Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Gyldenstolpe, Mikael Olai Vexionius - 2. Gyldenstolpe, Nils - 3. Gyldenstolpe, Nils Filip - 4. Gyldenstolpe, Karl Edvard - Gylfaginning - Gylfe (konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erhöll efter grundliga studier vid in- och utländska
universitet (1632 blef G. filos. doktor i Upsala)
1636 anställning i riksamiralens kansli, men blef
redan 1638 rector scholae i Vexiö. 1640 utnämndes
han till professor i politik och historia vid
universitetet i Åbo, med hvilken befattning han
1647 förenade professuren i juridik, och blef 1657
assessor i Åbo hofrätt, men måste 1658 nedlägga sin
professur. 1665 blef han medlem af lagkommissionen,
1667 häradshöfding i Vätle, Askims och Hisings
härad i Bohuslän, och derefter häradshöfding i
Österbotten. Död d. 28 Juni 1670 i Åbo. 1650 blef
G. adlad. – "Den ogement lärde Vexionius G." var en
af sin tids mest kunnige och mångsidige män. Ej blott
historia och juridik, utan äfven filosofi, klassiska
språk och teologi voro föremål för hans studier,
och genom sina många skrifter utöfvade han ett stort
inflytande på den vetenskapliga odlingen i Sverige
och Finland. Af hans arbeten må endast nämnas
Discursus politicus de prudentia tum legislatoria
tum politica seu civili (1642; den första vid Åbo
universitet försvarade disputation och den första i
Finland tryckta bok), Politica praecepta ad statum
imperii gothico-svetici accomodata, domesticisque
passim exemplis illustrata (1647; en samling af
12 disputationer, ny uppl. 1657, tillökt med 19
disputationer och kallad Gyllen-Stålpens politica)
samt Epitome descriptionis Sueciae, Gothiae, Fenningiae
et subjectarum provinciarum (1650; en af 10
disputationer bestående beskrifning öfver Sverige). De
strängt aristokratiska åsigter, som G. uttalade i sin
"Politica", väckte mycken anstöt hos Karl X Gustaf,
som berättas hafva slängt boken i väggen.
2. Gyldenstolpe, Nils. grefve, diplomat,
den föregåendes son, född i Åbo d. 5 Nov. 1642,
var en af dessa "nye män", som under Karl
XI:s regering uppstego till makt och ära. Han
började sin ämbetsmannabana såsom sekreterare i
justitierevisionen 1664, men egnade sig från 1669
nästan uteslutande åt diplomatien. 1675 utnämndes
han till legationssekreterare i Köpenhamn och
1679 till e. o. abgesandt i Haag, der han ledde
underhandligarna med Generalstaterna, kejsaren
och Spanien m. fl. makter. 1686 års förbund mellan
Sverige och Holland afslöts genom honom, men kort
derefter återvände han till Sverige och befordrades
1687 till hofkansler. Af sin samtid ansågs G. vara
den "i vaett oc intelligence starkeste" af dem,
som hörde till det s. k. franska partiet. Deremot
saknade han den karaktersfasthet, som kunde hålla
stånd mot frestelserna af utländskt guld. 1689
utsågs den i riksdagsärenden föga hemmastadde
G. till landtmarskalk, på det att ständerna genom
honom skulle kunna erhålla nödiga upplysningar om
diplomatiska angelägenheter. 1690 upphöjdes han i
grefligt stånd samt utnämndes till kungligt råd,
ordförande i lagkommissionen, kansler för Lunds
universitet och guvernör för kronprinsen. Såsom
ordförande i lagkommissionen uppgjorde han ett förslag
till könungabalk (1696), hvilket "gaf uttryck åt det
mest oinskränkta envälde". I Karl XII:s
förmyndareregering (1697) hade G. fått plats såsom chef
för justitieförvaltningen. 1705 blef han president
i kanslikollegium. Död i Stockholm d. 4 Maj 1709.
3. Gyldenstolpe, Nils Filip, ämbetsman,
grefve, den föregåendes sonson, född d. 19 Febr. 1734,
innehade från 1757 åtskilliga hoftjenster och
erhöll 1773 landshöfdingeplatsen i Gefleborgs
län. Denna befattning lemnade han redan 1781,
hvarefter han 1789 utnämndes till viceguvernör
och 1792 till guvernör för kronprinsen Gustaf Adolf.
S. å. blef G. en af rikets herrar. Kort derefter
invecklades han i den armfeltska processen,
emedan man bland Armfelts papper påträffat några
bref från honom. Denna upptäckt medförde dock
ingen annan påföljd, än att han 1794 entledigades
från guvernörsplatsen. 1789 kallades G. (efter
A. J. von Höpken) till ledamot af Sv. akademien och
1799 af Vitt. Hist o. Ant. akademien. Död i
Stockholm d. 20 Febr. 1810.
4. Gyldenstolpe, Karl Edvard, friherre, finsk
statsman, den föregåendes sysslings son, född d. 7
Aug. 1770, blef student i Åbo 1786, inskrefs vid Åbo
hofrätt 1788 samt utnämndes 1798 till assessor och
1809 till hofrättsråd derstädes. 1797 deltog G. i
stiftandet af Finska hushållningssällskapet. Första
gången hans namn nämnes i samband med de politiska
händelser, som blefvo bestämmande för Finlands
framtida öde, var 1808, då han såsom en af
Åbo läns adels representanter deltog i dessas
fosterländska och statskloka uppträdande i fråga
om utseende af deputerade till S:t Petersburg (se
Finska deputationen). Vid Borgå landtdag var G. en
af ridderskapets och adelns främste medlemmar och
utsågs bl. a. till ledamot af finansutskottet,
hvilket egde utarbeta förslag till ordnande
af Finlands mynt- och penningeväsende. Det mest
utmärkande för G. såsom landtdagsman var hans sega
och bestämda, af stor juridisk skärpa understödda
yrkanden på bevarandet i alla lämpliga delar
af Finlands från Sverige ärfda samhällsordning.
Samtidigt var han af kejsar Alexander kallad till
ledamot af den komité, som utarbetade förslag
till organiserande af Finlands framtida styrelse.
Af samtliga stånd föreslagen till ledamot af den nya
regeringskonseljens justitiedepartement, utnämndes
han vid konseljens tillsättande 1809 till denna
plats. Åren 1817-22 beklädde G. det vigtiga
prokuratorsämbetet, hvarefter han 1822 utnämndes till
viceordförande i Senatens (regegeringskonseljens)
justitiedepartement. År 1827 upphöjdes G.
i friherrligt stånd. På derom gjord begäran
beviljades åt G. 1831 afsked från hans plats
i Senaten. Död i Helsingfors d. 11 April 1831.
Bland finske statsmän intager G. ett framstående
rum, och det var mer an en ordlek, då man efter
hans död sade, att "en af Finlands stolpar fallit".
R. C.
Gylfaginning. Se Gylfe.
Gylfe, en mytisk konung i Sverige, säges hafva mycket
undrat deröfver att åsarna voro så kunniga, att allt
gick efter deras vilja. För att utforska huru dermed
förhöll sig, företog han en färd till Åsgård. Han
antog då en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
