Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gästgifvareskjuts - Gästgifveri - Gästgifveridagbok - Gästning - Gäst-rol - Gästrätt - Göbel, Karl Kristian Traugott Friedemann - Gödecke, Peter August - Gödeke, Karl - Gödelöf - Gödestad - Göding - Gödning - Gödningsämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1741 och för städerna 1757. Körningstiden var
bestämd till 1 timme på milen, men blef, eget nog,
1809 förlängd till 1 1/2 timme, hvilken bestämmelse
ännu gäller. Då gästgifvareskjuts ända till våra dagar
utgjort nära nog det enda fortskaffningsmedlet, har
lagstiftningen helt naturligt haft mycket dermed att
syssla, och otaliga lagstadganden i ämnet hafva sett
dagen. Några detaljer torde ännu hafva praktisk
betydelse. När resande mötas, bör hvardera hålla
åt venster; är vägen för trång, skall gående vika
för ridande, denne för åkande, kärra för vagn,
mindre, tom vagn för större med lass o. s. v.;
vid trånga broar väntar den först, som med tecken
eller rop blifvit varnad; den, som kommer jämna
vägen eller uppför backe, väjer för den, som skall
utför; är vägen så trång, att endera måste stryka,
skall den göra det, som har minsta vägen eller kan
göra det beqvämligast; kan ingendera stryka, bör
endera aflassa eller söndertaga sin vagn och den
andra dervid vara honom behjelplig; den resande är
berättigad att sjelf köra; han får ej medföra gods
till större tyngd än 8,5 kg. per häst. Genom 1878 års
skjutsstadga aflystes gästgifveriet samt håll- och
reservskjutsningen från jordbruket, och kostnaden
för skjutsningsväsendets upprätthållande lades dels
på all till bevillning uppskattad inkomst, dels på
staten. Som regel uppställdes att skjutsningen skall
på entreprenad upplåtas. Skjutslegan fastställes
af K. M:t länsvis, på förslag af länsstyrelse och
landsting. Kbg.
Gästgifveri. Se Gästgifvaregård.
Gästgifveridagbok. Se Gästgifvaregård.
Gästning, kamer., en allmogen fordom åliggande
skyldighet att herbergera och förpläga kungliga
personer och konungens utskickade. Då äfven andra
godtyckligt togo denna skyldighet i anspråk
för sig, uppkom skilnaden mellan "gästning"
och "våldgästning". Öfver denna senare klagades
der och hvar i landet, hvarför Magnus Ladulås
genom Alsnöstadgan (omkr. 1280) förbjöd all
våldgästning. Under de ständiga krigen utvecklade
sig likväl åter detta missbruk, i synnerhet i
gränsorterna, hvarför ock stadgandet om förbud
för våldgästning och begränsning af gästningen
tid efter annan upprepades, till och med så
sent som 1683. Ännu på 1700-talet klagades öfver
våldgästning på landsbygden, men det var då ej
längre den till tänderna väpnade krigsmannen eller
den förnäme frälsemannen med sitt följe, utan oftast
kringvandrande "gerningsmän" (handtverkare), som
trugade sig till gästfrihet i gårdarna. Kbg.
Gäst-rol (T. gastrolle), ett parti i en teaterpjes,
som utföres af en skådespelare eller skådespelerska,
s. k. gäst, hvilken icke tillhör teaterns ordinarie
personal. Jfr Gastera.
Gästrätt. Se Gjästeret.
Göbel, Karl Kristian Traugott Friedemann,
tysk kemist, f. 1794, blef 1824 professor
i farmaci i Jena och 1828 professor i
kemi och fysik i Dorpat. Död 1851. Han utgaf
bl. a. Grundlinien der pharmaceutischen chemie (1821),
Arzneimittelprüfungslehre (1824); Pharmaceutische
waarenkunde (1827-34; tillsammans med Kunze), Die
grundlehren der
pharmacie (1843-1847) och Agrikulturchemie (1850).
Gödecke, Peter August, skriftställare och pedagog,
född i Norrköping d. 2 Juni 1840, blef student i
Upsala 1861, filos. kandidat 1869 och filos. doktor
1872. 1869 blef han föreståndare för Herrestads
folkhögskola i Östergötland, med hvilken han
1872 flyttade till Lunnevad. 1873 kallades han
till föreståndare för den nyanlagda folkhögskolan
i Örebro län (Vrana) och blef 1876 hufvudredaktör
för tidningen "Aftonbladet", hvilken befattning han
efter tvänne år frånträdde. 1880 utnämndes han till
rektor vid folkskolelärareseminariet i Vexiö. –
Under studenttiden var G. en särdeles nitisk medlem af
sällskapet N. S. ("Namnlösa studentsällskapet"). I
dess publikation "Sånger och berättelser af sju
signaturer" (1865) uppträdde han under märket Finn
såsom novellist med berättelsen En bilderstrid och
såsom dramaturg med sorgespelet Alboin. Bland hans
öfriga arbeten märkas Berättelser och utkast (1867),
Turistbref från en resa i Norge sommaren 1875 (1876)
och en förtjenstfull öfversättning af "Edda" (1877;
ny uppl. 1881).
Gödeke, Karl, tysk literaturhistoriker, f. 1814 i
Celle, blef 1872 e. o. professor i literaturhistoria i
Göttingen. Han har författat åtskilliga goda arbeten,
bl. a. Biographie Knigges (1844), Pamphilus
Gengenbach (1856), Grundriss zur geschichte der
deutschen dichtung (2:dra uppl. 1862), hvaraf hans
Goethe und Schiller är ett aftryck, biografien Emanuel
Geibel (1869), Goethes leben und schriften (1874)
och A. K. Burger in Göttingen und Gellinghausen
(s. å.). Dessutom har han bl. a. utgifvit "Deutsche
dichtung im mittelalter" (1854; 2:dra uppl. 1871)
och i förening med J. Tittmann "Bibliothek deutscher
dichter des 16 jahrhunderts" (1866 o. f.).
Gödelöf, socken i Malmöhus län, Torna härad. Arealen
2,015 har. 784 innev. (1881). Annex till Lyngby,
Lunds stift, Bara kontrakt.
Gödestad, socken i Hallands län, Himle
härad. Arealen 877 har. 368 innev. (1880). Annex till
Hunnestad, Göteborgs stift, Varbergs kontrakt.
Göding (Tsjech. Hodonin), stad i Mähren, vid
March, som der utgör gräns mot Ungern. Omkr. 6,000
innev. Stor tobaksfabrik (med öfver 2,000 arbetare).
Gödning af husdjur företages i ändamål att till
menniskoföda erhålla ett smakligare, näringsrikare
och mera lättsmält kött, än då kreaturen i magert
tillstånd slagtas. Jfr. Nötboskapsskötsel, Fårskötsel,
Svinskötsel. C. A. L.
Gödningsämnen, landtbr. och agrikulturkem. Under
begreppet gödningsämnen eller gödningsmedel innefattar
man alla sådana beståndsdelar eller ämnen, som
tillföras den odlade jorden i ändamål att tjena
kulturväxterna till näring, och hvilka således bidraga
att bibehålla eller föröka jordens fruktbarhet. Men
vanligen innehålla gödningsämnena utom direkt
växtnärande beståndsdelar äfven sådana ämnen, hvilka
bidraga att i fysikaliskt afseende förbättra jorden,
såsom att öka dess myllhalt samt göra den mera lucker,
varm och tjenlig för de växter, som derå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
