Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gyldenlöve, 4. Ulrik Frederik - Gyldenlöve, 5. Kristian - Gyldenlöve, 6. Ulrik Kristian - Gyldenlövefejden - Gyldenlöves höj - Gyldenlöves palats - Gyldenmund, Olof (Olaus Chrysostomus) - Gyldensteen - Gyldenstjerne, slägt - Gyldenstjerne, 1. Knud Henrikssön - Gyldenstjerne, 2. Mogens - Gyldenstjerne, 3. Peder - Gyldenstjerne, 4. Axel - Gyldenstolpe, ätt - 1. Gyldenstolpe, Mikael Olai Vexionius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grefskåp satte han i ypperligt skick. Då Kristian V dött
(1699), tog G. afsked (1700), sålde sitt slott i
Köpenhamn (det fick sedermera namnet Charlottenborg,
se d. o.) och dog i Hamburg, d. 17 April 1704. G. var
tre gånger gift: 1) hemligen, med riksmarsken
Jörgen Urnes dotter Sofie, som blef stammoder för
slägten Danneskjold-Lövendal, 2) med Marie Grubbe
(se d. o.) och 3) med Antonie Auguste, dotter till
riksgrefven af Oldenburg. Hon blef stammoder för
slägten Danneskjold-Laurvig. – 5. Kristian G.,
son af Kristian V och Sofie Amalie Moth, född
d. 28 Febr. 1674, tillbragte en stor del af sitt
lif i utlandet, deltog 1692 som fransk öfverste i
fälttåget i Belgien och anförde 1701-03 de danska
hjelptrupperna i kejsarens tjenst uti Italien samt
dog d. 16 Juli 1703, under en tillfällig vistelse
i Danmark. G. blef 1696 gift med sin farbroders,
U. F. Gyldenlöves (se ofvan), dotter Charlotte Amalie
Danneskjold (f. 1682, d. 1699) och 1702 med baron
Jens Juels enka Dorothea Krag (f. 1675, d. 1754),
som blef stammoder för ätten Danneskjold-Samsö. Han
stiftade 1702 Gisselfelds adliga jungfrustift. –
6. Ulrik Kristian G., den föregåendes broder,
f. 1678, blef 1697 generalamiral och president
i amiralitetet, anförde flottan i Kjögebukten
1710 samt vid Rügen 1712 och dog d. 8 Dec. 1719.
E. Ebg.
Gyldenlövefejden plägar den rad af fäktningar och
strider kallas, som under kriget mellan Sverige
och Danmark 1675-79 utkämpades på den svensk-norska
gränsen, företrädesvis i Bohuslän. Den fick sitt
namn efter norrmännens befälhafvare U. F. Gyldenlöve
(se Gyldenlöve 4).
Gyldenlöves höj, den högsta punkten på Själland,
125 m., 11,3 km. från staden Ringsted.
Gyldenlöves palats. Se Charlottenborg.
Gyldenmund,, Oluf (Olaus Chrysostomus), dansk
humanist och reformator, född i Hjörring, var 1527
"läsemester" vid Köpenhamns universitet, troligen inom
den filosofiska fakulteten. Före 1529 hade han icke
visat någon lutning åt reformationen. Då han nämnda år
vid en universitetsfest höll ett versifieradt latinskt
tal, Lamentatio ecclesiae, hvilket han sedermera
kommenterade så, att hans ståndpunkt på reformationens
sida blef klar, måste han lemna universitetet och
blef "läsemester" vid den nyinrättade evangeliska
prestskolan i Malmö. 1537 deltog han i redigeringen
af den nya kyrko-ordinansen, blef s. å. "läsemester"
i retorik vid det återupprättade universitetet
i Köpenhamn och 1539 i teologi, utnämndes 1548
till superintendent i Ålborgs stift och dog 1553.
C. R.
Gyldensteen [-sten], danskt grefskap, beläget i norra
delen af Fyen (Odense amt), omfattar sju hufvudgårdar
med en areal af 1,692 har, och upprättades 1720 af en
fransk adelsman, J. H. Huguetan, som 1711 flytt till
Danmark, medförande stora rikedomar. Vid dennes död
(1749) öfvergick grefskapet till hans dotterdotter,
som var gift med en grefve Knuth. Då deras sondotter
(1790) gifte sig med en son till A. P. Bernstorff,
kom det i Bernstorffska familjens ego.
Sedan 1837 innehafves G. af hofjägmästaren
J. H. E. Bernstorff-Gyldensteen. E. Ebg.
Gyldenstjerne, dansk adlig slägt, framträdde första
gången på Kristoffers af Bajern tid (1440-48). med
riksrådet Erik Nielssön G., som blef stamfader
för den svenska grenen af slägten, samt riksrådet
och riddaren Knud Henriksson G. till Iversnäs och
Enggård, hvilken, om ej ståndsbröders afundsjuka
och den slesvig-holsteinske hertig Adolfs ränker
kommit emellan, kunnat blifva konung, ty Kristoffers
enka, Dorotea af Brandenburg, hade fattat kärlek
till honom. 1. Knud Henriksson G., prelat, sonson
till den ofvannämnde Knud Henriksson G., tillhörde
den i religiöst hänseende indifferenta eller åt
reformationen lutande delen af den danska adeln och
sattes derför (1527) af Fredrik I till medhjelpare
åt biskopen på Fyen, Jens Andersen Beldenak. Då denne
nedlade ämbetet (1529), blef G. biskop och antog den
ifrige reformatorn Jörgen Sadolin från Viborg till
sin "medhjelpare i ordet" samt lät honom reformera
hela stiftet. 1531 anförde han den danska här, som
sändes till Norge för att kämpa mot Kristian II,
lockade genom svek konungen ombord på flottan och
tog honom med till Köpenhamn. Under grefvefejden
(1534-36) var G. derför ett föremål för det mot
Kristian vänligt sinnade allmogepartiets hat: hans
biskopsgård blef nedskjuten, och sjelf måste han rädda
sig genom flykten. 1535 återfick han visserligen sin
biskopsstol, men blef, liksom de öfrige biskoparna,
1536 fängslad och afsatt. Sedermera fick han stora
förläningar samt öfvergick öppet till lutherska
läran och gifte sig. Död 1566. – 2. Mogens G., en
frände till den föregående, var 1531 slottsherre på
Akershus och deltog i sveket mot Kristian II. 1534
var han slottsherre på Malmöhus, då borgarena
reste sig mot riksrådsregementet. De lockade honom
ned till rådhuset och bemäktigade sig slottet. –
Af slägtens öfriga medlemmar märkas: 3. Peder
G. (d. 1594), riksmarsk under Fredrik II samt medlem
af förmyndareregeringen, och 4. Axel G., hvilken som
ung officer deltog i nordiska sjuårskriget (1563-70)
och efterlemnade en berättelse derom: Den nordiske
syvaarskrigs historie som det synes sammenskreven
1570 af Mester Jan Tursen efter samtidige optegnelser
af Axel G. (i "Monum. hist. danicae", 11 bd, 1875),
märklig genom en ovanlig frihet från yttringar af
den tidens starkt utpräglade svenskhat. – Slägten
utdog under Kristian IV:s regering (1588-1648).
C.R.
Gyldenstolpe, svensk-finsk adlig ätt, härstammar från
Mikael Olai Vexionius (se nedan), hvilken 1650 såsom
professor i Åbo adlades med namnet G. – En af hans
söner, Nils, upphöjdes 1687 i friherrligt och 1690 i
grefligt stånd. Den grefliga ättegrenen fortlefver,
men den adliga utdog 1831. – En gren af den adliga
ätten immatrikulerades 1818 på finska riddarhuset och
erhöll 1827 friherrlig värdighet, men utgick redan
1831 (se G. 4).
1. Gyldenstolpe, Mikael Olai Vexionius, polyhistor och
ämbetsman, född d. 16 Febr. 1609 i Pjetteryds socken,
Kronobergs län,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
