och mäktigaste gunstling, son af en prest i
Sala, föddes omkr. 1530. I början af 1550-talet
studerade han i Wittenberg, der han förvärfvade sig
omfattande kunskaper och, såsom det påstås, loford af
Melanchthon, hvilken vid hans hemresa sände med honom
ett rekommendationsbref till konung Gustaf. Genast
efter sin återkomst till Sverige erhöll han ock
årligt underhåll och anställdes i konungens tjenst
samt blef 1555 sekreterare hos krigsbefålhafvarna och
slottslofven i Viborg. 1558 nämnes han för första
gången "K. M:ts sekreterare", och s. å. öfvergick
han på hertig Eriks hofstat. Detta skedde dock
först mot slutet af året, ty på våren utförde han
ett vigtigt uppdrag, som han af konungen erhållit,
att nämligen leda konungsräfsten i Vestergötland och
dervid upprätta register på gårdar, som, kronan till
förfång, blifvit kyrkor och kloster fråntagna. Att en
så vigtig angelägenhet anförtroddes honom visar, att
han redan tidigt gjort sig bemärkt genom framstående
duglighet i statens värf. Man förstår ganska lätt
huru hertig Erik fann sig dragen till den unge
sekreteraren. G. P. var utrustad med ett qvickt
hufvud, sannolikt mycket talför och underhållande,
väl bevandrad i astrologiens för en vanlig dödlig
förborgade kunskap, en tidens man, fullkomligt
obesvärad af pietet för gamla traditioner, ärelysten,
djerf och ovanligt hänsynslös. Han var skapad för
en brytning mellan förr och nu. Erik, som endast
längtade att få se tronen ledig, kunde knappast önska
sig en mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
